Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej alla,

Underbart att jag hittat denna tråd! Så spännande och igenkännande att läsa om allas upplevelser. Nu är tråden för partners men jag hoppas på att få vara med på ett hörn ändå. Jag är uppväxt med en far som stämmer väl in på narcisstisk personlighet och en mor som förmodligen är borderline. De är båda nu 85 år o problem som jag tidigare flytt ifrån genom att bosätta mig långt ifrån dem (de är skilda men bor på samma ort) lr lärt mig hantera kommer ikapp mig nu. Hoppas på råd från er med erfarenhet och hoppas att jag kan bidra med råd till er som är mitt i en relation med en narcissisist. 

Mitt problem som jag lidit av nu i ett par veckor är att pappa behöver hjälp. Han har ett otroligt stort kontrollbehov och släpper inte in kommunens handläggare. Bor otroligt sunkigt men detta är ändå praktiska problem.Även om jag inte rår på dem. Det psykiska är att han "spelar" ut så fruktansvärt. Gråter, får påstådda hjärtproblem och manipulerar alla han kommer åt. Det är kort beskrivet men vad kan/ska/bör jag göra??

Skita i honom? Hantera alla uppkomna situationer som tidigare? MEN grejen är att han klarar sig verkligen inte. Jag börjar få dåligt samvete för man kan liksom inte kasta ut en människa som en gathund i Rumänien. Kommunen gör inget eftersom han sj inte vill.Kontrollbehovet är större än livsbehovet. Jag har öppet berättat för handläggaren om hans personlighet.

Att säga att jag "börjar få dåligt samvete" är en dålig fras för jag mår just nu skitdåligt. Han manipulerar mig och mina barn med sin gråt o sina hjärtproblem men vägrar ta emot hjälp. Vänder allt emot mig att jag vägrar hjälpa honom trots att jag erbjuder min hjälp hela tiden MEN med förbehåll och kraftig markering när det går till psykisk manipulering.

Hjälp mig! Vad kan jag göra? Hoppas att ni kan ge mig råd trots att det inte är en partner utan en förälder.  

Tack för ditt svar! Ja, på sätt och vis är jag (vi) i hans makt fortfarande. Även fast jag lärt mig tackla allt genom åren så har det nu blivit en ny situation där han är orkeslös o inte klarar sig bra i sitt eget boende längre. Men en narcissist ändrar sig aldrig även om de blir lättare att hantera när de blir gamla. Nu försöker han styra handläggarna på kommunen att göra som han säger. Vilket inte fungerar så bra.  

Måste försöka se det som så att det är mitt eget samvete som plågar mig o intala mig att jag gjort det jag kunnat. Har svårt att förstå att jag hamnat i denna fälla där jag mår dåligt över allt igen. 

Jag är uppväxt med en narcisstisk pappa. Som barn är det väldigt bra att ha en utomstående kontakt men lika viktigt att denna kontakt förstår vad det handlar om. Annars riskerar det att bli riktigt kaos inom barnen. Min första kontakt stjälpte mig. Sedan tog det 7 år innan jag återigen började fundera på om det faktiskt var så att det inte var mig det var fel på. Sen x antal år av kurser, stödgrupper o terapi innan jag lärde mig hantera relationen. Min mamma har aldrig varit något stöd pga att inte heller hon var/är frisk. 

Om en kontakt inte tror på barnet och vänder problem på fel sätt samtidigt som barnet manipuleras förvärrar man problemen betydligt. Det är oxå viktigt att kontakten inte påverkas om den narcisstiska föräldern ringer och berättar sin historia. Det var så det blev med min första kuratorkontakt när jag gick på högstadiet. 

Det är mycket som spelar in och det gäller verkligen att hitta en kurator lr psykolog som är insatt i ämnet.

Fast det är inte säkert. Jag vill inte verka som domedagsprofeten men tänk på hur ni själva manipulerades under många år. Hur lätt är det inte att barnen manipuleras mot er? Jag kan bara prata utifrån mig själv men inte sa jag något till min mamma lr någon annan om mina tankar om vilka vidriga människor de var (som inte var sanna utan min fars påverkan). När jag var med min mamma som gjorde sitt bästa var allt bra men sedan fick jag höra pappas stories Som barn påverkas man och blir splittrad utan att förstå att man blir splittrad för man ser upp till båda sina föräldrar. 

Ni drar ett bra mycket tyngre lass än skilda föräldrar med "normala" konflikter.

Hur mycket träffar era barn sina fäder? 

Tycker ni alla resonerar väldigt klokt!! Ni och era barn sitter i en svår sits och för att "mota Olle i grind" för eventuella svårigheter för barnen där ni har en fördel tidigt vore det kanon för er att söka en bra extern kontakt tidigt. Finns era tankar o funderingar kring barnen dokumenterade någonstans underlättar det för er om det skulle visa sig att era barn "vänds" ifrån er lr mår dåligt i sitt umgänge med sina fäder. Även att ni tar ut all journal löpande och sparar vid senare diskussioner med barnen när de blir äldre. 

Det är jobbigt att vara barn till en narcissistisk pappa!