Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Vad bra att det ger lite tröst, jag förstår hur du menar. Det är skönt på ett sätt att veta att man inte är ensam. Jag förstår inte heller hur han inte kan förstå att vissa saker är högt olämpliga att häva ur sig, men det är som att de vet att det är fel men bryr sig inte tillräckligt mycket. 

Jag hoppas att dina sår läker och du lär må mycket bättre utan en sådan person i ditt liv. Tack själv för att du delar. Och jag har skrivit ett pm till dig nu!

Kram till dig.

Ja, det är skönt att veta att det finns fler som delar samma erfarenheter. Just idag hämtar jag mig från ett jobbigt "utpressningsscenario" han kört, en härskarteknik som jag har svårt (omöjligt) att värja mig mot (barnens väl och ve). Har många tekniker att skydda mig men just när han inte skyr gränsen för att "spela" med dem involverade, det klarar jag nästan inte.

Ville någon träffas och prata? Det kanske är uppbyggande och stärkande, ingen har ju något med sig som vi skulle höja på ögonbrynen åt. Alla erfarenheter är lika sanslösa och utanför normala gränser:)

/TS

Usch vad jobbigt. Styrkekramar till dig! Jag ses gärna. Är bosatt i sthlmsområdet. Har du möjlighet att ses i sthlm?

Hej, gärna bor också i Sthlm, du kan väl inboxa mig eller vice versa så bestämmer vi något. :)

2 galet jobbiga dagar lider mot sitt slut. Det är inte lätt att vinna gehör mot en sjuk/självcentrerad människa. Vi håller på att göra upp det sista i ekonomin så vi kan gå vidare åt varsitt håll. Men att jämka går bara inte för vissa och prata till döva öron gör så att man får en stor klump i magen. Är så jäkla besviken när man curlar och försökt hjälpa så mycket man bara kan och sen bara får en massa onödigt skit tillbaka. Min taktik har varit från dag ett att inte förarga och försöka ställa upp men responsen är +-o i gensvar. Det är bara hon hon och åter hon och idiotförklarar mig konstant. Det är som alla sagt att en 2:åring går inte att ha att göra med. Men hädanefter så är det bara kontakt runt barnen som gäller om man inte ska duka under själv. Fast hon har en ny så är det mig hon ringer till när hon vill avreagera sig och få kräkas lite spydigheter, för då verkar hon må riktigt bra. Å nu har helt plötsligt har den där klumpen i magen återvänt efter ett tags frånvaro och bara för att man haft att göra med hon i två dagar.

Hej, vi är i precis samma skede i bodelningen, och jag fick precis reda på att: "det kommer att fortsätta ..." (= sms-trakasserier med en massa ologiska krav), tills jag går med på vad han begär. Så himla trött på hur han förhandlar med dåligt strukturerade maffiametoder och trött på att inte veta vad som är allvar i det han säger, samt alla ologiska barnsliga resonemang som skiftar utseende efter hans behov för stunden.

Men nu är det fredag och jag ska lägga allt åt sidan ett tag. Man måste bli duktig på mental träning när man har med sådana här personer att göra. Man kan alltid ta en paus i stressen (eftersom den pågår konstant i vardagen).

Kram på er alla tappra:)//TS

Hej! Jag kommer gärna den 24 april. Blå Porten, vilken tid?

Oj vilken tråd att hitta.
Har växt upp med en narcissistisk pappa som dessutom har väldigt dåligt självförtroende och ett behov att stå i centrum hela tiden.
Som barn var han min hjälte och han är också rätt bra med barn och unga, men med vuxna blir det tydligt hur mindervärdig han känner sig.
Min mamma är raka motsatsen, snarare den skizotypa personligheten som är innesluten och vänlig. Jag och mina syskon är också mer sådana och högutbildade allihopa, vilket gör det ännu svårare att kommunicera med farsan, som inte pluggat så mycket.
Jag slutade försöka involvera honom i mina göromål 11 år sedan då jag påbörjade mina universitetsstudier, eftersom han inte kunde koncentrera sig om vad jag ville säga mer än några minuter varefter han bytte ämne till att omhandla honom själv. Oavsett vad jag berättar om studier, jobb, resor, så har han själv gjort nästan detsamma eller mer. Han frågar inte om mitt eller mina syskons liv.
Det är alltid synd om honom. Alla är så elaka mot honom och om man ställer krav så förstår vi inte hur illa han har det.
Jobbigt att ha en förälder som man faktiskt skäms för i vissa sammanhang. Trodde sånt hörde till tonåren, att skämmas för föräldrarna alltså. Som tur är har han sin otroligt charmiga sida också och det är bara den sidan som mina vänner har sett.

Bor just nu hos honom i ett par veckor  då jag är sjukskriven från jobbet pga övertrötthet/depp. Svårt när han uppfattar det som att jag är här för att underhålla honom.

Jättetrevligt(!), hoppas på vårsol till kaffet då. Kl 16? 

Jag kommer! Kl 4 på Blå Porten. Du kan väl skicka personligt meddelande till mig så vi kan byta tel nummer..?