Narvalen skrev 2016-08-23 13:05:56 följande:
Jag är hemskt ledsen vilket elände och jag vet precis hur det är, för jag har varit där. Du kommer tyvärr aldrig att vinna över honom i ett samtal på familjerätten eller i en tingsrätt. Kan du inte utforma ett eget konkret förslag på papper till honom och se vad han säger. Lista upp punkter, veckodagar...
Försök ligg lågt. Håll känslorna borta när ni möts. Säg bara det absolut nödvändigaste. Kontakta inte honom. Han får kontakta dig etc. Tortyren han utsätter er för beror säkert på att han känner att han inte har kontroll längre.
Allt blir ju lättare med tiden, man mognar, får mer kunskap, tiden gör att saker och ting mattas av. Det är bra. Nu vet inte jag hur gamla dina barn är. Det har också stor betydelse...
För egen del så har min exman terroriserat oss periodvis. Han har blivit manisk ibland vilket har varit fullständigt tärande och han har gjort barnen och mig illa psykiskt. Jag tror att det i botten handlar om kontrollbehov och makt. Jag är med i spelet nu och vet oftast hur jag ska göra, men ibland faller jag dit och det spelar egentligen ingen roll vad jag säger eller gör utan det blir liksom fel ändå....
Kämpa på. Det gjorde jag. I flera år. För barnen. Idag har jag barnen och han pengarna, men jag känner mig som vinnaren :)
Det låter mycket som min historia och hur jag också upplevt det. "Friigen", jag tror du måste gå igenom denna "hoppfulla period" liksom jag själv gjort för att på djupet inse att det är nästintill omöjligt att resonera och komma till lösningar, även med en tredje part. Tyvärr är det mycket valet av pest eller kolera med en nacissist, jag vet innerligt detta. för en själv är målet så självklart, samarbete och barnens bästa, men ni har inte samma mål och kommer inte ha ha detta. Min lösning för att försöka må bra är just som narvalen säger, ligg lågt, bara nämn det nödvändigaste, kontakta inte. Jag tillägger, lämna inte ut känslor eller något av ditt liv, ge inte något av detta. Det blir verktyg när det blir skakigt för honom.
Jag har också utsatts för tärande terror och jag tror exakt som ovan, att de blir som galna när de märker hur makten rinner dem ur händerna. Jag har försökt att hela tiden handla som om han inte fanns, att jag vore änka eller liknande. Det är en bra utgångspunkt för frigörelse, att inte behöva något från dem, alls. Inte pengar, inte planering. Han kör sitt sviniga race med att t ex boka resor hit och dit utan att fråga, hämta ett barn från skolan utan att meddela, men jag anpassar och har ett värdigt flexibelt liv som motvapen. Och barnen blir större, det blir lättare, en dag är de 18 och då är saker annorlunda. Man kan välja på ett annat sätt.
