Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 8 Mar 15:42

#281

Anonym skrev 2012-03-08 15:25:30 följande:

Ja, men soc sa ju det först efter att kvinna A blivit av med barnet.

Jag bara undare över det där med talet, givetvis finns det fler omständigheter, men just detta med talet kan ju bero på annat än att barnet inte får språklig stimulans.

Jag ringde soc och frågade vad som gällde, jag frågade oxå om vi behövde spara pengar en tid innan vi gick till dem, men handläggaren sa NEJ.
När jag i går fick veta att man måste ha sparat pengar i tre månader ringde jag soc och sa som det var. Att handläggaren sa att vi inte behövde ha sparat pengar innan och att vi således inte har sparat pengar. Då sa hon exakt så här: "Ja, pengarna kanske inte finns, men vi räknar med att ni ska ha sparat pengar i tre månader, så därför kommer ni inte få försörjningsstöd under åtminstone tre månader"
Då blev jag skiträdd och berättade att vi har två barn. Jag frågade rakt ut om det kan hända att de tar barnen ifrån oss hellre än att ge oss pengar, och detta svarade hon ja på

Ett tips är också att ALDRIG ta något på telefon (gäller "allvarligare frågor") med din handläggare/ i någon kontakt med soc, då svarar det VÄLDIGT ofta utifrån "den allmänna ståndpunkten" och inte utifrån det enskilda fallet och man blir livrädd. Bestämmer man möte är de mer insatta i din situationen till mötet och kan mer svara på specifika frågor.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 8 Mar 15:47

#282

Anonym skrev 2012-03-08 14:50:39 följande:

Varför togs barnet ifrån kvinna A utan att ni först sa till henne att du måste lämna den här mannen och skaffa någon annanstans att bo annars kan inte du får behålla ditt barn. Är det inte upp till soc att se till att hon får en lägenhet? Varför ska mamman lida för att mannen misshandlar henne?

I kvinna B:s fall kan det ju vara så att barnet är sent utvecklat med talet av naturliga orsaker, vissa barn pratar ju inte alls förrän de är tre år eller äldre.

Sen undrar jag en sak. Det kan hända att jag och sambon behöver socbidrag inom kort. När jag ringde dit och frågade vad för krav som ställdes på oss för att vi ska vara berättigade till bidrag, så nämndes inget om att man ska ha sparat pengar i tre månader tillbaka. Det fick jag veta i går, och i dag när jag ringde soc och frågade om det, så säger hon på soc att då kan inte vi får några pengar. Men vi har ju barn! Då sa hon att våra barn kommer bli familjehemsplacerade eftersom vi inte kan försörja dem. Så de tar alltså hellre barnen ifrån oss än att ge oss bidrag, vad har du att säga om det?

Jag jobbar inte inom socialtjänsten, men du måste förstå att det INTE ENDAST beror på mannen som barnet inte får bo med sin mamma. Varför soc ville att hon skulle skaffa lägenhet var eftersom kvinnan bodde på en kvinnojour och där är det sista stället ett barn ska vara på när h*n haft det jobbigt och behöver en stabil plats.

Kvinna i fall B rent ut sagt struntar i barnets språkutveckling (läs mer i TS), tror absolut inte barnet hade varit sen i talet om mamman bara hade ansträngt sig lite.

Anonym (Signaturen)

Äldre 8 Mar 16:00

#283

Anonym (insatt) skrev 2012-03-08 15:32:25 följande:

En enskild tjänsteman på soc kan inte ta beslut om familjehemsplacering av era barn, så där kan du ta det lugnt! Dessutom är, som du säkert vet, soc skyldiga att sätta in stödåtgärder innan de kan få igenom ett LVU-beslut i FörvR ...

Jag vet att du svarade i denna situationen nu, men du vet väl oxå att de inte är skyldiga att sätta in stödåtgärder varje gång va?

Lavish

Äldre 8 Mar 16:02

#284

Lumikki skrev 2012-03-08 14:31:41 följande:

Lavish: jag känner inte till till detaljerna i det fall ni diskuterar men jag vet att i Oskarshamnfallet tex där det kritiserades (bla i Uppdrag granskning) att inte mormodern fick bli familjehem framkom det senare att det fanns goda anledningar till det. Mormodern i det fallet hade vid upprepade tillfällen visat att hon inte hade insikt i vilka problem hennes dotter hade och vägrade ta till sig att det faktiskt förelåg ett begåvningshandikapp. Att då ge henne huvudansvaret fungerar ju knappast.

I det här fallet hade man inte utrett mormorn överhuvudtaget. Angående ditt andra inlägg så är det inte så att jag tycker att mamman borde få ta hand om barnet ensamt, men jag tycker att en normalfungerade mormor+ sambo tillsammans med den förståndshandikappade mamman borde kunna komplettera varandra så att de ger en fullgod uppväxt för barnet.

Merwinna

Äldre 8 Mar 17:07

#285

Lavish skrev 2012-03-08 10:54:31 följande:

Dessutom är det ju inte bara mormor som kommer ta hand om barnet ändå. Barnet var inte vanvårdat och var friskt vid läkarkontrollerna så då kan man ju anta att mamman ändå klarar att mata, byta blöja, sköta hygienen.

Då inget annat framgår och mamman ska vara på en 11 årings nivå kan man ju också anta att med lite vägledning och stöd kan hon sköta det mesta av hushållsarbetet.

