Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

astro

Äldre 8 Mar 00:14

#261

maaammaaa skrev 2012-03-07 21:32:05 följande:

Märkligt att ingen vet hur frakturerna uppstått, har socialen haft någon bestämd uppfattning om vad som hänt?

Fosterföräldrarna till våra barn har berättat åt soc att vår äldsta dotter 6 år fick ett blåmärke tvärs över rumpan när våra barn var hemma för ca två veckor sedan. Nu utreds vi pga det, vi vet inte hur eller när det hände. Ev när hon trillade från sparkstöttingen när farmor körde den eller i pulkbacken om det var hos oss. Det här berättade socialdirektören för oss, när vi frågade fostermamman hur barnen mått efter att de kommit tillbaks till fosterfamiljen tyckte hon att det bara var bra. Jag hade gärna hört om blåmärket från henne också. Soc. vägrar säga om skadorna blivit dokumenterade åt läkare och vi får inte se det. Fostermamman säger att det är stort men soc. tycker att det är enormt och undrade varför vi inte sökt läkarvård då hon måste ha gråtit något hiskeligt. Fostermamman sa att hon inte klagat över att det gjort ont men att det märktes när hon duschade.

Under nästan ett år som barnen varit placerade är det här första gången som man berättat om blåmärken. Vi har sett att fosterföräldrarnas hund bitit äldsta dottern i handen, katten har klöst sonen. De har haft små blåmärken ibland.

Men som vårdnadshavare måste du väl rimligen ha rätt att se ditt barns journal? Oavsett vem som tog barnet till läkare, om det nu gjordes.

Fråga någon inom sjukvården om så inte är fallet och begär ut en kopia av barnets journal, så får du se vad de (soc) har dokumenterat, om alls något.

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

astro

Äldre 8 Mar 00:21

#262

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-07 15:36:21 följande:

Ja man kan ju tycka att det tänker lite knasigt i det fallet, men på ett sätt förstår jag hur de resonerar. Ett barn behöver en trygg plats och eftersom man inte kan garantera hur länge det är tryggt hos mormodern så kommer ju barnet få göra ännu ett uppbrott och inte få någon stabilitet i sitt liv. Sen kan man ju tycka att LVU var lite väl, men förstår deras tankar...

Normalt sett så har en kvinna i hennes ålder många relativt friska år kvar. Statistiskt sett är mormodern inte i större fara under de närmaste åtta åren än vilken 25-åring som helst. Sedan ökar riskerna för allvarlig ohälsa eller död något, men inte mer än att bedömningen rimligen är helt oriktig. (Generellt sett har mormor faktiskt 18 verksamma år kvar.)

Varför i hela fridens dar kunde de inte bara bestämma sig för att OM något skulle hända mormodern så görs en ny utredning?

Vilket hem som helst kan ju gå åt pipsvängen imorgon, några garantier finns inte. Samma gäller familjehem. Man kan drabbas av skilsmässa, cancer, olyckor ... ska soc få hänvisa till statistik så borde de komma fram till att män under 28 är olämpliga pappor (statistiken säger att de är mer olycksbenägna) och i varje fall inte borde få ha ensam vårdnad. Det vore ju helt sjukt!

Nej, det här fallet är rimligen ett praktexempel på illa hanterat och motbevisar idén att soc alltid gör "allt" för att inte splittra familjer i onödan.

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

Lenora

Äldre 8 Mar 00:57

#263

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-07 22:38:03 följande:

1) Du har uppfattat rätt, jobbar INTE inom socialtjänsten. Det är svårt att skriva ut en hel historia med detaljer när det inte handlar om mig, det vill jag inte göra.

2) Ja mamman bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

I fall A där det finns en direkt hotbild mot barnet förstår jag absolut varför beslutet togs.

Jag är fortfarande inte övertygad om att rätt åtgärder sattes in i fall B.

Anonym (Inte sant)

Äldre 8 Mar 02:56

#264

Visst kan soc göra rätt i att omhänderta barn........

Men det som hände mig fanns varken grunder eller rätt i det hela. Så soc gör fel. Drar inte upp mitt fall här.

Nickipicki

Äldre 8 Mar 08:10

#265

Lenora; absolut, men innan vi fick vidare förklaring från Ts så såg jag inga direkta Lvu-grunder för att skilja barnet från mamma. I B anser jag defenitivt att barnet skall omhändertas, OM mamma fått all hjälp som är adekvat i situationen innan man tog en 6a

nymedlem

Äldre 8 Mar 08:22

#266

Lavish skrev 2012-03-07 15:30:34 följande:

Nu har jag läst de första två. Vad gäller den första tycker jag beslutet om LVU verkar vara korrekt.

Men det andra fallet tycker jag snarare är ett bevis på just maktmissbruk eller försök till sådant.

Det handlar om en förståndshandikappad mamma och dennes lilla dotter. Mamman ska befinna sig på en nivå som en 11 åring ungefär. De har bott i mamma-barn hem där mamman visserligen gjort framsteg och lärt sig de saker personalen ville, men för långsamt och hon hade svårt att situationsanpassa det hon lärt sig. På alla läkarkontrollen var barnet friskt, piggt, någorlunda normalt utvecklat.

Mamman föreslår då att hon ska bo tillsammans med sin mamma, barnets mormor, och dennes sambo. Hon är också villig att ta emot hjälp i hemmet från soc så ofta det behövs. Hon är medveten om att hon har brister p.ga att hon lär sig långsamt och är därför villig att ta emot hjälp. Alla vårdinstanser vittnar om att hon och dottern har en stark anknytning och mamman själv säger att hon inte vet vad hon ska leva för om hennes älskade dotter tas ifrån henne.

Då tycker socialen att man ska göra ett LVU eftersom även om allt funkar 100% toppen när hon bor med mormodern, så vet man inte om det kommer fortsätta att vara så. Mormodern kanske blir för gammal (60, pigg och frisk i dåläget). Eller kanske mamman väljer att flytta? Som de uttrycker det, "man kan inte lämna sjuttonåriga garantier på att situationen kommer att fortsätta att vara bra"

Socialen vinner i kammarrätten. Mamman överklagar till regeringsrätten och får rätt. Vad hade hänt om en begåvningshandikappad mamma inte hade orkat, klarat, förstått, att överklaga?

Usch.

Jag kan inte heller lämna 17 åriga garantier för att min son kommer att leva lycklig med mig och sambon. Vi kanske blir överkörda av en långtradare imorgon.

Läste också denna och blev glad att beslutet om LVU upphävdes.

KaIi

Äldre 8 Mar 08:51

#267

nymedlem skrev 2012-03-08 08:22:03 följande:

Läste också denna och blev glad att beslutet om LVU upphävdes.

Älskade döttrar Ophelia 20081025 Livia 20100516

Anonym

Äldre 8 Mar 09:21

#268

Eftersom det är så många kunniga här inne så slänger jag ut en fråga.
Barn 1 är omhändertaget enligt LVU sedan en längre tid tillbaka och för några dagar sedan kom beslut om att vårdnaden skulle flyttas ifrån mig. Jag har skaffat fler barn som bor hemma hos mig. Igår så kom det in en anmälan som sa att jag sagt att jag skulle ta livet av både mig och barn pga beslutet (har inte hänt), socialjouren gjorde ett hembesök och jag förklarade att jag hade inte tid att bjuda in dom då jag satt i badet med dottern och sen skulle natta henne. Jag ringde upp dom när dottern somnat och fick då reda på anmälan. Anmälan skulle vidarebefordras till den handläggare som ansökte om LVU på 1.an. Nu känner jag att det finns en viss risk att dom t.ex försöker hämta dem på dagis såsom dom gjorde med barn 1.

Vad har dagis för skyldigheter? Kan dom meddela mig om soc dyker upp eller ringer?

smulpaj01

Äldre 8 Mar 10:04

#269

På vilka grunder omhändertogs barn 1?
Nej, jag tror inte dagis ringer utan det är soc som kontaktar dig isåfall.

Merwinna

Äldre 8 Mar 10:38

#270

astro skrev 2012-03-08 00:21:56 följande:

Normalt sett så har en kvinna i hennes ålder många relativt friska år kvar. Statistiskt sett är mormodern inte i större fara under de närmaste åtta åren än vilken 25-åring som helst. Sedan ökar riskerna för allvarlig ohälsa eller död något, men inte mer än att bedömningen rimligen är helt oriktig. (Generellt sett har mormor faktiskt 18 verksamma år kvar.)

Varför i hela fridens dar kunde de inte bara bestämma sig för att OM något skulle hända mormodern så görs en ny utredning?

Vilket hem som helst kan ju gå åt pipsvängen imorgon, några garantier finns inte. Samma gäller familjehem. Man kan drabbas av skilsmässa, cancer, olyckor ... ska soc få hänvisa till statistik så borde de komma fram till att män under 28 är olämpliga pappor (statistiken säger att de är mer olycksbenägna) och i varje fall inte borde få ha ensam vårdnad. Det vore ju helt sjukt!

Nej, det här fallet är rimligen ett praktexempel på illa hanterat och motbevisar idén att soc alltid gör "allt" för att inte splittra familjer i onödan.

Håller med! Och jag tycker att man måste skilja på två saker: dels att SKAPA en situation, och dels att den redan är som den är.

Det vore ju vansinne att låta en 60-årig kvinna adoptera ett litet barn som hon inte hade någon relation till. Och ännu värre att låta henne genomgå graviditetet med hjälp av äggdonation och IVF - i det fallet skulle hon ju riskera både barnets och sin egen hälsa o liv, eftersom en 60-åring inte längre är i form för den ansträngning som en graviditetet och en förlossning innebär.

Men om det handlar om det egna barnbarnet, och alternativet vore att det skulle lämnas bort till främmande, så är valet givet tycker jag. Farmor/mormor är barnets enda trygghet, ju! Händer det senare något med den äldre kvinnans hälsa, så får man ta det från där, tänker jag. Ett barn är inte mer illa ute om det fosterhemsplaceras vid 15 års ålder än vid fem års ålder. Snarare blir det lättare för det att förstå vad som händer, det får bättre tidsbegrepp och kan räkna tiden till anhörigas besök etc., för varje år som det får bli äldre innan man gör sådana extrema ingrepp...

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL