Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Ok, träff halv 8 blå porten på onsdag. 

Hej läste inte detta förrän nu. Jag hade velat komma. 
Ny tid? 

Hej igen. Missade återigen att ni träffats. Vill gärna var med vid nästa träff, jag kan ses
 

Lätt det blir fel, sidan är svår att hantera! Är gärna med vid nästa träff när och om den blir av, jag kan oftast ses efter 18tiden lite beronde på vilken dag i veckan det är.

Hej! Har mailat dig. Det är ingen fara, träffen blev inte av i onsdags för vi var lite för få. Jag tror det är lättare att de som är intresserade skickar någon e-mailadress utanför FM, så kan vi stämma av direkt. Synd om behov finns och man missar inf.

Trevlig helg//Anemon1

Hej!

Kommer det bli fler träffar?

Hej! Jag har gärna fler träffar och "håller i trådarna", det är dock lite knepigt att fånga upp de som visat intresse, många går in och kollar läget här, men med långa mellanrum mellsn gångerna. Vi kan väl försöka i januari? Jag är alltid intresserad av att försöka stötta, om det är möjligt.

Jag har precis lämnat/blivit lämnad av en narcissistisk man som har parasiterat på mig och mina barn i 3 år. Känner igen mig i precis allt som skrivits i denna tråd och nu sitter jag här några dagar in i uppbrottet och mår väldigt dåligt. Är så otroligt äcklad av honom och hur han har använt mig och barnen till att försöka leva ett normalt liv men jag har drivits mot förfall under resans gång.

Var träffas ni? Vilken stad till att börja med?

Behöver all hjälp nu känner jag.

Hej,

Välkommen hit! Vi har försökt träffas i Stockholm, innerstaden - och bor du långt ifrån går det ju alltid bra att prata av sig här.

Det är väldigt positivt att du avslutat relationen (hur det än gick till). Det är första steget mot att läka och få ett bra liv efter att ha råkat in i en relation med en person med denna störning (mycket,  lite eller tendenser av den).

Jag lämnade min relation för ca 4 år sedan. Det är det ändra rätta. Det finns vissa svårigheter fortfarande då vi har barn. Men jag är en helt annan person idag än när jag levde med honom. Det var en ren hjärntvätt, där man till slut tappar tron på ens förmåga att tänka kritiskt och ta vettiga egna beslut. 

Hej! Jag är ny här, hittade denna tråden idag! Jag vill gärna vara med här! Har haft ett förhållande med en man i några år, vi har som tur är inga barn ihop, som slukat all min energi! Min självkänsla är i botten! Till slut var allt jag gjorde och allt jag sa fel, enligt honom! Medan han satt på dejtingsidor och sökte andra kvinnor, och det skulle jag acceptera med hans förklaring om att det är "nya vänner" han söker.

Jag har gett ALLT, velat att det ska vara vi, kämpat för "det som skulle kunnat vara så bra", men insett att det finns ingenting jag kan göra. Galenskaperna bara fortsätter och fortsätter, allt är mitt fel, och jag behöver ändra på massor av saker med mig själv för att han ska kunna vara med mig. Och som jag har försökt anpassa mig! Jag har nästintill utplånat mig själv, försökt förändra, krypit för honom, försökt ge honom det han behöver. Men det har aldrig räckt!

Och här sitter jag nu, 45 år gammal, och är ensam och ledsen, har ångest dagligen, och vet inte hur jag ska bli hel igen. Jag går i terapi, och det är bra. Men jag inser att det kommer att ta tid att läka från detta, och att våga älska igen. Hur ska man någonsin kunna lita på en man igen? Eller våga ge kärlek igen?

Får jag vara med här? Jag behöver hjälp och stöd att på riktigt ta mig ur hans grepp! Han hör fortfarande av sig. Släpper inte, trots att jag bett honom. Och jag är för svag för att stå emot, jag svarar honom fast jag inte borde. Kryper för honom. Och hatar mig själv för att jag är så svag!