Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag blir manipulerad i överlämningar av barnen. Det värsta är att jag inte alltid orkar vara på min vakt, utan jag kommer på efteråt vad han gjort, för jag mår dåligt. Ibland förstår jag inte varför jag blir så påverkad. Det är lätt att klandra sig själv. Det gör tyvärr jag. Svårt är det. Det är det här med dubbla budskap som är väldigt tärande. Precis som man slängs runt hit och dit som en trasdocka eller liknande. Det är så oerhört elakt. Att äta sig in genom skinnet och in i hjärnan är en så bra beskrivning.
Den hämtningen jag gjorde sist kändes jättebra. Kände mig stolt över mig själv att jag klarade det med självrespekten i behåll. Jag ska försöka fortsätta så. Prova du också. Inget prat utan bara en lugn hämtning eller lämning. Jag låtsades inte höra vad han började prata med mig om utan började då prata med barnen istället. Det fungerade.

Jag var oerhört försiktig och tror att om man en gång levt med en narcissist och "vaknat" ur hjärntvätten d v s vill göra sig fri, så är men så instinktivt inriktad på att finna något bättre, som är mer hälsosamt för en själv, att man sorterar bort dem.

Jag scannade och testade de jag träffade, var extremt misstänksam (så jag nästan höll på att ställa till det och förlora honom) till slut så upptäckte jag att detta är faktiskt en bra snäll normal man. 

När du är redo så finns det tusentals som inte utnyttjar och och manipulerar utan som faktiskt är den man du är värd. 

Tyvärr så är det en process likt den du har efter sorg och förlust, något som ryckts bort måste byggas upp igen och askan är den bästa jorden. När du vet att du är uppe på andra sidan avgrunden, så känns det som att du betraktar honom, exet som något "twisted" ett väsen helt i sin egen klass, något du genuint och på riktigt inte vill vara del av. Då har läkningen nästan kommit till ända. Men du kommer att ha skador och ärr att jobba med. Och exet kommer inte direkt att tacka dig för att du slutar ge honom bekräftelse genom att se honom och reagera på hans galenskaper. Var beredd på perioder av vrede och elände. Tills han ser att det inte är lönt. han måste hitta någon annan.

Det bästa av allt med läkningen och styrkan, du blir inte intressant för en narcissist om du genuint känner avsmak för denna typ av personer. Du känner av dem på avstånd, det överdrivna , polerade och to good to be true och alla metkrokar. Och plötsliga nedvärderingar utan koppling till något logiskt. Vanliga bra män med goda avsikter jobbar inte som narcissister. 

Det är nästan läskigt att läsa era inlägg, igenkänningsfaktorn är otäckt stor. Äntligen har jag funnit ett ställe där det finns riktiga människor som verkligen förstår, som varit utsatta för samma osynliga misshandel och reagerat precis som jag. Känns som något slags bekräftelse på att jag inte är galen. Tror jag kommer behöva höra det ofta. Någon av er skrev att man kan föreställa sig själv som en hotell receptionist, väldigt klokt ska verkligen försöka anamma det!!

Boktipset, ska jag ta till mig så fort jag rest mig!

Berg och dalbanan är också väldigt bra beskrivning, jag hatar honom, jag blir oerhört ledsen, får ångest och sen hatar jag mig själv... Längtar tills man hittar tillbaka till rälsen och tar ett hederligt tuff tuff tåg istället????

Igår, hamnade jag återigen i fällan att försöka få honom att förstå vad han har utsatt mig för. Men allt bara studsar, han ljuger och ljuger och fortsätter att mosa mig samtidigt som han ser sig själv som någon slags offer. Jag förstår att alla försök att få honom att förstå är helt förkastliga ändå bara svämmar det över ibland. Jag vill inte ha honom, vill inte se honom saknar inte honom på något sätt. Känns skönt att skilsmässoansökan är inskickad. Men jag vet inte vad jag ska göra av frustrationen över att han aldrig kommer förstå vad han har gjort att han inte känner någon empati eller skuld.

Narvalen, jag har precis spm du allra mest kämpigt med skam skuld och ångest. Just, de som jag önskar att min fd man skulle känna just nu, inte jag!

Dom här personerna med det här beteendet är ganska lik varandra.Känner igen mycket vad andra skriver.Är inte ensam.Bara svårt att våga lita på nån igen lite.

Det gäller att förstå att det inte är vårt fel, men det är så himla svårt. 

Släpp det att älta med han. Det är lönlöst och ger bara vatten på kvarnen hans. När vi skilde oss så visade jag inga känslor fast hon kört över mig i 20 år.

Huxflux, bra gjort efter så lång tid. Tog det lång tid för dig att läka efteråt, eller har det kanske just hänt?

Jag förstår att det inte hjälper att älta med honom. Men ibland rinner det bara över och jag måste bara vräka ur mig, men det studsar bara, och kvar står jag ännu mer frustrerad... Från och med nu ska jag vara den raka men vänliga hotell receptionisten!!