Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

djevojka

Äldre 6 Mar 00:41

#31

En "väninna" till mig har ingen som helst självinsikt. Soc omplacerade hennes barn efter ett antal år av anmälningar. Hon lämnade sina barn till nya bekantskaper hur lätt som helst, tog mycket droger, festade och knullade runt. Nya killar jämt i hennes lägenhet med barnen hemma då alltså. Barnen åt Gorbys piroger, pulvermos med ketchup eller nudlar m ketchup. varje dag. Om knappt det. Många gånger kom barnen t mig och åt då mamman sov ruset av sig och kunde inte laga "mat".. Dom var skitiga, toviga i håret, samma gamla kläder var dag och borstade tänderna en gång i veckan typ. Jag vet detta då jag bott granne med henne i 2 år. Men när soc tillslut beslutade om ett lvu så stod hon helt oförstående. "lever dom inte kanske? Har dom inte tak över huvudet va??!" det va hennes försvar..
Idag är det bara "socfittor" som kommer ut från hennes mun så fort soc kommer på tal. Allt är soc's fel.. Tycker hon:(

Tom Araya

Äldre 6 Mar 00:48

#32

Om TS eller någon annan här jobbar inom de sociala myndigheterna kanske ni kan ge mig klarhet i en bekants fall. Inboxa mig om ni känner för att hjälpa mig att se vad jag inte ser.

maaammaaa

Äldre 6 Mar 07:37

#33

KaIi skrev 2012-03-05 17:40:35 följande:

Men det måste ha förekommit en anmälan?
Menar du att någon anmälde er på falska grunder, för att jävlas och att detta ledde till att barnet/barnen omhändertogs?

Som så många andra mödrar som ammar om nätterna hade jag viss sömnbrist och en ettåring och ett spädbarn att sköta om dagarna. Jag ringde familjevårdaren och frågade om tre dagars avlastning dagtid tills sömnrytmen ordnade upp sig. Familjevårdaren sa att de kan inte ge hemhjälp om inget allvarligt hänt typ befogad barnskyddsanmälan, tvångsintagning till mentalsjukhus så då försökte hon med det. Jag blev inte intagen på sjukhus för läkaren klassade mig frisk och den barnskyddsanmälan som familjevårdaren gjorde tillsammans med tre kvinnor från socialen hade ingen relevant motivering. Vi kämpar för att få våra barn tillbaka, justitieombudsmannen är nästa som ska få ta emot en klagan. Tro nu bara inte att all arbetskraft alltid sköter sitt arbete på rätt sätt. Man ska inte svartmåla utan hjälpa om man är socialarbetare. Det händer ibland att folk får sparken eller får be om ursäkt inom alla yrkesgrupper. Först tänkte de inte omhänderta barnen sa de, men familjevårdaren började kräva att vi skulle donera bort kläder som var i användning. Sexåringen fick bara ha 15 par byxor annars bedömde hon att vi inte kunde sköta barnen, hon hittade fingermärken på fönstren och hår i golvsilen, köpte nya gardiner till vårt panorama fönster som vi ville ha utan gardiner, en ful trasmatta från loppis för att vi skulle ha det "hemtrevligt" Jag gillade inte mattan så hon tolkade att jag var osammarbetsvillig, hon låg i min säng när hon skulle få killen att sova på en tid som han inte ville sova, hon sa åt en barnmorska att min man sagt åt henne att han inte skulle ringa ambulans om det behövdes ifall förlossningen gick snabbt utan bara låta oss dö(jag var gravid vid den tidpunkten och har haft snabba enkla förlossningar). Jag sa åt barnmorskan, sånt säger man inte åt en myndighetsperson ifall man planerat sånt. Barnmorskan trodde på mig och vi hann till sjukhuset och förlossningen gick snabbt men bra utan bedövning eller smärtstillande. Varje gång jag var av annan åsikt än familjevårdaren skrev hon negativa saker i journalen, som att jag var omtöcknad. Mitt psyke började hon ifrågasätta, beskyllde mig för vargparanoja i föräldraskapsbedömningen, tyckte inte samspelet fungerade. Jag blev högeligen irriterad på henne, soc. försvarade henne de trodde på henne och tog barnen. Jag har flera friskhetsintyg på både mig och barnen från psykiater, barnpsykiater, neurolog och överläkare men soc. bedömer ändå att vi inte är kapabla att ta hand om våra barn. Dessutom tycks det vara en religionsfejd på gång. De som tillhör samma religion håller ihop mot oss. Soc blev fälld enhelligt i rätten om att det brådskande omhändertagandet var obefogat. Alltså kan de begå misstag och det har de tänkt fortsätta med. De gillar mig helt enkelt inte, det har många märkt. Jag går inte direkt och skäms över att jag nattammade.

Embla

Äldre 6 Mar 07:56

#34

Visst är det många mammor som saknar insikt i varför deras barn placerades enligt LVU. Däremot inte alla, som TS vill påskina. Varför själv generalisera så mycket när man uppenbart är irriterade på dessa mammor att de generaliserar? Varför hävda att alla som får sina barn LVUade på något sätt brister? Och TS, deras historier är naturligtvis vinklade ur deras perspektiv, men TS måste väl ändå ha den omtalade självinsikten att inse att även TS historier är vinklade ur TS perspektiv!!

Fallet B anser jag skulle man försöka lösa med stöd ifrån familjeenheten först och främst, inte LVU.

Tom Araya

Äldre 6 Mar 08:08

#35

Anonym (insatt) skrev 2012-03-05 22:50:12 följande:

Soc vet säkert att en ansökan om LVU inte skulle hålla i FörvR utan förlitar sig på att pappan skall agera. Varför går han inte till domstol och begär ensam vårdnad om boende om barnen?

Soc får inte fatta tvångsbeslut - säger mamma/vårdnadshavaren nej kan de alltså inget göra. Det är en myt att soc fattar beslut om tvångsåtgärder när det gäller barn! Sådana beslut får endast domstol ta!!

En vän till mig får inte ha sin 5 månader gamla dotter hos sig, mig veterligen finns inget domstolsbeslut på det.

Anonym

Äldre 6 Mar 08:12

#36

maaammaaa skrev 2012-03-06 07:37:20 följande:

Som så många andra mödrar som ammar om nätterna hade jag viss sömnbrist och en ettåring och ett spädbarn att sköta om dagarna. Jag ringde familjevårdaren och frågade om tre dagars avlastning dagtid tills sömnrytmen ordnade upp sig. Familjevårdaren sa att de kan inte ge hemhjälp om inget allvarligt hänt typ befogad barnskyddsanmälan, tvångsintagning till mentalsjukhus så då försökte hon med det. Jag blev inte intagen på sjukhus för läkaren klassade mig frisk och den barnskyddsanmälan som familjevårdaren gjorde tillsammans med tre kvinnor från socialen hade ingen relevant motivering. Vi kämpar för att få våra barn tillbaka, justitieombudsmannen är nästa som ska få ta emot en klagan. Tro nu bara inte att all arbetskraft alltid sköter sitt arbete på rätt sätt. Man ska inte svartmåla utan hjälpa om man är socialarbetare. Det händer ibland att folk får sparken eller får be om ursäkt inom alla yrkesgrupper. Först tänkte de inte omhänderta barnen sa de, men familjevårdaren började kräva att vi skulle donera bort kläder som var i användning. Sexåringen fick bara ha 15 par byxor annars bedömde hon att vi inte kunde sköta barnen, hon hittade fingermärken på fönstren och hår i golvsilen, köpte nya gardiner till vårt panorama fönster som vi ville ha utan gardiner, en ful trasmatta från loppis för att vi skulle ha det "hemtrevligt" Jag gillade inte mattan så hon tolkade att jag var osammarbetsvillig, hon låg i min säng när hon skulle få killen att sova på en tid som han inte ville sova, hon sa åt en barnmorska att min man sagt åt henne att han inte skulle ringa ambulans om det behövdes ifall förlossningen gick snabbt utan bara låta oss dö(jag var gravid vid den tidpunkten och har haft snabba enkla förlossningar). Jag sa åt barnmorskan, sånt säger man inte åt en myndighetsperson ifall man planerat sånt. Barnmorskan trodde på mig och vi hann till sjukhuset och förlossningen gick snabbt men bra utan bedövning eller smärtstillande. Varje gång jag var av annan åsikt än familjevårdaren skrev hon negativa saker i journalen, som att jag var omtöcknad. Mitt psyke började hon ifrågasätta, beskyllde mig för vargparanoja i föräldraskapsbedömningen, tyckte inte samspelet fungerade. Jag blev högeligen irriterad på henne, soc. försvarade henne de trodde på henne och tog barnen. Jag har flera friskhetsintyg på både mig och barnen från psykiater, barnpsykiater, neurolog och överläkare men soc. bedömer ändå att vi inte är kapabla att ta hand om våra barn. Dessutom tycks det vara en religionsfejd på gång. De som tillhör samma religion håller ihop mot oss. Soc blev fälld enhelligt i rätten om att det brådskande omhändertagandet var obefogat. Alltså kan de begå misstag och det har de tänkt fortsätta med. De gillar mig helt enkelt inte, det har många märkt. Jag går inte direkt och skäms över att jag nattammade.

Det här kan ju knappast stämma. Först säger du att du kontaktade soc för att du nattammat, hade ett spädbarn och en ettåring och behövde avlastning. Sen visar det sig att du har en man. Varför kunde inte han avlasta? Sen är du plötsligt höggravid och har kontakt med soc....alltså var de inkopplade redan INNAN du började nattamma, eller vad? Och vad är det för religion du hänvisar till?

astro

Äldre 6 Mar 08:20

#37

Sedan är det ju ett irritationsmoment i kontakten med t ex soc, vården, skola att det ofta bygger på en personlig kontakt och inte en professionell.
Jag har visserligen ingen erfarenhet av soc (utöver att en dam från soc satt med under ett samtal om mobbning men hon gjorde inget intryck alls) men har - som de flesta, antar jag - råkat ut för negativitet och förutfattade meningar från BM, lärare, ja ni vet hur det är.

T ex trodde min första BM att jag hade hittat på min partner. Han var inte med på våra möten därför att han inte kunde ta ledigt från jobbet, men det trodde hon inte på. Dessutom måste hon ha avskytt ensamstående mammor för hon var oerhört kylig och otrevlig - tills han kom med till MVC när han hade en ledig dag. Då blev hon som en omvänd hand.
Denna BM skrev bl a i min journal att hon hade rekommenderat lugnande medel eftersom jag var neurotisk, men att jag hade nekat och "vägrat behandling".
I verkligheten gick det till så att hon talade om för mig att "alla förstagångsmammor borde äta lugnande eftersom de är så oroliga". Jag sa att jag inte var orolig och alltså inte behövde någon medicin. Och det förvandlades alltså till neurotisk och vägrar behandling.

Jag kan bara alltför väl föreställa mig hur denna BM hade låtit och agerat om hon hade arbetat på soc istället.

Med åren har jag kommit fram till att man bör spela in ALLT. Varenda föräldramöte osv. För ens eget ord väger väldigt lätt mot vad det står i pappren. Vad gäller just kontakten med skolan har jag flera gånger råkat ut för "det har vi aldrig sagt" när skolan helt enkelt inte haft lust att stå för sina uttalanden.

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

Anonym

Äldre 6 Mar 08:23

#38

Tom Araya skrev 2012-03-06 08:08:44 följande:

En vän till mig får inte ha sin 5 månader gamla dotter hos sig, mig veterligen finns inget domstolsbeslut på det.

Är han vårdnadshavare?

Tom Araya

Äldre 6 Mar 08:27

#39

Anonym skrev 2012-03-06 08:23:46 följande:

Är han vårdnadshavare?

Hon är den biologiska mamman. Dottern är ej hos sin pappa (saknas i princip).
Så jag antar att hon är vårdnadshavare.

maaammaaa

Äldre 6 Mar 08:27

#40

ojdå så fel det blir jag börjar ju ifrågasätta mig själv, jag har så mycket annat att göra än att sitta på familjeliv så det blir helrörigt, du har rätt soc. var inblandad innan jag fick den yngsta, maken jobbade och jag trodde hemhjälpen var till för avlastning. De som jobbade på hemhjälpen var suveräna helt normala människor. Nu diskuterar jag inte förräns ikväll.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL