Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym

Äldre 6 Mar 12:17

#71

Anonym (LVU:ad) skrev 2012-03-06 11:46:00 följande:

Jag känner flera stycken som blivit LVU:ade som barn, inklusive jag själv. I ALLA fall anser såklart föräldrarna att de blivit väldigt orättvist behandlade av soc.

För egen del blev jag omhändetagen redan vid födseln då min mor satt inne för mordförsök på min bror. Syskonen var såklart också LVU:ade, och hade varit det i perioder även innan denna händelse. Hon tyckte det var att "ta i" eftersom hon älskade sina barn och gjorde allt för dem. Hon trodde hon skulle få hem mig efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff men det fick hon såklart inte, vilket är hennes stora sorg. De andra fick hon dock tillbaka (!)

En flicka jag vuxit upp med blev omhändertagen vid tio månaders ålder, då hennes mor missbrukade allt hon kunde få tag på. Morsan har fått hem henne i några omgångar och sen blivit av med henne lika fort igen. Tack vare att soc släppte hem henne då och då har hon behövt utstå att se sin mor hora, se yxslagsmål och andra fyllebråk, blivit lämnad hemma ensam som mycket liten. Lämnad på restauranger, satt utanför krogar, lämnad på hotellrum när morsan varit ute och festat (resor som soc betalat för att hon och flickan skulle ha lite "kvalitetstid")
Varje gång flickan kom hem till oss efter att ha varit hemma en tid har hon lidit av fruktansvärda mardrömmar, sängväteri, ångest, och sockerabstinens då hon sällan fick riktig mat utan bara godis. Mamman anser att hon inte gjorde speciellt mycket fel, eftersom hon älskade sitt barn och gjorde sitt bästa.

En pojke jag växte upp med blev omhändetagen när han var tre år. Han kunde då inte tugga, eftersom han levt på välling enbart i hela sitt liv. Han hade i stort sett bott i sin spjälsäng hela livet och där brukade mamman ibland glömma bort honom, och åka till stan, gå hem till väninnor osv. Han fick ny blöja endast när han bajsade, och det kunde gå timmar tills den byttes. Hon var "lättare utvecklingsstörd" och hade inga missbruksproblem. Hon slog honom, brände honom med cigaretter och diverse. Hon ansåg att soc gjort fel som tog honom, för han mådde bra och hon tyckte inte att hon gjorde nåt fel.

Jag anser att soc är på tok för slappa, inte tvärtom. Fler barn borde tas omhand, utan en massa jävla daltande med föräldrarna. Ungar kan inte leva på att föräldrarna älskar dom enbart. Det krävs mer att vara förälder än att knulla och sen föda fram ett barn. Man ska VARA en förälder, ta ansvar, och göra sitt allra yttersta varje dag. Jag tamejfan hatar alla skitföräldrar därute som inte fattar att dom gör ett förjävla kasst jobb som förälder, och sen skyller ifrån sig på allt annat.

Bellsam

Äldre 6 Mar 12:35

#72

Jag tycker problemet ligger i att man tar barnen istället för att skaffa åtgärder som gör att föräldrarna får chans att lära sig och ändra sig innan ett omhändertagande sker. Ibland går det lite för fort i vändningarna.

Problem nr 2 är att det inte alls blir något omhändertagande när man ser tecken på misshandel mm mm.

Anonym

Äldre 6 Mar 12:59

#73

Anonym (Hårda nypor) skrev 2012-03-06 11:30:50 följande:

Det är ett av de stora problemen med soc, de svävande resonemangen som sedan görs till sanning av utredaren själv. Det dom ofta anser vara "samarbetsproblem" är egentligen något så enkelt som yttrandefrihet. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt om offentliga myndigheter, även socialtjänsten. Att man använder den grundlagsskyddade rätten säger ingenting om individens föräldraförmåga. Sen är det så att den som fäller ett påstående också äger bevisbördan, det har dom inte heller förstått. Många reaktioner som tex "nervös" säger mer om kontakten med soc än om personen i övrigt.

Nu blir jag kanske polisanmäld igen för det här jag skriver i nästa mening.
Wow, jag drar mig till minnes att jag skrev i en tråd hur en myndighetsperson inom barnskyddet soc. betett sig hos oss, jag var tvärilsk och lade ut namnet på henne och tre andra inblandade. Jag blev kontaktad av dem, de hade gjort en polisanmälning om ärekränkning. De sa att polisen sagt att jag genast måste ta bort inlägget, vilket jag gjorde. Jag tyckte det var orättvist att jag blev behandlad så som jag blivit och antog att jag hade rätt till en åsikt och yttrandefrihet. Jag kastade inga glåpord över dem, men kanske de inte vill stå för vad de gjort.
En kort tid därefter förde de barnen från dagis till fosterförälder, en brådskande omhändertagning.
Tänk vad det här sliter sönder familjen och vad det kostar samhället.

Anonym (Soc.)

Äldre 6 Mar 13:01

#74

Ja jisses vad jag ibland skulle vilja låta folk veta hur det EGENTLIGEN legat till, när nåt figuererat i pressen.

Nej, vi omhändertog inte era barn för att ni höll på att renovera, utan för att.........

KaIi

Äldre 6 Mar 13:05

#75

maaammaaa skrev 2012-03-06 08:27:47 följande:

ojdå så fel det blir jag börjar ju ifrågasätta mig själv, jag har så mycket annat att göra än att sitta på familjeliv så det blir helrörigt, du har rätt soc. var inblandad innan jag fick den yngsta, maken jobbade och jag trodde hemhjälpen var till för avlastning. De som jobbade på hemhjälpen var suveräna helt normala människor. Nu diskuterar jag inte förräns ikväll.

Ok, du blandade ihop två olika tjänster menar du?
Det låter lite... tokigt.

Älskade döttrar Ophelia 20081025 Livia 20100516

maaammaaa

Äldre 6 Mar 13:23

#76

Jag var inte hemma med en ettåring plus ett spädbarn utan bara med ett spädbarn alltså barn nr 2. Som nu är tre år gammal. Senare när nr 3 kom till världen var jag hemma med en ettåring och ett spädbarn.

Efter att soc. gjort barnskyddsanmälan själva hade de satt in hemhjälp som tyckte vi hade det så fint och välstädat. Det fanns inte mycket att göra så vi kom överens om att de får laga mat två gånger i veckan och komplicerade efterrätter eller baka bullar. Familjevårdaren bestämde att jag skulle sitta i en länstol och handarbeta. Soc. tyckte det var jätteviktigt med hemlagad mat för om vi köpt malet köttsoppa på affären och bageribakta bullar så var det för mycket tillsatsämnen i det, familjevårdaren tyckte det var olämpligt att ge barnmatsburkar åt barnen, pga socker som hon sa finns där.
Visst gjorde jag maten själv förr och hälsosam sådan men de bedömde att de måste hjälpa till. Jag har räknat till ca tjugo olika kvinnor som bestämt i vårt liv, hur vi ska uppfostra barnen, diskutera olika instansers handlingssätt, besöka läkare och vårdpersonal som friskförklarar oss gå på parterapi där vi står lite rådlösa inför varför vi egentligen är där. En hel del soc. möten har vi varit på antingen i vårt hem eller på deras kontor. Var det hemma hos oss skulle de givetvis ha bular kakor kaffe te och desserter annar blev tolkningarna ännu mer vinklade.
Idag ska vi på ett till. Min syster som ska bli läkare har sagt att hon kan ställa upp som stödperson (om vi får barnen tillbaka )såväl dag som natt om det behövs i två år när hon blir färdig läkare. Soc. ska sitta och diskutera det. Säkert socialdirektören och två socialarbetare, min syster och min man och jag. Det här tar säkert en timme av allas arbetstid.

astro

Äldre 6 Mar 13:30

#77

maaammaaa skrev 2012-03-06 13:23:31 följande:

Jag var inte hemma med en ettåring plus ett spädbarn utan bara med ett spädbarn alltså barn nr 2. Som nu är tre år gammal. Senare när nr 3 kom till världen var jag hemma med en ettåring och ett spädbarn.

