• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Mad  as  snow
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 10:57:54 följande:
    Som jag skrivit tidigare har min man ingen bakomliggande diagnos, utan en förvärvad sjukdom, som alla inom vården anser vara möjlig att bota. Varför inte jämnställa det med cancer eller missbruk? Om man får rätt medicin, stöd och vård kan man bli frisk.
    Men i både missbruksfallet och för fysiska sjukdommar finns förståelse från omgivningen och stöd och hjälp att få för anhöriga. Tyvärr gäller det här inte för psykiskt sjuka...  
    Vad är det för psykisk sjukdom han har?
  • Anonym (behöver hjälp)

    Utmattningsdepression

  • Mad  as  snow
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 11:00:05 följande:
    Utmattningsdepression
    Det finns ju sätt för dig att skydda barnen från honom (= hans psykiska ohälsa) utan att överge honom för tid och evighet. Eller ni kanske har separerat?
  • Anonym (båda sidor)
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-07 10:54:22 följande:
    Äldsta sonen har Aspergers syndrom och var utåtagerande. Socialsekreterarna hävdade att det berodde på misshandel, trots att skolan talade om för dem att barn med Asperger ofta är utåtagerande. Att lillasyster inte hade några sådana beteenden och att inget av barnen hade några blåmärken ignorerade socialen totalt, precis som uttalanden från skola, förskola, BVC och barnens läkare att de inte märkt något som gjort dem misstänksamma.

    Dessa socialsekreterare hade ingen aning om vad Asperger är för något, de bla påstod i sin utredning att utåtagerande inte kan kopplas samman med diagnosen(!). Barnpsykologen som vi anlitade sa att varenda påstående de gjorde i utredningen var felaktiga och att den visade hur okunniga de var.

    När utredarna väl insåg att de handlat förhastat, började de gripa varje halmstrå de kunde. Under intervjun (eller snarare förhöret) hade de frågat mig om jag lämnade barnen (8 och 5 år) ensamma hemma. Jag svarade då att det hände att jag på kvällen när de sov kunde springa med soporna och att det handlade om två minuters bortavaro, men att jag kunde se ytterdörren hela tiden. I deras komplettering stod det sedan att: "X lämnar ofta barnen själva hemma". Ingenting om hur länge, vilken tidpunkt eller någonting ansåg de vara viktigt att ta med. Denna typ av missvisande "fakta" var snarare regel än undantag i utredarnas argumentation.

    In i det sista påstod utredarna att vi var misshandlande föräldrar och att barnen skulle vara tillsvidare placerade (de hade dessutom splittrat syskonen, soc påstod att de inte kunde hitta något hem som ville ha bägge två när den äldste hade ett gravt funktionshinder. För det första var det ren lögn, det fanns faktiskt godkända familjehem som ville det, för det andra har min son inte ett gravt funktionshinder, utan en "lätt" variant.) Dessutom hade de infört umgängesbegränsning. Det kom som en reaktion på att jag och mannen begärde att personer med kunskap om Asperger skulle i fortsättningen göra bedömningarna, för barnens skull. Då blev vi kallade osamarbetsvilliga.

    Jo, det är ofta så det är. Någon fattar en personlig motvilja mot en mamma och anmäler. Denna "någon" kan lika gärna vara en professionell persion i skolan, dagis eller på BVC. Hon anmäler som en hämnd. Och de på soc kan också fatta agg mot mamman. Det blir en prestigesak att förstöra hennes liv.

    Sedan tror jag också att det finns människor som har ett "sätt" som retar folk, trots att de inte menar något illa. Och dom råkar oftare ut för allt möjligt sådant här. Att folk blir arga och vill hämnas inbillade oförrätter. Det går på känslor. Just därför är det så viktigt att det inte ska gå att få igenom ett LVU utan BEVIS! Men tyvärr går det idag... 
  • Anonym (behöver hjälp)
    Mad as snow skrev 2012-03-07 11:02:25 följande:
    Det finns ju sätt för dig att skydda barnen från honom (= hans psykiska ohälsa) utan att överge honom för tid och evighet. Eller ni kanske har separerat?

    Hur menar du då? Han har varit beroende av mig i princip dygnet runt under flera år. Vi har ingen släkt och inga vänner i närheten som kan avlasta. Skulle verkligen behövt avlastning och stöd under den här perioden - men har tyvärr tappat tron på samhället efter det här...
  • Anonym
    Bonanza skrev 2012-03-07 11:10:54 följande:
    I det fallet var det väl rätt uppenbart just det här som tråden handlar om: föräldrars oförmåga att se sina egna brister. 
    Du får gärna utveckla vad du menar. Jag känner mamman i fråga så jag kanske har lite tunnelseende. Men jag håller med henne om att någonting har gått fruktansvärt fel till.
  • Mad  as  snow
    Anonym (behöver hjälp) skrev 2012-03-07 11:11:53 följande:
    Hur menar du då? Han har varit beroende av mig i princip dygnet runt under flera år. Vi har ingen släkt och inga vänner i närheten som kan avlasta. Skulle verkligen behövt avlastning och stöd under den här perioden - men har tyvärr tappat tron på samhället efter det här...
    Men du skrev att han får behandling och blir stadigt bättre. Då antar jag att han har en fungerande vårdkontakt? Om han är destruktiv både mot sig själv och barnen kanske det hade varit bäst för barnen att inte bo tillsammans med honom just nu?

    Jag förstår att du behöver stöd och avlastning. Och det behöver ju barnen också.
  • Anonym

    Jag har inte läst hela tråden, men det verkar som att vissa är intresserade av att läsa hur LVU-rättsfall kan se ut. Det är bara att googla, många rättsfall finns på internet!


     


    Några exempel för den som är lat:


    lagen.nu/dom/ra/2008:55


    lagen.nu/dom/ra/2009:64


    lagen.nu/dom/ra/1996:61


     


    Jag har inte läst hela rättsfallen själv, men det är bara lite exempel hur det kan se ut, för den som är intresserad är det bara att klicka runt vidare på den hemsidan. Där finns lagen i sin helhet också för den som är intresserad av vad som står i LVU.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-07 11:21:33 följande:

    Jag har inte läst hela tråden, men det verkar som att vissa är intresserade av att läsa hur LVU-rättsfall kan se ut. Det är bara att googla, många rättsfall finns på internet!


     


    Några exempel för den som är lat:


    lagen.nu/dom/ra/2008:55


    lagen.nu/dom/ra/2009:64


    lagen.nu/dom/ra/1996:61


     


    Jag har inte läst hela rättsfallen själv, men det är bara lite exempel hur det kan se ut, för den som är intresserad är det bara att klicka runt vidare på den hemsidan. Där finns lagen i sin helhet också för den som är intresserad av vad som står i LVU.


    Nu såg jag att länkarna inte kom med hela, men det är bara att kopiera och klistra in. 
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version