De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Så är det säkert i många fall. Men de andra fallen finns också. Jag känner till exempel en familj som fick bo på utredningshem, tillsammans med narkomaner och psykiskt sjuka, för att deras treåring inte kunde tala. Med hot om LVU om de vägrade flytta dit.

Socialtjänsten anklagade dem för det som du skriver i ditt andra exempel. Att de inte skulle prata med barnet och stimulera det. I själva verket är de väldigt fina föräldrar och väldigt ordentliga människor. Röker inte, dricker inte, har ordnad ekonomi, är aktiva i Svenska kyrkan (OK - inte för att det sista behöver betyda något). Barnet fick träffa en barnpsykolog och en barnläkare på hemmet som ställde diagnosen "autism". De sa också att det inte hade spelat någon roll vad föräldrarna hade gjort eller inte gjort, eftersom autism är medfött.

Men föräldrarna fick aldrig ens en ursäkt från Socialtjänsten. Vistelsen på hemmet gjorde också att många i omgivningen drog sig undan, för att de trodde att det måste vara något hemskt mörkt och konstigt i familjen som bara Socialtjänsten kände till. Folk i allmänhet tror ju inte att Socialtjänsten kan göra så fel. Det förstörde familjens sociala liv på orten och de blev tvungna att flytta, och föräldrarna har på grund av detta inte de jobb som de antagligen hade kunnat ha annars vid det här laget.

Anonym (båda sidor)

Äldre 7 Mar 11:04

#204

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-07 10:54:22 följande:

Äldsta sonen har Aspergers syndrom och var utåtagerande. Socialsekreterarna hävdade att det berodde på misshandel, trots att skolan talade om för dem att barn med Asperger ofta är utåtagerande. Att lillasyster inte hade några sådana beteenden och att inget av barnen hade några blåmärken ignorerade socialen totalt, precis som uttalanden från skola, förskola, BVC och barnens läkare att de inte märkt något som gjort dem misstänksamma.

Dessa socialsekreterare hade ingen aning om vad Asperger är för något, de bla påstod i sin utredning att utåtagerande inte kan kopplas samman med diagnosen(!). Barnpsykologen som vi anlitade sa att varenda påstående de gjorde i utredningen var felaktiga och att den visade hur okunniga de var.

När utredarna väl insåg att de handlat förhastat, började de gripa varje halmstrå de kunde. Under intervjun (eller snarare förhöret) hade de frågat mig om jag lämnade barnen (8 och 5 år) ensamma hemma. Jag svarade då att det hände att jag på kvällen när de sov kunde springa med soporna och att det handlade om två minuters bortavaro, men att jag kunde se ytterdörren hela tiden. I deras komplettering stod det sedan att: "X lämnar ofta barnen själva hemma". Ingenting om hur länge, vilken tidpunkt eller någonting ansåg de vara viktigt att ta med. Denna typ av missvisande "fakta" var snarare regel än undantag i utredarnas argumentation.

In i det sista påstod utredarna att vi var misshandlande föräldrar och att barnen skulle vara tillsvidare placerade (de hade dessutom splittrat syskonen, soc påstod att de inte kunde hitta något hem som ville ha bägge två när den äldste hade ett gravt funktionshinder. För det första var det ren lögn, det fanns faktiskt godkända familjehem som ville det, för det andra har min son inte ett gravt funktionshinder, utan en "lätt" variant.) Dessutom hade de infört umgängesbegränsning. Det kom som en reaktion på att jag och mannen begärde att personer med kunskap om Asperger skulle i fortsättningen göra bedömningarna, för barnens skull. Då blev vi kallade osamarbetsvilliga.

Jo, det är ofta så det är. Någon fattar en personlig motvilja mot en mamma och anmäler. Denna "någon" kan lika gärna vara en professionell persion i skolan, dagis eller på BVC. Hon anmäler som en hämnd. Och de på soc kan också fatta agg mot mamman. Det blir en prestigesak att förstöra hennes liv.

Sedan tror jag också att det finns människor som har ett "sätt" som retar folk, trots att de inte menar något illa. Och dom råkar oftare ut för allt möjligt sådant här. Att folk blir arga och vill hämnas inbillade oförrätter. Det går på känslor. Just därför är det så viktigt att det inte ska gå att få igenom ett LVU utan BEVIS! Men tyvärr går det idag...

Anonym (båda sidor)

Äldre 7 Mar 13:22

#221

Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-07 13:18:41 följande:

Jag kan också tillägga att vi aldrig fått veta exakt varför vi började utredas. Soc sa från början att en person med anmälningsplikt anmält, men detta papper har "försvunnit" och går inte att uppbåda alls, och nu "minns" inte utredarna längre exakt vem det var eller vad som stod i anmälan. Jag brukar i vanliga fall akta mig för att ta på mig offerrollen, men just detta fall tror jag faktiskt beror på att jag och min man är aktiva inom Svenska Kyrkan. Utredarna yttrade vid ett flertal tillfällen sig nedlåtande om vår tro och även åsikten att barn ska växa upp i "neutrala" hem (som om någon förälder inte skulle påverka sina barn...). Jag tror att det beror på religionen eftersom det är den enda anledning jag överhuvudtaget kan komma på.

Mycket märkligt med tanke på att många länder som adopterar bort barn till Sverige, KRÄVER att adoptivföräldrarna ska vara troende och kunna visa upp bevis på att de är aktiva i en kristen församling!

Jag undrar om dessa socialtanter även utreder sådana som söker medgivande för adoption... Då kan det bli riktigt märkligt..!

Anonym (båda sidor)

Äldre 10 Mar 13:31

#399

Anonym (insatt) skrev 2012-03-09 23:09:48 följande:

Soc får inte flytta över vårdnaden från en förälder till en annan, inte heller från familjehem (om nu dessa är särskilt tillförordnade vårdnadshavare) till en förälder ....

Det är sant. Men i det fall som jag refererade till tidigare i tråden, så praktiskt taget uppmanade de pappan att söka enskild vårdnad när familjen kom ut från utredningshemmet och separationen - efter den påfrestningen - var ett faktum. Pappan hade inget intresse av att undanhålla mamman varken vårdnaden eller varannanveckasboendet som hon önskade. Men soc gav honom ansökningshandlingarna i handen och adressen dit han skulle skicka dem. Men diverse vaga hotelser om att han också kunde få se inskränkningar i sin rätt till barnet om han inte gjorde som de sa... Så det där med "soc får inte" är ett relativt begrepp...

Anonym (båda sidor)

Äldre 10 Mar 13:36

#401

Anonym skrev 2012-03-10 10:24:36 följande:

Det är inte begreppsförvirring i mitt inlägg om vård/vårdnad. Soc uppmanade domstolen "vi tillstyrker att fadern snarast ska tilldömas enskild vårdnad". Domstolen har inte ens tittat på det jag lämnade in. Domstolen flyttade VÅRDNADEN från mig, som hade ensam vårdnad innan, till fadern, som aldrig varit delaktig i barnets liv. Barnet bor i familjehem men planeras att flyttas hem till fadern inom kort.

Dvs. Ur askan in i elden, med en kort mellanlandning i ett bra familjehem.

Ja. Och en av de socialkärringar som jag pratade om i mitt förra inlägg, sa dessutom rakt ut till barnets mamma: "kolla själv på mål från domstolen, så får du se att dom aldrig har dömt annorlunda än vad vi har rekommenderat". Rättssäkert..? Knappast... (Detta gällde alltså om en förälder sökte enskild vårdnad efter att familjen tillsammans utretts av soc.)

Anonym (båda sidor)

Äldre 11 Mar 09:08

#486

Jag läser just Lisbeth Pippings bok om sin uppväxt, "Kärlek och stålull". (Den nämndes här i tråden och jag blev nyfiken och gick till bibblan!) I förordet till denna andra upplaga har hon tagit med några brev hon fått. Ett är från en socialtant som tackar henne för boken, för hon har använt utdrag ur den som argument för att få ett barn till två förståndshandikappade föräldrar LVU:at. Att döma av tidpunkten gissar jag att det måste handla om Oskarshamnsfallet (men VET förstås inte).

Det som slår mig är, att Pippings mamma inte "bara" var förståndshandikappad - det var s.a.s. det minsta problemet. Det hemskaste var att hon var aggressiv och elak. Och DET var väl inget som framkom i Oskarshamnsfallet, att DE skulle vara..? Det här verkar vara ett typexempel på socialtanter som bara använder alla källor de kan för att få rätt. Sedan kan de vinkla källorna hur som helst, plocka ut valda stycken o.s.v..

Anonym (båda sidor)

Äldre 11 Mar 09:11

#487

Glömde: det var en eller flera här i tråden också som hänvisade till Pippings bok när den förståndshandikappade mamman och mormodern diskuterades. Men har ni LÄST boken själva..? Det där med förståndshandikappet var ju s.a.s. det minsta problemet. Och vad jag vet så är inte alla förståndshandikappade aggressiva och elaka - tvärtom så är min erfarenhet av dom jag träffat att de brukar vara snälla och timida snarare.

Nu används boken tydligen emot SAMTLIGA mammor i landet som diagnosticerats med något begåvningshandikapp. Jag undrar om det verkligen var det Pipping ville med sin bok..?

Anonym (båda sidor)

Äldre 16 Mar 04:06

#669

maaammaaa skrev 2012-03-12 20:42:23 följande:

Det är just det där jag inte förstår, barn som borde omhändertagas blir inte omhändertagna och föräldrarna försvaras in i det längsta och folk som sköter sig och sina barn bra ska det sökas fel hos. Sen ignoreras allas åsikter (även läkares) som inte styrker socialens. Något är ologiskt här.

Japp. Det är helt godtyckligt. Finns ingen logik alls.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL