Hej!
Vilken bra tråd. Tårarna forsar känns som jag författat era många av era inlägg. Jag har efter 14 år just förstått vem/vad det är jag lever med. Trodde jag var galen men börjar sakta förstå att det kanske är han som är det. Nu börjar resan tillbaka till den jag en gång var! Ni verkar så kloka och starka, bra jobbat, dit vill jag också!!
Hej på er! Tack för ditt svar anemon1. Jag förstår att jag måste bygga upp mig själv. Men frustrationen och ilskan och sorgen över hur en "människa" kan vara så omänsklig fullkomligt tar över hela mig, jag går sönder. Ni är superstarka!! Kram
Narvalen, skönt att överlämningen gick bra! Vi har just separerat och överlämningarna är svåra. Känner mig just som du hjärntvättad. Ena sekunder förstår jag hans natur att han har en emotionell mognad som en tvååring. Andra stunder får han mig att tro att jag är galen. Vill inte att han ska påverka mig som han gör. Förstår att ignorans är det absolut bästa men han äter sig in genom mitt skin och in i min hjärna. Noll kontakt är ju inte möjligt eftersom vi har barn. Jag hatar mig själv för att jag har valt att leva med honom.
Anemon1 tack igen för ditt svar. Jag förstår att jag just har börjat min resa, jag vill att den ska gå fort!! Finns det nån snabbspolning framåt som kasettbandspelare??? Har svårt att acceptera att han ska få ta mer av min tid och mitt liv.
Connie, min man gör just så, tortyr! Är din x man en bra pappa?
Narvalen, tack för ett värdefullt tips. Är boken tung eller upplyftande? På vilket sätt hjälpte den dig?
Det är nästan läskigt att läsa era inlägg, igenkänningsfaktorn är otäckt stor. Äntligen har jag funnit ett ställe där det finns riktiga människor som verkligen förstår, som varit utsatta för samma osynliga misshandel och reagerat precis som jag. Känns som något slags bekräftelse på att jag inte är galen. Tror jag kommer behöva höra det ofta. Någon av er skrev att man kan föreställa sig själv som en hotell receptionist, väldigt klokt ska verkligen försöka anamma det!!
Boktipset, ska jag ta till mig så fort jag rest mig!
Berg och dalbanan är också väldigt bra beskrivning, jag hatar honom, jag blir oerhört ledsen, får ångest och sen hatar jag mig själv... Längtar tills man hittar tillbaka till rälsen och tar ett hederligt tuff tuff tåg istället????
Igår, hamnade jag återigen i fällan att försöka få honom att förstå vad han har utsatt mig för. Men allt bara studsar, han ljuger och ljuger och fortsätter att mosa mig samtidigt som han ser sig själv som någon slags offer. Jag förstår att alla försök att få honom att förstå är helt förkastliga ändå bara svämmar det över ibland. Jag vill inte ha honom, vill inte se honom saknar inte honom på något sätt. Känns skönt att skilsmässoansökan är inskickad. Men jag vet inte vad jag ska göra av frustrationen över att han aldrig kommer förstå vad han har gjort att han inte känner någon empati eller skuld.
Narvalen, jag har precis spm du allra mest kämpigt med skam skuld och ångest. Just, de som jag önskar att min fd man skulle känna just nu, inte jag!
Huxflux, bra gjort efter så lång tid. Tog det lång tid för dig att läka efteråt, eller har det kanske just hänt?
Jag förstår att det inte hjälper att älta med honom. Men ibland rinner det bara över och jag måste bara vräka ur mig, men det studsar bara, och kvar står jag ännu mer frustrerad... Från och med nu ska jag vara den raka men vänliga hotell receptionisten!!