Efter att soc. gjort barnskyddsanmälan själva hade de satt in hemhjälp som tyckte vi hade det så fint och välstädat. Det fanns inte mycket att göra så vi kom överens om att de får laga mat två gånger i veckan och komplicerade efterrätter eller baka bullar. Familjevårdaren bestämde att jag skulle sitta i en länstol och handarbeta. Soc. tyckte det var jätteviktigt med hemlagad mat för om vi köpt malet köttsoppa på affären och bageribakta bullar så var det för mycket tillsatsämnen i det, familjevårdaren tyckte det var olämpligt att ge barnmatsburkar åt barnen, pga socker som hon sa finns där.
Visst gjorde jag maten själv förr och hälsosam sådan men de bedömde att de måste hjälpa till. Jag har räknat till ca tjugo olika kvinnor som bestämt i vårt liv, hur vi ska uppfostra barnen, diskutera olika instansers handlingssätt, besöka läkare och vårdpersonal som friskförklarar oss gå på parterapi där vi står lite rådlösa inför varför vi egentligen är där. En hel del soc. möten har vi varit på antingen i vårt hem eller på deras kontor. Var det hemma hos oss skulle de givetvis ha bular kakor kaffe te och desserter annar blev tolkningarna ännu mer vinklade.
Idag ska vi på ett till. Min syster som ska bli läkare har sagt att hon kan ställa upp som stödperson (om vi får barnen tillbaka )såväl dag som natt om det behövs i två år när hon blir färdig läkare. Soc. ska sitta och diskutera det. Säkert socialdirektören och två socialarbetare, min syster och min man och jag. Det här tar säkert en timme av allas arbetstid.

Lycka till.

Absurd rädsla för tillsatser. Visst är tillsatser ofta skadliga men - tillsatser i bageribullar? vilka skulle de vara?
Och rädsla för tillsatt socker i barnmaten (mycket ovanligt) men barnen får bullar, var är logiken i detta?

Det är delvis detta jag menar, ska man behöva lita till råd av folk som kan slänga ur sig saker som "det är barnmisshandel att inte ge barn bullar"? Eller som på allvar menar att man måste ha mattor överallt? Jag t ex gillar inte mattor och är jag knappast ensam om.

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 14:00

#78

Anonym (Hårda nypor) skrev 2012-03-06 11:18:16 följande:

Men snälla TS,här pressenterar du 2 omsorgsfullt utvalda ärenden. Och med tanke på hundratals granskade baranavårdsutredningar där knappast någon uppfyller kraven på saklighet, blir jag inte inponerad direkt.LVU är ändå ett resultat av en sådan utredning. Det läggs in felaktigheter i dessa utredningar medvetet, och det är tröttsamt att höra " varför skulle dom göra det?" Om det tex står att "föräldrarna säger mm" i utredningen och det sen är precis tvärt om när man lyssnar på inspelningen av detta. Det finns inga ursäkter, lögn är lögn, även av en socialsekreterare. Hela ditt inlägg består av så mycket omfattande beskrivningar att det skulle krävas att du var inneboende för att kunna veta, istället för att dra slutsatser. Patetiskt! Var du förresten med personligen på socmötet där polis blev inkallad eller har du fyllt i luckorna själv.

Ja, det är klart jag inte orkar eller ens VILL dra alla ärenden jag "kommit över"! Berättelsen där polisen blev inkallad berättade KVINNAN SJÄLV hur det hela gick till, att socialen fick tillkalla polis och vad mannen exakt gjorde, men hon kunde inte se felet i hela sin historia. Även i andra fallet är det kvinnan själv som berättat all fakta och den kvinnan har jag levt väldigt nära även om vi inte bott ihop.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 14:02

#79

astro skrev 2012-03-06 11:09:30 följande:

Det är klart att det är suveränt att soc finns, det borde alla tycka. Men intrycket kvarstår att det är för lite insyn, för lite kontroll av vad de faktiskt gör. Råkar man krocka med ett soc-kontor som av något skäl väljer att ogilla en så kan det uppenbarligen bli riktigt besvärligt. (...)

Men det är just det du skriver som jag inte kan hålla med om alls, för samarbetar man bara och gör det man kommer överens om upptäcker ju socialtjänsten att det blivit missförstånd/problemen inte kvarstår. Men istället börjar folk bråka, sätta sig på tvären, ska göra allt tvärt om eftersom socialen hatar dom och dom tror att de kommer lyckas på det sättet.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 14:03

#80

...sen kan jag hålla emd om att det borde sättas in mer "mellanåtgärder" innan LVU

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL