Vampyrbekämparen skrev 2015-09-17 20:39:32 följande:
Hej alla "offer" till personer med narcissism.
Jag (37 år, man) träffade en söt, charmig, intelligent och spännande tjej (25 år gammal) i maj. Efter ca 2 månader av förälskelse och idealisering, sammansmältning och gemenskap blev vi tillsammans, hon blev min flickvän. Från den stunden ändrades dynamiken i relationen och gradvis blev jag nedvärderad och gradvis drog hon sig undan emotionellt. Hon sade att hon ville höra att jag älskade henne om och om igen. Samtidigt var hon inte längre intresserad av de saker jag ville och slutade tillgodose mina behov allteftersom de uppstod. Hon gjorde detta med extrem känslokyla. När jag reagerade och blev besviken eller ledsen, frustrerad (sexuellt och på grund av utebliven närhet) blev jag istället skuldbelagd och hon gjorde mer av de beteenden jag bad henne att sluta med. Hon brukade bland annat vara helt tyst i flera timmar i sträck (the silent treatment)
Jag blev så knäckt att jag inte kunde tänka klart. Då pratade jag med en vän som rekommenderade mig att ta distans (efter ca två månader av devaluering). Jag gjorde det genom att gå på ett café själv. När jag satt där googlade jag på "energitjuvar" och sedan "narcissism". På några timmar klarnade mönstret och jag insåg att hon stämmer klockrent in på narcissistisk personlighetsstörning. Det gav mig styrka att fatta det LOGISKA (inte känslomässiga) beslutet att lämna henne. Jag sade först att jag "inte vet om vi kan vara tillsammans längre". Hon blev tyst o försvann ur min lägenhet. Hon kontaktade mig igen och igen för att jag skulle besluta mig (dvs ta tillbaka henne). Iställey sade jag att jag beslutat mig för att göra slut. Reaktionen blev som ett bombnedslag och jag såg henne förvandlas till olika skepnader (offer, förförerska, barn, lekkamrat och så vidare). Jag valde att spendera tid med henne under helgen och informerade henne om narcissism och höll fast vid beslutet att relationen är slut. Hon försvann och jag sade att hon inte får kontakta mig, vilket hon heller inte gjort (detta var fyra dagar sedan).
Jag har insett att hon fungerar som en vampyr. Hennes charm och alla hennes sätt att bete sig var till för att isolera mig i sin "grotta". Väl inne i grottan (läs flickvän-pojkvän relationen) började tortyren. Smärtan var oerhört stark och dränerade mig till den grad att jag hade svårt att tänka klart och kände att jag inte orkade göra saker längre. Hon levde under tiden i en fantasivärld där hon såg sig själv som en fantastisk och kärleksfull person. Därför kom uppbrottet som en chock för henne och hon bröt samman. Jag önskar henne allt väl, men jag är övertygad om att jag inte kan leva med henne. Att inte ha kontakt är det enda effektiva sättet att "straffa" en narcissist, eftersom narcissister är beroende av uppmärksamhet för att de existerar, o det spelar ingen roll om upprksamheten är positiv eller negativ. En narcissist utnyttjar människor i sin omgivning och är mästerlig på att manipulera för att få sin egen vilja igenom.
Jag har läst mycket nu (mer än 1000 sidor) och har hittat oerhört bra information som hjälper att inse den hemska sanningen.
Här är en av de källor som jag tycker är bra (Sam Vaknin är en världsledande auktoritet på området):
Http://samvak.tripod.com/faq76.html
Det går sedan att klicka sig fram o läsa om olika aspekter av narcissism.
Bo Sigrell är en svensk författare som skrivit böcker om narcissism. Jag läser "Narcissism - jag, mig och mitt" och den kan varmt rekommenderas. Den går att låna på bibliotek.
Här är en annan bra källa:
www.halcyon.com/jmashmun/npd/howto.html
Jag tyckte denna var intressant:
www.halcyon.com/jmashmun/npd/six.html
Jag har haft turen att inse min situation efter bara fyra månader, men jag förstår er alla som stannat kvar i åratal och ryser vid tanken på att jag skulle gjort det själv (till exempel skaffat barn med henne osv)
Jag hoppas att du som läser detta ska hitta vägen ur detta dödliga och beroendeframkallande gift. Hitta ett sätt att avsluta relationen och därefter är det "no contact" som gäller. Livet väntar utanför grottan, ha tillit till det, du förtjänar att leva!
Mitt tips är alltså att förstå narcissism till en sådan nivå att du kan fatta ett LOGISKT beslut om att avsluta. När du väl gjort det så kommer känslorna att följa.
Kärleksfulla hälsningar
/Vampyrbekämparen
Hej,
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, jag funderar på om det är lite p g a ålder och erfarenhet (37 år) samt ok självkänsla, som gör att du upptäckte så snabbt. Jag var 20 år min man ungefär samma, och de narcissistiska sidorna hos mitt ex var inte så uppenbara i den åldern, och så fanns ju tyvärr en bra "ursäkt" lättillgänglig också - att "han mognar nog med åldern", då man tyckte allt annat var så fantastiskt. Narcissismen tycks bli värre med åren hos de som har NPS.
Det som fick mig att lämna var en speciell hemsk händelse, han tappade den fina fasaden tillfälligt utåt efter en depression (de drabbas av detta ibland, ofta i medelåldern då åldern och "förfallet" i deras grandiositet gör sig påmind), och blev avslöjad med en massa obehagligheter, gjorde därmed bort sig brutalt inför min släkt och vänner.
Ofta är det bara de allra närmaste som får se de hemska sidorna hos en narcissist. Plötsligt blev det mycket synligt vilken hur vidrig och nedlåtade syn han egentligen har på omvärlden/medmänniskor, att han bara intresserade sig för att ge näring åt sina egna intressen (även om den charmiga utsidan visade något annat), en förvriden verklighetssyn där han på riktigt tror sig stå över lagar och ordning.
Fortfarande tycker folk att, "hur kunde du göra dig av med honom, han som var så trevlig" ("bra jobb, proper, världsvan och snygg tänker de säkert också ..."). Det är väldigt jobbigt att inse det, att de lyckas manipulera och lura så lätt. De tror verkligen på sina lögner, även om de är helt absurda.
Styrkekram (och fortsätt sträva efter "klippa kontakt" hur kämpigt det än är.)
