Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Vissla

Äldre 6 Mar 20:35

#141

Tow2Mater skrev 2012-03-06 20:33:38 följande:

Och den har ett avsnitt typ "slutsatser", där det framgår ganska tydligt varför omhändertagandet sker?

Det vet jag inte, har aldrig läst en utredning som slutat i LVU

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 20:36

#142

konkelbär skrev 2012-03-06 20:25:42 följande:

Fast i fall B måste jag säga att det är rent fruktansvärt att samhället går in och fråntar ett barn sin mamma. Vore det inte bättre att lägga resurser på att försöka få den dysfunktionella familjen att fungera bra, istället för att göra ett barn moderslöst? Hur kan det vara bättre att bo i fosterfamilj än att få bo hos sin mamma?

Ibland verkar det som att samhället ser på barn som små spelbrickor. Man glömmer vad som är bäst för barnet i sin kamp att straffa mindre bra personer. Mamma i fall B kanske inte är någon supermamma, men barnet får mat? kärlek?

Vad är nästa steg? "Mamman åkte bara till badhuset med sina barn en gång om året, så socialtjänsten beslutade att omhänderta barnen!" ?

Förstår vad du menar, men det är ju knappt så att mamman kan ge sitt barn mat eftersom hon slösar bort alla pengar. Om du såg hennes hem skulle du tro att en stökig tonåring bodde där. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är till under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i andra "kategorier". I hennes fall är jag helt ärligt tveksam på om stöd skulle få henne att skärpa sig då hon är en av de som har en negativ/aggressiv attityd till soc. Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad.

Som du kanske har kunnat läst handlar det inte om att hon inte tog barnet till badhuset...

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 20:37

#143

Tow2Mater skrev 2012-03-06 20:18:12 följande:

Hur kan det finnas såna luckor mellan den anledning soc omhändertar ett barn och den anledning föräldrar tror att de omhändertar barnet för? Får man inte ens ett papper som skriftligt definierar relativt klart och tydligt varför barnet omhändertas? Om inte, kanske det är dags att införa det, för alla parters bästa?

Dessa "missuppfattningar" Finns trots att man fått det både skriftligt och muntligt och haft ett ombud som representerar en. När man försöker gå igenom skälen och utredningen så får föräldrar ibland en glasartad blick och det blir liksom "tomt" Man når inte fram, eller så springer de ut och vill inte höra när det börjar "brännas" Jag tror helt enkelt som jag skrev tidigare att det helt enkelt är för smärtsamt att ta in, att man värjer sig och inte förmår att ta till sig att saker inträffat, att man agerat ¨på ett sätt som inte är förenligt med sin egen självbild och med hur man vill vara som förälder. Då blir det mycket enklare att se sig själv som ett offer som råkat ut för en socialtjänste som omhändertagit barnet för att han haft en röd och en blå strumpa på sig.

Lavish

Äldre 6 Mar 20:43

#144

Anonym (Soc.) skrev 2012-03-06 20:37:14 följande:

Dessa "missuppfattningar" Finns trots att man fått det både skriftligt och muntligt och haft ett ombud som representerar en. När man försöker gå igenom skälen och utredningen så får föräldrar ibland en glasartad blick och det blir liksom "tomt" Man når inte fram, eller så springer de ut och vill inte höra när det börjar "brännas" Jag tror helt enkelt som jag skrev tidigare att det helt enkelt är för smärtsamt att ta in, att man värjer sig och inte förmår att ta till sig att saker inträffat, att man agerat ¨på ett sätt som inte är förenligt med sin egen självbild och med hur man vill vara som förälder. Då blir det mycket enklare att se sig själv som ett offer som råkat ut för en socialtjänste som omhändertagit barnet för att han haft en röd och en blå strumpa på sig.

Okej, jag förstår. Men hur skriver man i utredningen? Hur pass detaljerat/utförligt?

Kan det stå typ "Beslut om omhändertagande togs då det framkommit att familjen Pettersson inte klarar att ge barnet en god omvårdnad och inte heller klarar att sköta hushållet på ett tillfredsställande sätt. Som exempel så fick Kevin flera dagar i veckan ingen middag utan tog själv knäckemackor och familjen tog inte ut soporna på den vecka vi gjorde utredningen".

För om det kan se ut så är det ju inte så svårt att förstå att både föräldrar och andra som tar del av utredningen får intrycket att omhändertagandet skedde för att "Kevin fick smörgås till middag och vi bara tar ut soporna en gång i veckan"

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 20:48

#145

Lavish skrev 2012-03-06 20:43:49 följande:

Okej, jag förstår. Men hur skriver man i utredningen? Hur pass detaljerat/utförligt?

Kan det stå typ "Beslut om omhändertagande togs då det framkommit att familjen Pettersson inte klarar att ge barnet en god omvårdnad och inte heller klarar att sköta hushållet på ett tillfredsställande sätt. Som exempel så fick Kevin flera dagar i veckan ingen middag utan tog själv knäckemackor och familjen tog inte ut soporna på den vecka vi gjorde utredningen".

För om det kan se ut så är det ju inte så svårt att förstå att både föräldrar och andra som tar del av utredningen får intrycket att omhändertagandet skedde för att "Kevin fick smörgås till middag och vi bara tar ut soporna en gång i veckan"

Det är detaljrikt. Vilka brister som funnits över tid, hur man bedömer att detta påverkar barnet, vilka insatser man erbjudits och varför. Hur dagis uppfattar barnet, barnets egen berättelse om barnet varit tillräckligt gammal för att lämna en sådan. Mammans berättelse, pappans berättelse. Och sedan en slutdedömning.

Anonym (LVU:ad)

Äldre 6 Mar 20:49

#146

Det skrivs ju ett utlåtande men alla föräldrar kanske inte begär ut detta från soc fastän det är handlingar man har rätt till.

Tow2Mater skrev 2012-03-06 20:33:38 följande:

Och den har ett avsnitt typ "slutsatser", där det framgår ganska tydligt varför omhändertagandet sker?

Anonym (LVU:ad)

Äldre 6 Mar 20:54

#147

Själv väntar jag spänt på mina papper från Soc, som legat arkiverade i långt över 20 år. Ringde riksarkivet (tror jag det var) och beställde hem papprena och dom skulle komma inom ca tre månader. Tydligen hade dom mycket att göra där, eftersom väldigt många barnhemsbarn hade begärt ut sina handlingar.

maaammaaa

Äldre 6 Mar 20:59

#148

( Kort introduktion, våra barn är omhändertagna men vi är inte sådana föräldrar som misskött oss eller barnen, det har vi flera intyg på samt ögonvittnen) Nu har vi varit på socialmöte, sen harjag varit på kickboxning styrketräning därefter gick vi på bönemöte hör och häpna till pingstkyrkan, berättade lite om mötet och en dam sa att hon tycker soc. dir verkar vara lite sjuk. Det säger bysbor också. De flesta trodde hon hade en hund begraven. Pingstvänner är ett underligt släkte, men nog ordat om det.

Min syster som kan tänka sig att bo hos oss fr.o.m sommaren när hon blir färdig läkare gjorde fenomenalt ifrån sig på soc.mötet, trots att hon brast i gråt ett tag. Soc. betedde sig rätt bra idag jämfört med vissa andra dar. De fick iallafall igång en vettig diskussion.
Min syster och soc.dir funderade på successivt utökat umgänge typ en dag till från sommaren om hon finns hos oss under tiden. Socialdirektören säger att hon vågar inte låta barnen bo hos oss men när vi frågade varför hade hon inget svar på det. Jag hoppas högsta domstolen har skärpta domare och att vi får en rätsida på allt.

Socialdirektören berättade att fostermamman sa att vår dotter hade fått ett stort blåmärke tvärs över skinkorna när hon var till oss för två veckor sedan. Hon hade en farlig blick och ett nöjt leende när hon sa det. Enda jag kan tänka är att vår dotter fått blåmärket om hon trillat ur pulkan, ifall det hänt vid oss men hon har inte gråtit och enligt soc. sa fostermamman att blåmärket var enormt. Jag frågade om de dokumenterat skadorna, om en läkare fått se det. Fostermamman har överdrivit förut, ljugit faktiskt. Om jag skulle klaga över alla sår och blåmärken barnen fått hos fosterföräldrarna och dagis, förskola vore det säkert 15 st. Soc sa inte rakt ut att de misstänkte oss för misshandel men man uppfattade vissa undertoner.

Jag frågade en av socialarbetarna om hon tycker att en youghurt och ett glas saft är tillräcklig frukost åt ett växande barn, när de sa att barnen inte får mat hos oss. Nej svarade hon skarpt. Hon verkade tro att vi gett barnen så lite frukost. Då sa jag att vår dotter sagt att hon fått det som frukost hos fostermamman och min syster var snabb att inflika att kanske det är där det brister och inte hos oss. Nu var det plötsligt inget fel att ge så lite frukost åt barnen.

Jag vill fortfarande hävda att socialarbetare är inga bättre människor än andra, även de kan tolka in misstag som de förstorar och som Ferdinand indikerade, det finns bättre och sämre av dem.

tackförfisken

Äldre 6 Mar 21:08

#149

Den krassa verkligheten. Pengar!
Jag skulle vilja se den socialsekreterare som idag vågar starta en utredning på lösa grunder.Jag vågar inte tänka på vad ett Lvu i slutändan kostar.
Tror det är betydligt vanligare att många fall inte ens utreds då även socialförvaltningen har krav på sig.

Anonym

Äldre 6 Mar 22:17

#150

maaammaaa skrev 2012-03-06 20:59:45 följande:

( Kort introduktion, våra barn är omhändertagna men vi är inte sådana föräldrar som misskött oss eller barnen, det har vi flera intyg på samt ögonvittnen) Nu har vi varit på socialmöte, sen harjag varit på kickboxning styrketräning därefter gick vi på bönemöte hör och häpna till pingstkyrkan, berättade lite om mötet och en dam sa att hon tycker soc. dir verkar vara lite sjuk. Det säger bysbor också. De flesta trodde hon hade en hund begraven. Pingstvänner är ett underligt släkte, men nog ordat om det.

Min syster som kan tänka sig att bo hos oss fr.o.m sommaren när hon blir färdig läkare gjorde fenomenalt ifrån sig på soc.mötet, trots att hon brast i gråt ett tag. Soc. betedde sig rätt bra idag jämfört med vissa andra dar. De fick iallafall igång en vettig diskussion.
Min syster och soc.dir funderade på successivt utökat umgänge typ en dag till från sommaren om hon finns hos oss under tiden. Socialdirektören säger att hon vågar inte låta barnen bo hos oss men när vi frågade varför hade hon inget svar på det. Jag hoppas högsta domstolen har skärpta domare och att vi får en rätsida på allt.

Socialdirektören berättade att fostermamman sa att vår dotter hade fått ett stort blåmärke tvärs över skinkorna när hon var till oss för två veckor sedan. Hon hade en farlig blick och ett nöjt leende när hon sa det. Enda jag kan tänka är att vår dotter fått blåmärket om hon trillat ur pulkan, ifall det hänt vid oss men hon har inte gråtit och enligt soc. sa fostermamman att blåmärket var enormt. Jag frågade om de dokumenterat skadorna, om en läkare fått se det. Fostermamman har överdrivit förut, ljugit faktiskt. Om jag skulle klaga över alla sår och blåmärken barnen fått hos fosterföräldrarna och dagis, förskola vore det säkert 15 st. Soc sa inte rakt ut att de misstänkte oss för misshandel men man uppfattade vissa undertoner.

Jag frågade en av socialarbetarna om hon tycker att en youghurt och ett glas saft är tillräcklig frukost åt ett växande barn, när de sa att barnen inte får mat hos oss. Nej svarade hon skarpt. Hon verkade tro att vi gett barnen så lite frukost. Då sa jag att vår dotter sagt att hon fått det som frukost hos fostermamman och min syster var snabb att inflika att kanske det är där det brister och inte hos oss. Nu var det plötsligt inget fel att ge så lite frukost åt barnen.

Jag vill fortfarande hävda att socialarbetare är inga bättre människor än andra, även de kan tolka in misstag som de förstorar och som Ferdinand indikerade, det finns bättre och sämre av dem.

När din syster är färdig läkare ska hon då inte arbeta?
Varför ska din syster bo hos er och ta hand om er familj, har hon inte eller vill ha egna barn?

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL