• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (sanningen)
    Anonym (vann i FR) skrev 2012-03-06 16:34:04 följande:
    Det här med samarbete är ett kapitel för sig. Enligt min och många andras erfarenhet blir man kallad icke samarbetsvillig om man inte håller med soc i allt. Protesterar man det minsta så är det kört.

    Våra barn omhändertogs akut. Min man och jag är bägge intelligenta och kan prata för oss. Vi påpekade en hel mängd metodikfel och ologiska uttalanden i utredningarna och vi höll inte med socialsekreterarna om deras slutsatser, men vi gjorde allt vad de bad oss (samlade i hop kläder till barnen, var punktliga på alla möten, svarade på alla frågor osv). Ändå blev vi kallade för osamarbetsvilliga och det tror jag beror på att vi påpekade utredarna vilka otroligt dåliga utredningar de gjort och dessutom ta fram läkarintyg och ljudinspelningar som bevisade att utredarna hade fel. Det var pinsamt uppenbart att utredarna inte var vana att bli intelligent motsagda, de tappade fattningen flera gånger. De kände sig definitivt intellektuellt underlägsna, vilket vårt ombud sa att det var troligen anledningen till att de gick ut så hårt.

    Tack och lov vann vi tillslut i förvaltningsrätten (det omedelbara omhändertagandet gick igenom och av olika anledningar tog det nästan ett år innan vi kom upp i FR igen), domslutet kritiserade socialen ordentligt. Trots det jobbar dessa utredare kvar, de har inte ens fått någon typ av reprimand, samtidigt som vi måste söka psykologhjälp till våra barn som blivit traumatiserade av separationen. Detta för att ett par unga, nyutexamiterade tjejer inte tålde att ha fel.
    Men NÅGONTING är ju galet när ett barn blir akut omhändertaget. Det är ju inte så att det händer alla barn bara föräldrarna väntat 5 min längre än vanligt att byta blöja...
  • Anonym (LVU:ad)
    Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 17:05:30 följande:
    Men NÅGONTING är ju galet när ett barn blir akut omhändertaget. Det är ju inte så att det händer alla barn bara föräldrarna väntat 5 min längre än vanligt att byta blöja...
    Precis min tanke...
  • astro
    Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 14:02:47 följande:
    Men det är just det du skriver som jag inte kan hålla med om alls, för samarbetar man bara och gör det man kommer överens om upptäcker ju socialtjänsten att det blivit missförstånd/problemen inte kvarstår. Men istället börjar folk bråka, sätta sig på tvären, ska göra allt tvärt om eftersom socialen hatar dom och dom tror att de kommer lyckas på det sättet.
    Det kan ju vara rätt beskt att "samarbeta" när/om man får råd man tycker är riktigt fel. Återigen, jag har inte haft kontakt med soc, men här är ett urval tvärsäkra råd från andra auktoriteter:

    "Småbarn dör av pälsdjur, så du måste avliva dina husdjur" (BM) (följde ej. Hon blev sur och tyckte att jag var oansvarig)

    "Ge alltid ditt barn något lugnande innan besök hos doktor eller tandläkare. Ge det du brukar ge henne." (tandläkare) (följde ej, blev betraktad som stenåldersmänniska för att jag inte vill droga mina barn)

    "Läs bara rimböcker för barnen, det stimulerar språkutvecklingen." (logoped) (följde, till barnens förtvivlan, ett bra tag. Ingen positiv effekt.)

    "Barn ska smaka av allt, annars får man problem med sin auktoritet." (förskolepedagog) (följde ej, efter kort period av dumhet. Dottern har AS och mår mycket illa av vissa rätter.) 

    Om man nu råkar vara en bra förälder men ändå blir utredd (händer ju, uppenbarligen, det också) så kanske man drar sig för att implementera saker som man absolut inte tror på eller t o m ogillar? 
  • Anonym (insatt)
    Lavish skrev 2012-03-06 16:48:35 följande:
    "Men grejen är ju bara att det är ett extremt stort ingrepp i medborgarnas frihet och rättigheter att socialen klampar rakt in i familjelivet och tar barn från föräldrarna"

    - Och just därför får de inte göra det! Allt som handlar om tvång måste beslutas av domstol - soc beslutar inte om stadigvarande vård enligt LVU!!
    "med en sådan extrem maktutövning krävs ju också att alla beslut synas extremt hårt och att alla fel tas upp, bearbetas och kritiseras."
    - Och just därför synas ju soc hårt också; av föräldrar, ombud, politiker, domstol och överklagningsinstanser. Dessutom kan man anmäla felaktig handläggning till Socialstyrelsen och JO!   
  • Anonym (Soc.arbetare)
    Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 17:05:30 följande:
    Men NÅGONTING är ju galet när ett barn blir akut omhändertaget. Det är ju inte så att det händer alla barn bara föräldrarna väntat 5 min längre än vanligt att byta blöja...
    Håller med. INGEN omhändertar barn akut om det inte verkligen anses behövas, det ska man ha klart för sig. Sen att orsaken slätas över eller inte ens tas upp, är ytterligare ett bevis på att man inte ens har förstått situationen från början
  • Anonym (Soc.arbetare)
    astro skrev 2012-03-06 17:14:36 följande:
    Det kan ju vara rätt beskt att "samarbeta" när/om man får råd man tycker är riktigt fel. Återigen, jag har inte haft kontakt med soc, men här är ett urval tvärsäkra råd från andra auktoriteter:

    "Småbarn dör av pälsdjur, så du måste avliva dina husdjur" (BM) (följde ej. Hon blev sur och tyckte att jag var oansvarig)

    "Ge alltid ditt barn något lugnande innan besök hos doktor eller tandläkare. Ge det du brukar ge henne." (tandläkare) (följde ej, blev betraktad som stenåldersmänniska för att jag inte vill droga mina barn)

    "Läs bara rimböcker för barnen, det stimulerar språkutvecklingen." (logoped) (följde, till barnens förtvivlan, ett bra tag. Ingen positiv effekt.)

    "Barn ska smaka av allt, annars får man problem med sin auktoritet." (förskolepedagog) (följde ej, efter kort period av dumhet. Dottern har AS och mår mycket illa av vissa rätter.) 

    Om man nu råkar vara en bra förälder men ändå blir utredd (händer ju, uppenbarligen, det också) så kanske man drar sig för att implementera saker som man absolut inte tror på eller t o m ogillar? 
    Men nu pratas det inte om rimböcker och matvanor utan riktig vanvård av barn, om människor som är okapabla att förstå att dom skadar sina barn. Inget av det du har tagit upp är ett skäl till tvångsomhändertagande av ett barn.  
  • Anonym
    Bellsam skrev 2012-03-06 12:35:46 följande:
    Jag tycker problemet ligger i att man tar barnen istället för att skaffa åtgärder som gör att föräldrarna får chans att lära sig och ändra sig innan ett omhändertagande sker. Ibland går det lite för fort i vändningarna.

    Problem nr 2 är att det inte alls blir något omhändertagande när man ser tecken på misshandel mm mm.
    Det är klart att ett barn kan bli omhändertaget enl LVU pga att föräldrarna misshandlar barnet. Men sen ska det hålla i domstol också.
  • Anonym (sanningen)
    astro skrev 2012-03-06 17:14:36 följande:
    Det kan ju vara rätt beskt att "samarbeta" när/om man får råd man tycker är riktigt fel. Återigen, jag har inte haft kontakt med soc, men här är ett urval tvärsäkra råd från andra auktoriteter:

    "Småbarn dör av pälsdjur, så du måste avliva dina husdjur" (BM) (följde ej. Hon blev sur och tyckte att jag var oansvarig)

    "Ge alltid ditt barn något lugnande innan besök hos doktor eller tandläkare. Ge det du brukar ge henne." (tandläkare) (följde ej, blev betraktad som stenåldersmänniska för att jag inte vill droga mina barn)

    "Läs bara rimböcker för barnen, det stimulerar språkutvecklingen." (logoped) (följde, till barnens förtvivlan, ett bra tag. Ingen positiv effekt.)

    "Barn ska smaka av allt, annars får man problem med sin auktoritet." (förskolepedagog) (följde ej, efter kort period av dumhet. Dottern har AS och mår mycket illa av vissa rätter.) 

    Om man nu råkar vara en bra förälder men ändå blir utredd (händer ju, uppenbarligen, det också) så kanske man drar sig för att implementera saker som man absolut inte tror på eller t o m ogillar? 
    Men det du tar upp anser jag vara något helt annat... i ditt fall är det "auktoriteter" (även fast jag inte skulle kalla de auktoritära) som kommer med "råd" som de tycker är bra, precis som att en vän kan säga samma sak om sitt sätt att se på saken, tror knappast soc skulle säga att man måste avliva sina husdjur (om man nu inte har problem med hygienen i hemmet PGA djuren, fast då skulle man väl snarare få lämna bort dom och de skulle nog vara för djurens skull också, det vill inte heller leva i misär).

    Om jag var i en situation där ett barn skulle kunna bli fråntaget från mig, skulle jag göra ALLT i min makt för att få behålla barnet, vare sig jag absolut inte tror på eller ogillar det. Det gäller ju bara EN TID i sitt liv, och man kan ju tänka "ja det skulle vara intressant och försöka och se vad det blir utav det här.

    Jag kan ta ett exempel som jag varit med om själv: jag har haft med försäkringskassan att göra, och försäkringskassan är väl värsta skräcken för de flesta har jag uppfattat det som och historia efter historia som man hör berättas det om hur "elaka" försäkringskassan är... fick PANIK när jag skulle ha med dom att göra men hade inte så mycket val. Nu i efterhand förstår jag varför vissa har sådana problem med dom (INTE ALLA, försäkringskassan kan också bedöma fel osv.osv.), och det är för att det även här INTE SAMARBETAR. Jag har samarbetat och mött de på vägen genom allt, oavsett om jag ogillat det eller inte och har på så sätt aldrig haft några större problem alls med dom, men jag VET att om jag hade gjort som alla med problem berättat att de gör hade jag också haft lika stora problem som dom...
  • Anonym
    Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 17:05:30 följande:
    Men NÅGONTING är ju galet när ett barn blir akut omhändertaget. Det är ju inte så att det händer alla barn bara föräldrarna väntat 5 min längre än vanligt att byta blöja...
    Det behöver inte vara något galet. Det räcker med att någon anmäler att barnet blir misshandlat allvarligt hemma så kan barnet bli akut omhändertagen under utredningstiden, för att skydda barnet mot ev. fortsatt misshandel. Vet de som råkat ut för det och varit oskyldiga och de hade en hemsk upplevelse.
  • Lavish
    Anonym (insatt) skrev 2012-03-06 17:16:02 följande:
    "Men grejen är ju bara att det är ett extremt stort ingrepp i medborgarnas frihet och rättigheter att socialen klampar rakt in i familjelivet och tar barn från föräldrarna"

    - Och just därför får de inte göra det! Allt som handlar om tvång måste beslutas av domstol - soc beslutar inte om stadigvarande vård enligt LVU!!
    "med en sådan extrem maktutövning krävs ju också att alla beslut synas extremt hårt och att alla fel tas upp, bearbetas och kritiseras."
    - Och just därför synas ju soc hårt också; av föräldrar, ombud, politiker, domstol och överklagningsinstanser. Dessutom kan man anmäla felaktig handläggning till Socialstyrelsen och JO!   
    Ja? Min enda poäng var att det inte är dåligt att soc kritiseras.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version