Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Tow2Mater

Äldre 6 Mar 23:35

#161

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 23:31:01 följande:

Jag förstår inte heller, helt plötsligt är din syster någon mästare och din man kan inte slåss... alltså va?

De har kampsport som gemensamt intresse, som kan utövas hemma, med systern också om hon bor där. Så oförståeligt var det inte skrivet. Hon sa dessutom inte att mannen inte kan inte slåss.

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 23:37

#162

maaammaaa skrev 2012-03-06 22:29:52 följande:

Hon ska arbeta, hon vill vara en stödperson för hon vill att barnen ska hållas i släkten. Hon har inga barn än. Vi har så stort hus så hon får bo hos oss om hon vill. Kl 17-20.30 Är den tid om kvällarna som barnen är hemma. Jag har inte krävt det här hon vill själv och kan vara väldigt påstridig, jag tackar och tar emot. Hon behöver ju inte köpa egen lägenhet då, dessutom får hon insyn i hur ungar fungerar innan hon skaffar egna. Hon måste inte städa, laga mat, tvättta kläder eller passa barnen. Det verkar som soc.tycker att det räcker att hon är där. Hmmm fast lite kampsport blir det nog i vardagsrummet eller uppe i stora rummet i vindsvåningen. Min man kan inte parera eller ens slå ordentligt och syrran har varit nästbäst i landet i Kung-Fu så vi har gemensamma intressen. T. om. vår sexåring gillar att boxas. Sött va. Jag kan ta hand om henne som en liten prinsessa, jag gör allt för att få hem våra barn.

Tow2Mater skrev 2012-03-06 23:35:14 följande:

De har kampsport som gemensamt intresse, som kan utövas hemma, med systern också om hon bor där. Så oförståeligt var det inte skrivet. Hon sa dessutom inte att mannen inte kan inte slåss.

Och därför är barnen omhändertagna, eller varför skulle det vara intressant i det här fallet?

Anonym

Äldre 6 Mar 23:42

#163

Vissla skrev 2012-03-06 20:35:44 följande:

Det vet jag inte, har aldrig läst en utredning som slutat i LVU

Ganska långt ner på sidan har du två av socialtjänstens bedömningar.
socialportal.se/artiklar/tessan/index3.htm

holy shit

Äldre 6 Mar 23:49

#164

Lavish skrev 2012-03-06 19:12:18 följande:

Fast ärligt, man kan inte motivera ett omhändertagande med att "helheten" inte var bra. Man måste konkretisera med exempel

Det är inte socialtjänsten som beslutar om LVU, det är förvaltningsrätten som gör det. Socialtjänsten kan begära LVU, men det ska alltid prövas rättsligt dock.. Dessutom ska alla frivilliga insatser genom SoL vara använda innan LVU kan prövas.

holy shit

Äldre 6 Mar 23:51

#165

Tow2Mater skrev 2012-03-06 20:18:12 följande:

Hur kan det finnas såna luckor mellan den anledning soc omhändertar ett barn och den anledning föräldrar tror att de omhändertar barnet för? Får man inte ens ett papper som skriftligt definierar relativt klart och tydligt varför barnet omhändertas? Om inte, kanske det är dags att införa det, för alla parters bästa?

Det råder full partinsyn. En klient har rätt att få ta del i allt i utredningen och vad den kommer fram till.

Anonym (empati)

Äldre 7 Mar 00:08

#166

Jag tycker samhället idag ställer alldeles för hårda krav på föräldrar. Och med samhället menar jag både föräldrar själva, socialen och medier som tv osv. Man ska vara en perfekt förälder, ta barnen till skolan i tid, diska städa, amma, vara trevlig och samarbetsvillig, ha ett bra jobb, sköta sin ekonomi, ha ett socialt närverk bla bla bla. Barnen ska vara rena och duktiga. Man tar ingen hänsyn till att människor går igenom kriser, vi är människor som alla gör det, speciellt när det kommer in komplicerade saker som barnafödande, ensamstående föräldrar, vårdnadstvister, allt detta som sliter på en människa som kanske inte alls är särskilt "fuckad" ifrån början. Det är situationer som gör människor dåliga.

Hur skulle de vara om man slutade ställa så jävla mycket krav på föräldrar och började se det som samhällets ansvar att ge STÖD och hjälp till de som vacklar? De som blivit misshandlade psykiskt, fysiskt, ekonomiskt så de kanske behöver hjälp ett tag genom de perioder då de beter sig som svin för att de inte orkar med allt på en gång?

Sen tycker jag alla barn borde få en rejäl chans att få stanna med sina biologiska föräldrar. Det betyder väl ändå något att det är ens eget kött och blod? Det betyder mycket om man klarat av att föda, amma och sköta ett barn, trots alla påtryckningar om hur man bör eller inte bör leva.

Det där med att socialen kollar hur många gardiner man har hemma osv är ju rena vansinnet! Varje människa har väl en rätt att bo hur de vill? En familj kan väl för bövelen bo i en sommarstuga med knappa möbler men ändå va bra föräldrar? Den här jäkla "schablonen" över hur man ska va, bete sig och leva har gått ur led och överstyr. Låt människor leva fritt, erbjud hjälp, var empatiskt!

Tow2Mater

Äldre 7 Mar 00:59

#167

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-06 23:37:49 följande:

Och därför är barnen omhändertagna, eller varför skulle det vara intressant i det här fallet?

"Min man kan inte parera eller ens slå ordentligt" betyder inte att han inte kan slåss. Det betyder bara att han inte kan parera eller slå ordentligt. Men har man aldrig sysslat eller känt nan som sysslat med kampsport, kanske det framstår som samma sak. Men man ska väl vara tacksam soc inte läser det som att han är våldsam till vardags och vill omhänderta barnen därför.

Kanske bara intressant eftersom systern ska bo hos dem, och tanken kommer upp hur familjesituationen kommer att se ut, och hur det påverkar fritiden, utrymmesrelaterat, etc. Folk frågar ju en del om systen ska bo med dem, hur hon ska jobba, etc. Har ju inte mycket att göra med fallet om systern t ex är läkare eller inte heller.....

Rosenöga

Äldre 7 Mar 01:53

#168

Ni talar om soc precis som det skulle finnas bara en enda socialnämnd i Sverige. En enda som av vissa anses vara så bra att man aldrig gör något fel, medan andra anser att denna "Soc" bara är full av illvilja och försöker ta barnen från föräldrarna.

Det är inte så enkelt. Många gånger är det nödvändigt att flytta på barnen för att de inte ska fara illa. Ibland blir det felaktiga ingripanden. Det förekommer alldeles för ofta att det begås fel. Soc får anmärkningar och varningar. Det kan man ofta se i tidningar och TV.

Många gånger var ingripandet rätt och det bästa för barnet. Men naturligtvis tycker föräldrarna då i de flesta fall att soc gjort fel och familjen blivit illa behandlad.

Ibland har soc inte ingripit utan barnet har skadats, till och med till döds. Inte ens soc kan alltid se tecken på att de borde ingripa. Inte förrän det är för sent.

Vad jag menar är att allt är inte svart eller vitt. Soc gör säkert vad de tror är rätt. Ändå kan det ibland bli fel. Det måste vara enormt svårt att fatta de rätta besluten. Sedan, som inom alla yrken, finns där också personer som är olämpliga och maktfullkomliga lika väl som det finns kunniga och proffsiga människor.

Anonym (insatt)

Äldre 7 Mar 02:19

#169

Anonym (empati) skrev 2012-03-07 00:08:38 följande:

Jag tycker samhället idag ställer alldeles för hårda krav på föräldrar. Och med samhället menar jag både föräldrar själva, socialen och medier som tv osv. Man ska vara en perfekt förälder, ta barnen till skolan i tid, diska städa, amma, vara trevlig och samarbetsvillig, ha ett bra jobb, sköta sin ekonomi, ha ett socialt närverk bla bla bla. Barnen ska vara rena och duktiga. Man tar ingen hänsyn till att människor går igenom kriser, vi är människor som alla gör det, speciellt när det kommer in komplicerade saker som barnafödande, ensamstående föräldrar, vårdnadstvister, allt detta som sliter på en människa som kanske inte alls är särskilt "fuckad" ifrån början. Det är situationer som gör människor dåliga.

- Självklart måste man ställa krav på föräldrar! Det är deras omvårdnadsförmåga som avgör hur det går för barnet i livet! Det är ett stort personligt åtagande att bli förälder. Samtidigt ställer samhäller upp med massor av generella stöd för att underlätta. Lagstadgad föräldraledoighet (med ekonomisk ersättning!) (världens längsta dessutom), gratis sjukvård och skolor för alla barn, barnbidrag och möjlighet att vara hemma med ersättning om barnet är sjukt osv osv. Det finns också mer personliga hjälpinsatser för den som behöver det; Lss-stöd för vissa,  personliga assistenter i förskola/skola, skolskjutsar, hjälpmedel vid funktionhinder osv. Socialtjänsten kan också erbjuda stöd i form av avlastning, familjepedagoger osv. I omsorgen om barnen ingår ofta att be om hjälp - och att ta emot den. Många har svårt för att be om hjälp och många tackar nej till hjälp som erbjuds utan att förstå att det handlar om vad som är bäst för barnet.

Jag vill inte beskriva föräldrar som inte orkar med som "dåliga", eftersom alla inte har samma psykiska, ekonomiska och sociala resurser som krävs för att tillgodose ett barns behov. MEN det är synd om de barn som har föräldrar som inte ber om hjälp resp tackar nej till den hjälp som erbjuds. OCH jag blir ledsen över alla skrämseltrådar i FL som troligen gör vissa föräldrar än mindre benägna att söka den hjälp de så väl skulle behöva...... Skrämselpropaganda som förstör för barnen mao!

Hur skulle de vara om man slutade ställa så jävla mycket krav på föräldrar och började se det som samhällets ansvar att ge STÖD och hjälp till de som vacklar? De som blivit misshandlade psykiskt, fysiskt, ekonomiskt så de kanske behöver hjälp ett tag genom de perioder då de beter sig som svin för att de inte orkar med allt på en gång?

Det där med att socialen kollar hur många gardiner man har hemma osv är ju rena vansinnet! Varje människa har väl en rätt att bo hur de vill? En familj kan väl för bövelen bo i en sommarstuga med knappa möbler men ändå va bra föräldrar? Den här jäkla "schablonen" över hur man ska va, bete sig och leva har gått ur led och överstyr. Låt människor leva fritt, erbjud hjälp, var empatiskt!

Tror du verkligen själv på att domstolen beslutar om vård enligt LVU bara för att det saknas gardiner i hemmet??

Tow2Mater

Äldre 7 Mar 02:31

#170

Anonym (insatt) skrev 2012-03-07 02:19:31 följande:

Tror du verkligen själv på att domstolen beslutar om vård enligt LVU bara för att det saknas gardiner i hemmet??

Det handlade om att en socialarbetare köpte nya gardiner till ett panoramafönster som föräldrarna ville ha utan gardiner, tycker du det ingar i "helheten" som en socarbetare ens ska ha en åsikt om?? Undrar vad de skulle se för helhet i mitt hus som inte har en endaste gardin. Hade jag nån skulle jag köra upp den i röven på sockärringen som gjorde så - så därför bor jag inte i Sverige.

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL