Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Ferdinand

Äldre 6 Mar 19:28

#121

Arbetar själv inom det sociala verksamhets området och har daglig kontakt med socialsekreterare. Ofta får jag arbeta mot socialtjänsten, dessvärre.
Det är så enkelt som att det finns socialsekreterare med mycket sunt förnuft och andra som tillhör den motsatta kategorin.

Chianti

Äldre 6 Mar 19:28

#122

Anonym skrev 2012-03-06 19:20:30 följande:

Det är nog detta som många inte förstår, både de som får sina barn omhändertagna och de som lyssnar och tror på vad föräldrarna säger.

Läste en dom ganska nyligen där ett antal barn omhändertogs efter det att den inhyrda städfirman slog larm.
Barnet var så smutsiga att det krävdes mellan 3-4 duschar att få dem rena, rena och smutsiga kläder fanns spridda överallt tillsammans med använda blöjor och diverse matrester.
Personal på förskolan trodde att det fanns ett dött djur i ventilationen så illa luktade barnen.
Äldsta barnet i lägre skolålder hade mer eller mindre skött de mindre barnen och gett dem att äta, främst kakor.
De åt kopiösa mängder mat på förskolan och hos familjehemmet i början.
Barnen hade fortfarande blöjor fast de var alldeles för gamla.
Barnen var övermedicinerade med bla astmamediciner och värkmedicin.
Det äldsta barnet tyckte att det var så fint i för att det var rent och att man kunde äta vid matbordet.

Föräldrarna tyckte inte alls något var fel på deras sätt att leva, de ansåg att barnen själva skulle ta ansvar för när de skulle sluta med blöja, när de skulle sova, äta, att de genom detta utvecklades. Möjligen tyckte de att de kanske behövde lite hjälp med städning.

Hur hittar man en sån dom? Skulle vara intressant att läsa.

Min egen variant av babystepsen: www.familjeliv.se/Bloggar-9-38/b128698.html

Anonym

Äldre 6 Mar 19:30

#123

Anonym skrev 2012-03-06 19:04:33 följande:

En gång?
En lång historia av kontakt med soc. genom en massa år genom flera generationer.

Om du läser vad det står så hade motala kontakt med henne i 4 år och hade INGENTING att anmärka på henne som mamma.

Socialsekreterarna i Norrköping träffade henne EN gång och sedan omhändertog barnet.

Tow2Mater

Äldre 6 Mar 19:31

#124

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 19:20:37 följande:

Hur kan det vara skrämmande att jag anser att personen motarbetar mina förslag och att de inte är "bra nog", istället för att ta sig en fundera och tänka "hmm det kanske går att göra på ett annat sätt, kanske ska pröva det och sen om mitt är bättre håller jag mig till det". Det handlar om att vara öppen för förslag och förändring. Det är väl konstaterat att många mammor inte alls förstår vad som är fel fast det uppenbarligen är det, så varför inte bara försöka ta det till sig.

Det är som att en mamma misshandlar sitt barn som uppfostran och tycker det är helt normalt, och ABSOLUT INTE tänker lyssna på soc förslag för att hon känner sig "överkörd", att soc "ska utöva makt" och det är "sååå himla hemskt". Precis som den misshandlande mamman inte tycker hon gör fel kanske inte en mamma som på annat sätt inte ger barnet det han/hon behöver inte gör fel, fast barnet uppenbart kommer ta skada av det.

Det är skrämmade du stämplar nån som icke samarbetsvillig bara för att de inte gillar dina förslag och säger så, om förslagen inte har nån reell inverkan till förbattring. Samarbetsvillig kan man vara genom att bemöta dina förslag med t ex konstruktiv krititik och samtidigt komma med egna som är likartade i sammanhanget. Klart man kan göra på olika sätt, det kan man med det mesta, det vet de flesta.

En helt annan sak att prata om misshandel etc. Det ar reglerat i lag.

Anonym

Äldre 6 Mar 19:33

#125

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 19:25:23 följande:

Varför ska man kramp aktigt hålla sig till ENDAST sitt sätt? Det är som när barn PROMPT ska göra något och man vill visa han/hon ett bättre/lättare sätt att göra det på men de vägrar lyssna....

Jag höll inte fast vid "mitt sätt". Jag efterfrågade stöd på soc. Jag bad om råd i hur jag skulle hantera situationer annorlunda och vad jag kunde göra bättre.

Jag fick beröm för att jag gjorde allt enligt skolboksexemplet, av soc egna familjebehandlare. Mitt barn omhändertogs ändå.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 19:36

#126

Tow2Mater skrev 2012-03-06 19:31:33 följande:

Det är skrämmade du stämplar nån som icke samarbetsvillig bara för att de inte gillar dina förslag och säger så, om förslagen inte har nån reell inverkan till förbattring. Samarbetsvillig kan man vara genom att bemöta dina förslag med t ex konstruktiv krititik och samtidigt komma med egna som är likartade i sammanhanget. Klart man kan göra på olika sätt, det kan man med det mesta, det vet de flesta.