Så mormorn behöver ju inte sköta det tunga praktiska arbetet med barnet och att erbjuda mat och ett välskött hem, utan hon behöver "bara" ha ansvaret för barnets sociala och intellektuella utveckling samt att vägleda mamman med det andra. Min sjuka och trötta mormor på 91 skulle antagligen klara den uppgiften om ett tonårigt barnbarn behövde henne, så att anta att en 75 åring inte kommer klara det är att ta i. Speciellt som både mormorn och hennes sambo verkar väldigt motiverade då de var villiga att ha socialarbetare i sitt hem alla dagar i veckan för att få det hela att fungera.

Precis! En elvaåring kan ju dessutom sköta ett spädbarn. Det får mycket yngre flickor än så göra i andra länder, och här i Sverige också förr. Så är inte mamman mera handikappad än så, så är det inget problem när det gäller den kroppsliga omvårdnaden om barnet samt hushållsarbetet. Däremot behövs det ju som sagt någon som är normalbegåvad för att kunna ge barnet intellektuell stimulans när det blir större, så att det inte också blir efter p.g.a. att det inte har någon "vuxen" att slipa sin hjärna på. Men där har vi ju mormodern.

Anonym (empati)

Äldre 8 Mar 20:38

#286

Alltså, jag tycker fortfarande det låter nazistiskt hur man styr och ställer över föräldrars "förmåga". Alla är ju olika! Så folk som är tystlåtna, inåtvända och annorlunda, de borde inte få ha barn eller? Fy faan. Vi lever i en kontrollstat, inte konstigt att folk mår dåligt. Människan behöver vara fri, och det gäller även omvårdnaden av barn. Det är inte meningen att vi alla ska leva likadant, varför kan inte socialen fatta det? Jag trodde den här jävla "multi-kulti" trenden skulle ändra på det, att man accepterar andra sätt att tänka och leva, men icke. Krossa kontrollerandet säger jag! Släpp inte in sociala i ditt liv, dom kommer driva dig till vansinnets rand!

Mad as snow

Äldre 8 Mar 20:55

#287

Anonym (empati) skrev 2012-03-08 20:38:31 följande:

Alltså, jag tycker fortfarande det låter nazistiskt hur man styr och ställer över föräldrars "förmåga". Alla är ju olika! Så folk som är tystlåtna, inåtvända och annorlunda, de borde inte få ha barn eller? Fy faan. Vi lever i en kontrollstat, inte konstigt att folk mår dåligt. Människan behöver vara fri, och det gäller även omvårdnaden av barn. Det är inte meningen att vi alla ska leva likadant, varför kan inte socialen fatta det? Jag trodde den här jävla "multi-kulti" trenden skulle ändra på det, att man accepterar andra sätt att tänka och leva, men icke. Krossa kontrollerandet säger jag! Släpp inte in sociala i ditt liv, dom kommer driva dig till vansinnets rand!

Precis! Låt folk göra som de vill med sina barn! Eller inte.

Queenie70

Äldre 8 Mar 21:24

#288

Merwinna skrev 2012-03-08 17:07:20 följande:

Precis! En elvaåring kan ju dessutom sköta ett spädbarn. Det får mycket yngre flickor än så göra i andra länder, och här i Sverige också förr. Så är inte mamman mera handikappad än så, så är det inget problem när det gäller den kroppsliga omvårdnaden om barnet samt hushållsarbetet. Däremot behövs det ju som sagt någon som är normalbegåvad för att kunna ge barnet intellektuell stimulans när det blir större, så att det inte också blir efter p.g.a. att det inte har någon "vuxen" att slipa sin hjärna på. Men där har vi ju mormodern.

Nej, en elvaåring kan inte sköta ett spädbarn. Har du nån aning om hur olyckstatistiken ser ut i de länder där man tvingas låta barn ta hand om andra barn? Om det INTE händer nåt så är det mest tur det handlar om.

Nickipicki

Äldre 8 Mar 21:25

#289

Mad as snow skrev 2012-03-08 20:55:22 följande:

Precis! Låt folk göra som de vill med sina barn! Eller inte.

Ja, lika jävla korkat som att det är ok för en mamma att ha sämre hand om sina barn för att hon ju bara är sig själv...

Anonym (insatt)

Äldre 8 Mar 21:33

#290

Anonym (empati) skrev 2012-03-08 20:38:31 följande:

Alltså, jag tycker fortfarande det låter nazistiskt hur man styr och ställer över föräldrars "förmåga". Alla är ju olika! Så folk som är tystlåtna, inåtvända och annorlunda, de borde inte få ha barn eller? Fy faan. Vi lever i en kontrollstat, inte konstigt att folk mår dåligt. Människan behöver vara fri, och det gäller även omvårdnaden av barn. Det är inte meningen att vi alla ska leva likadant, varför kan inte socialen fatta det? Jag trodde den här jävla "multi-kulti" trenden skulle ändra på det, att man accepterar andra sätt att tänka och leva, men icke. Krossa kontrollerandet säger jag! Släpp inte in sociala i ditt liv, dom kommer driva dig till vansinnets rand!

Det råder ju en koncensus över nära nog hela världen att barns behov väger högre än allt annat. I det ingår att barn har vissa rättigheter som tex en god vård och fostran. Att man får göra som man vill med sina barn (=individens frihet?) upphörde den dag sverige ratifierade FN:s deklration om barnets rättigheter. Att "storebror" kontrollerar föräldrar har alltså ytterst med FN att göra och SVerige har fått kritik för att vi i vissa avseenden har dålig koll på just detta - barnets rätt. Så för de nationella svenska myndigheterna gälller att levs upp till "FN-nivån"! Inget en enskild soctjänsteman bestämmer om ....

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL