roccarasso skrev 2016-08-04 22:58:53 följande:
Hej alla,
Underbart att jag hittat denna tråd! Så spännande och igenkännande att läsa om allas upplevelser. Nu är tråden för partners men jag hoppas på att få vara med på ett hörn ändå. Jag är uppväxt med en far som stämmer väl in på narcisstisk personlighet och en mor som förmodligen är borderline. De är båda nu 85 år o problem som jag tidigare flytt ifrån genom att bosätta mig långt ifrån dem (de är skilda men bor på samma ort) lr lärt mig hantera kommer ikapp mig nu. Hoppas på råd från er med erfarenhet och hoppas att jag kan bidra med råd till er som är mitt i en relation med en narcissisist.
Mitt problem som jag lidit av nu i ett par veckor är att pappa behöver hjälp. Han har ett otroligt stort kontrollbehov och släpper inte in kommunens handläggare. Bor otroligt sunkigt men detta är ändå praktiska problem.Även om jag inte rår på dem. Det psykiska är att han "spelar" ut så fruktansvärt. Gråter, får påstådda hjärtproblem och manipulerar alla han kommer åt. Det är kort beskrivet men vad kan/ska/bör jag göra??
Skita i honom? Hantera alla uppkomna situationer som tidigare? MEN grejen är att han klarar sig verkligen inte. Jag börjar få dåligt samvete för man kan liksom inte kasta ut en människa som en gathund i Rumänien. Kommunen gör inget eftersom han sj inte vill.Kontrollbehovet är större än livsbehovet. Jag har öppet berättat för handläggaren om hans personlighet.
Att säga att jag "börjar få dåligt samvete" är en dålig fras för jag mår just nu skitdåligt. Han manipulerar mig och mina barn med sin gråt o sina hjärtproblem men vägrar ta emot hjälp. Vänder allt emot mig att jag vägrar hjälpa honom trots att jag erbjuder min hjälp hela tiden MEN med förbehåll och kraftig markering när det går till psykisk manipulering.
Hjälp mig! Vad kan jag göra? Hoppas att ni kan ge mig råd trots att det inte är en partner utan en förälder.
Mitt envisa råd till alla som måste leva nära en narcissist på något sätt är noll-kontakt. Alltid detta mål. Det är dock nytt för mig detta med en far och inte en partner som utnyttjar och manipulerar.
Jag skulle följa mitt samvete i detta fall (för din egen skull), vet inte hur illa du farit men har en gissning om att det inte varit en lätt uppväxt, och gissar också från hur du skriver, att du lever i hans garn och metkrokar fortfarande.
Sköt det hela, men bara så mycket du står ut. "Stå ut" i den meningen att du klarar att han avlider och att du inte gjorde "allt" men en hel del. För mycket av hans elände är ju manipulatoner, får du lov att tänka.
Med allvarligt störda människor i sin närhet, gäller det att rädda sitt skinn.