En helt annan sak att prata om misshandel etc. Det ar reglerat i lag.

Du kan ju inte veta om förslagen inte har nån reell inverkan till förbättring...!! Har jag NÅGONSTANS skrivit att jag anser att man inte är samarbetsvillig i det du beskriver??? Bemöta mina förslag med konstruktiv kritik är EN SAK, att MOTARBETA (bemöta aggressivt, ha en inställning som visar "jag vägrar lyssna, om du ens så bara säger hej tänker jag bita tillbaka, säga att mitt sätt och bara mitt sätt är det bästa för mitt barn etc.) är en annan...

Anonym

Äldre 6 Mar 19:38

#127

Chianti skrev 2012-03-06 19:28:29 följande:

Hur hittar man en sån dom? Skulle vara intressant att läsa.

Lexnova har jag hittat denna dom på.
Man kan prova gratis i 14 dagar.
Bara att registrera sig och därefter använda sökfunktionen och söka efter exempelvis LVU. Där kan man också läsa domar över LVU som inte gått igenom, domskäl till att LVU upphört osv.
Kan vara bra att läsa vilka förändringar föräldrar gjort för att återfå sina barn, många har gjort oerhört stora förändringar i sina liv och fått sina barn tillbaka.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 19:42

#128

Anonym skrev 2012-03-06 19:33:16 följande:

Jag höll inte fast vid "mitt sätt". Jag efterfrågade stöd på soc. Jag bad om råd i hur jag skulle hantera situationer annorlunda och vad jag kunde göra bättre.

Jag fick beröm för att jag gjorde allt enligt skolboksexemplet, av soc egna familjebehandlare. Mitt barn omhändertogs ändå.

Precis så säger ju alla mammor jag läst om/träffat, eller så vägrar de göra en enda sak soc säger. Frågar du Kvinna A och B i min TS skulle du säkert sitta och gapa och säga "men herregud hur kan soc göra så, det är förfärligt" och tycka att socialtjänsten är svin, jag tror helt ärligt att de aldrig kommer förstå vad som är fel och absolut aldrig förstå varför barnen togs ifrån dom... Kvinna A tex har berättat hela historien för mig, och angivit att skälet för att hennes barn är omhändertaget pga en HELT annan anledning än den riktiga, och får man höra hennes anledning tror man ju att soc har agerat HELT FEL.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 19:43

#129

Anonym (Soc.) skrev 2012-03-06 19:26:36 följande:

Min erfarenhet är att i de fall där det går så långt som till LVU så är det ganska vanligt att föräldrar av nån anledning får nåt tunnelseende. Nånstans i utredningen så kanske det står nåt om pulversoppa eller för många köpebullar, och förälderna har då BARA lyckats se just den biten, fast anledningen är såååå mycket mer avancerad med så enormt mycket större omsorgsbrister, men man når inte fram med det. Det blir bara den lilla lilla biten i utredningen som föräldern fokuserar på. "soc omhändertog mitt barn för att jag inte bakade egna bullar" Kanske är det en försvarsmekanism då det är förknippat med så mycket skuld och skam att man inte lyckats ge sina barn den omsorgen som behövs att man förtränger allt det andra, och bara tar in det som man orkar med att ta till sig.

Precis så tänker jag...

Lavish

Äldre 6 Mar 19:43

#130

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 19:20:37 följande:

Hur kan det vara skrämmande att jag anser att personen motarbetar mina förslag och att de inte är "bra nog", istället för att ta sig en fundera och tänka "hmm det kanske går att göra på ett annat sätt, kanske ska pröva det och sen om mitt är bättre håller jag mig till det". Det handlar om att vara öppen för förslag och förändring. Det är väl konstaterat att många mammor inte alls förstår vad som är fel fast det uppenbarligen är det, så varför inte bara försöka ta det till sig.

Det är som att en mamma misshandlar sitt barn som uppfostran och tycker det är helt normalt, och ABSOLUT INTE tänker lyssna på soc förslag för att hon känner sig "överkörd", att soc "ska utöva makt" och det är "sååå himla hemskt". Precis som den misshandlande mamman inte tycker hon gör fel kanske inte en mamma som på annat sätt inte ger barnet det han/hon behöver inte gör fel, fast barnet uppenbart kommer ta skada av det.

Fast att misshandla (slå) barn är ett lagbrott så det borde inte vara så svårt att förstå. Däremot kan det ju finnas andra saker man inte är överens om där det inte är lika uppenbart (ens för en utomstående) att soc sätt är det enda/bästa.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL