Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej,

Välkommen hit, att du insett vad det hela handlar om är ett väldigt bra första steg. Det svåra är, att du efter 16 år förmodligen är psykiskt nedbruten och hjärntvättad, det är den tuffa biten - att komma i balans igen. När man fått tillbaka mycket av sig själv, blir man starkare och har mycket lättare att stå emot påtryckningar och manipulation från motparten. Vi kan hjälpa dig.

Styrkekram/Trådstartaren

TACK, vilka värmande ord, det känns hoppfullt att läsa att fler har levt i liknande föhållande och lyckats ta sig ur det. Just nu brottas jag med att " jag känner mig misslyckad" om jag tar steget till skilsmässa, dels är det så emot mina principer, jag har bilden av att mina barn ska inte behöva ha separerade föräldrar samt att jag kan bara ana , hur det kommer bli jag som är skitstöveln i hans  och Hans familjs ögon, hans mor och broder är likadana.Och hur han kommer fortsätta manipulera och strida för barnens vårdnad... 

är det någon som har bra råd att ge till barnen, hur förklarar ni för dem att " pappan ár sjuk?? Eller ska man låta det va, ar det nagon som lyft den frågan med er samtalsterapeut. 

KRAM tillbaka 

Hej! Undrar om någon bor i Malmö eller i närheten? Som vill höras utanför tråden? Stor kram

Hej, jag brottades med precis samma tankar. Men att bryta är ändå rätta vägen.
Kommer alltid att vara det. Anledningen är att nedbrytningen är en process som bara fortsätter och fortsätter så länge du är med i hans "spel". 

Hoppas du hittar malmöbor som du kan träffa och prata med, jag jobbar vidare här i 08-området;). Torsdag nästa vecka finns om förslag, innerstan.

Kram o trevlig helg

Hej alla! Är det någon träff på gång i Sthlmsområdet, vill då gärna vara med och ta del av andras erfarenheter och ventilera mina egna med någon/några som förstår. Hör av er med tid och plats!! 

Hej,

Jag har svarat i "inbox", ser att du skrivit till mig tidigare.
mvh/anemon1

Hej starkatjejen!

Jag är också från Malmö :)

Håller på att plocka upp bitarna av det som är kvar av en efter en sån här relation..

Om du vill prata så skriv :)

Mvh Tess

Det viktiga är att kunna sätta sina gränser och hålla dem. När man gör det blir det stormigt.
Tänk också på att observera och reagera inte. Det funkar bäst. Då får de inte energin. Svårast är att inte låta projektionerna gå in under huden.

Jag ser framför mig en 5-åring i en vuxens persons kropp med ett stort falskt jag. De kan faktiskt inte råför att de blivit så här. Det är uppväxten och de överlevnads strategier som använts, som skapat narsissisten. Men även om det är så måste man fråga sig om man vill fortsätta i den destruktiva relationen.

Numera aktar jag mig för charmiga människor och kollar om det finns något mer bakom charmen. Det brukar inte dröja länge förrän man hittar så kallade varnings signaler.

Skapa ett liv utanför narsissisten. Kristen sen länge, skapar jag ett nät med människor. Ett så kallat support nätverk. Själv lever jag kvar i relationen och har kanske som man, lättare att hantera det hela. Jag har upptäckt att jag är betydligt starkare mentalt än henne.
Är man en codependant bör man söka terapi för att hitta sitt sanna jag och leva efter det. Då kommer man att attrahera vanliga människor och inte narsissister.

Bara lilla jag kanske.