Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Lavish

Äldre 8 Mar 10:54

#271

Merwinna skrev 2012-03-08 10:38:48 följande:

Håller med! Och jag tycker att man måste skilja på två saker: dels att SKAPA en situation, och dels att den redan är som den är.

Det vore ju vansinne att låta en 60-årig kvinna adoptera ett litet barn som hon inte hade någon relation till. Och ännu värre att låta henne genomgå graviditetet med hjälp av äggdonation och IVF - i det fallet skulle hon ju riskera både barnets och sin egen hälsa o liv, eftersom en 60-åring inte längre är i form för den ansträngning som en graviditetet och en förlossning innebär.

Men om det handlar om det egna barnbarnet, och alternativet vore att det skulle lämnas bort till främmande, så är valet givet tycker jag. Farmor/mormor är barnets enda trygghet, ju! Händer det senare något med den äldre kvinnans hälsa, så får man ta det från där, tänker jag. Ett barn är inte mer illa ute om det fosterhemsplaceras vid 15 års ålder än vid fem års ålder. Snarare blir det lättare för det att förstå vad som händer, det får bättre tidsbegrepp och kan räkna tiden till anhörigas besök etc., för varje år som det får bli äldre innan man gör sådana extrema ingrepp...

Dessutom är det ju inte bara mormor som kommer ta hand om barnet ändå. Barnet var inte vanvårdat och var friskt vid läkarkontrollerna så då kan man ju anta att mamman ändå klarar att mata, byta blöja, sköta hygienen.

Då inget annat framgår och mamman ska vara på en 11 årings nivå kan man ju också anta att med lite vägledning och stöd kan hon sköta det mesta av hushållsarbetet.

Så mormorn behöver ju inte sköta det tunga praktiska arbetet med barnet och att erbjuda mat och ett välskött hem, utan hon behöver "bara" ha ansvaret för barnets sociala och intellektuella utveckling samt att vägleda mamman med det andra. Min sjuka och trötta mormor på 91 skulle antagligen klara den uppgiften om ett tonårigt barnbarn behövde henne, så att anta att en 75 åring inte kommer klara det är att ta i. Speciellt som både mormorn och hennes sambo verkar väldigt motiverade då de var villiga att ha socialarbetare i sitt hem alla dagar i veckan för att få det hela att fungera.

miljarden

Äldre 8 Mar 13:44

#272

Lavish skrev 2012-03-08 10:54:31 följande:

Dessutom är det ju inte bara mormor som kommer ta hand om barnet ändå. Barnet var inte vanvårdat och var friskt vid läkarkontrollerna så då kan man ju anta att mamman ändå klarar att mata, byta blöja, sköta hygienen.

Då inget annat framgår och mamman ska vara på en 11 årings nivå kan man ju också anta att med lite vägledning och stöd kan hon sköta det mesta av hushållsarbetet.

Så mormorn behöver ju inte sköta det tunga praktiska arbetet med barnet och att erbjuda mat och ett välskött hem, utan hon behöver "bara" ha ansvaret för barnets sociala och intellektuella utveckling samt att vägleda mamman med det andra. Min sjuka och trötta mormor på 91 skulle antagligen klara den uppgiften om ett tonårigt barnbarn behövde henne, så att anta att en 75 åring inte kommer klara det är att ta i. Speciellt som både mormorn och hennes sambo verkar väldigt motiverade då de var villiga att ha socialarbetare i sitt hem alla dagar i veckan för att få det hela att fungera.

Och dessutom är ju bilden mer komplicerad än att man "befinner sig på en 11-årings nivå". Eftersom man har levt längre har man ju mer erfarenhet än en normal 11-åring vilket gör att man ändå är mognare, om än inte mer "intelligent".

Det här är ett typiskt fall av fördomar mot och okunskap om människor med begåvningshandikapp tycker jag.

Höghus

Äldre 8 Mar 14:31

#273

Lavish: jag känner inte till till detaljerna i det fall ni diskuterar men jag vet att i Oskarshamnfallet tex där det kritiserades (bla i Uppdrag granskning) att inte mormodern fick bli familjehem framkom det senare att det fanns goda anledningar till det. Mormodern i det fallet hade vid upprepade tillfällen visat att hon inte hade insikt i vilka problem hennes dotter hade och vägrade ta till sig att det faktiskt förelåg ett begåvningshandikapp. Att då ge henne huvudansvaret fungerar ju knappast.

Höghus

Äldre 8 Mar 14:35

#274

Miljarden: men även om man har levt längre så räcker inte det. En person som har ett konsekvenstänkande och förmåga till framförhållning och resonemang som ligger på ett mellanstadiebarns nivå kan inte klara ett föräldraskap på egen hand. I förlängningen drabbar det barnet som får bli "mamma åt sin mamma"

miljarden

Äldre 8 Mar 14:42

#275

Lumikki skrev 2012-03-08 14:35:53 följande:

Miljarden: men även om man har levt längre så räcker inte det. En person som har ett konsekvenstänkande och förmåga till framförhållning och resonemang som ligger på ett mellanstadiebarns nivå kan inte klara ett föräldraskap på egen hand. I förlängningen drabbar det barnet som får bli "mamma åt sin mamma"

Klart det inte räcker. Men föräldrar med begåvningshandikapp bemöts ofta med fördomar och okunskap. Med rätt stöd så kan många fungera som föräldrar trots ett lindrigt begåvningshandikapp. En FUNGERANDE mormor skulle kunna vara ett suveränt sådant stöd, förutsatt just att allt annat med mormodern fungerar (dvs är det så att hon inte har insikt om sin dotters svårigheter är ju situationen en annan och inte alls lämplig).

Anonym

Äldre 8 Mar 14:50

#276

Anonym (sanningen) skrev 2012-03-05 13:22:45 följande:

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

Varför togs barnet ifrån kvinna A utan att ni först sa till henne att du måste lämna den här mannen och skaffa någon annanstans att bo annars kan inte du får behålla ditt barn. Är det inte upp till soc att se till att hon får en lägenhet? Varför ska mamman lida för att mannen misshandlar henne?

I kvinna B:s fall kan det ju vara så att barnet är sent utvecklat med talet av naturliga orsaker, vissa barn pratar ju inte alls förrän de är tre år eller äldre.

Sen undrar jag en sak. Det kan hända att jag och sambon behöver socbidrag inom kort. När jag ringde dit och frågade vad för krav som ställdes på oss för att vi ska vara berättigade till bidrag, så nämndes inget om att man ska ha sparat pengar i tre månader tillbaka. Det fick jag veta i går, och i dag när jag ringde soc och frågade om det, så säger hon på soc att då kan inte vi får några pengar. Men vi har ju barn! Då sa hon att våra barn kommer bli familjehemsplacerade eftersom vi inte kan försörja dem. Så de tar alltså hellre barnen ifrån oss än att ge oss bidrag, vad har du att säga om det?

Anonym (pom tideli pom)

Äldre 8 Mar 15:10

#277

Anonym skrev 2012-03-08 14:50:39 följande:

Varför togs barnet ifrån kvinna A utan att ni först sa till henne att du måste lämna den här mannen och skaffa någon annanstans att bo annars kan inte du får behålla ditt barn. Är det inte upp till soc att se till att hon får en lägenhet? Varför ska mamman lida för att mannen misshandlar henne?

Det står ju redan i trådstarten att soc sagt att hon inte får träffa mannen, hur är det med läsförståelsen?
Vadå mamman lida, det handlar om barnets bästa, inte mammans bästa.

Anonym skrev 2012-03-08 14:50:39 följande:

I kvinna B:s fall kan det ju vara så att barnet är sent utvecklat med talet av naturliga orsaker, vissa barn pratar ju inte alls förrän de är tre år eller äldre.

Nu fanns det ju fler omständigheter än bara talet, vilket också står i trådstarten.

Anonym skrev 2012-03-08 14:50:39 följande:

Sen undrar jag en sak. Det kan hända att jag och sambon behöver socbidrag inom kort. När jag ringde dit och frågade vad för krav som ställdes på oss för att vi ska vara berättigade till bidrag, så nämndes inget om att man ska ha sparat pengar i tre månader tillbaka. Det fick jag veta i går, och i dag när jag ringde soc och frågade om det, så säger hon på soc att då kan inte vi får några pengar. Men vi har ju barn! Då sa hon att våra barn kommer bli familjehemsplacerade eftersom vi inte kan försörja dem. Så de tar alltså hellre barnen ifrån oss än att ge oss bidrag, vad har du att säga om det?

Knappast att de sagt att dina barn kommer bli familjehemsplacerade på grund av det, det har du nog fattat fel, precis som du har problem att tolka fall A och B trots att omständigheterna är klart och tydligt utskrivna redan i trådstarten.

Sen kommer ni visst få bidrag, men har ni tjänat över normen de tre senaste månaderna är det ert ansvar att lägga undan pengar från överskottet och använda överskottet nu.

Anonym

Äldre 8 Mar 15:25

#278

Anonym (pom tideli pom) skrev 2012-03-08 15:10:34 följande:

Det står ju redan i trådstarten att soc sagt att hon inte får träffa mannen, hur är det med läsförståelsen?
Vadå mamman lida, det handlar om barnets bästa, inte mammans bästa.

Nu fanns det ju fler omständigheter än bara talet, vilket också står i trådstarten.

Knappast att de sagt att dina barn kommer bli familjehemsplacerade på grund av det, det har du nog fattat fel, precis som du har problem att tolka fall A och B trots att omständigheterna är klart och tydligt utskrivna redan i trådstarten.

Sen kommer ni visst få bidrag, men har ni tjänat över normen de tre senaste månaderna är det ert ansvar att lägga undan pengar från överskottet och använda överskottet nu.

Ja, men soc sa ju det först efter att kvinna A blivit av med barnet.

Jag bara undare över det där med talet, givetvis finns det fler omständigheter, men just detta med talet kan ju bero på annat än att barnet inte får språklig stimulans.

Jag ringde soc och frågade vad som gällde, jag frågade oxå om vi behövde spara pengar en tid innan vi gick till dem, men handläggaren sa NEJ.
När jag i går fick veta att man måste ha sparat pengar i tre månader ringde jag soc och sa som det var. Att handläggaren sa att vi inte behövde ha sparat pengar innan och att vi således inte har sparat pengar. Då sa hon exakt så här: "Ja, pengarna kanske inte finns, men vi räknar med att ni ska ha sparat pengar i tre månader, så därför kommer ni inte få försörjningsstöd under åtminstone tre månader"
Då blev jag skiträdd och berättade att vi har två barn. Jag frågade rakt ut om det kan hända att de tar barnen ifrån oss hellre än att ge oss pengar, och detta svarade hon ja på

Anonym (insatt)

Äldre 8 Mar 15:32

#279

Anonym skrev 2012-03-08 14:50:39 följande:

Sen undrar jag en sak. Det kan hända att jag och sambon behöver socbidrag inom kort. När jag ringde dit och frågade vad för krav som ställdes på oss för att vi ska vara berättigade till bidrag, så nämndes inget om att man ska ha sparat pengar i tre månader tillbaka. Det fick jag veta i går, och i dag när jag ringde soc och frågade om det, så säger hon på soc att då kan inte vi får några pengar. Men vi har ju barn! Då sa hon att våra barn kommer bli familjehemsplacerade eftersom vi inte kan försörja dem. Så de tar alltså hellre barnen ifrån oss än att ge oss bidrag, vad har du att säga om det?

En enskild tjänsteman på soc kan inte ta beslut om familjehemsplacering av era barn, så där kan du ta det lugnt! Dessutom är, som du säkert vet, soc skyldiga att sätta in stödåtgärder innan de kan få igenom ett LVU-beslut i FörvR ...

Anonym (sanningen) Trådstartaren

Äldre 8 Mar 15:35

#280

uppdatering om kvinna b i trådstarten

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL