Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

åh tack för tips och råd!
ni är fantastiska! 

Jag känner så väl igen det du skriver. Min mamma uppvisar nästan alla symptom på narcissism och hennes mamma före det. Det är i princip omöjligt att resonera med en narcissist. Sedan jag insåg det här, vid 27 års ålder, har jag varit tvungen att bete mig helt annorlunda gentemot henne. Det mest effektiva är att inte ge vare sig positiv eller negativ uppmärksamhet. Narcissister älskar ofta drama, konflikter och att få stå i centrum. Det bästa är att bete sig som en zombie och vara oerhört saklig och robotaktig. Min mor är dessutom psykolog. Man blir så medveten om de här människorna när man väl börjar lägga märke till dem. Och om jag var du skulle jag även fundera över om jag själv har en narcissistisk förälder och försöka tänka var som gör att du drar till narcissister. Jag var förut ALLTID tillsammans med antingen narcissister eller "codependents" som jag själv, som överdrev sin omtanke så att det blev till manipulation. Terapi är inte helt fel heller. Lycka till!

Det där känner jag igen. Man blir ju hjärntvättad efter flera år med någon som konstant kritiserar en. Då tappar man till slut tilliten till sin egen tankeförmåga. Jag känner också igen det där med att narcissister saknar riktiga vänner. Det är få med god självkänsla som står ut helt enkelt. Så starkt av dig att ta dig ur relationen. Det krävs så sjukt mycket styrka att orka förstå och ta tag i situationen...

Nej, verkligen inte. Jag känner verkligen igen det du skriver och den känslan. När man inser hur märklig situationen är, känns det overkligt. Man vill inte tro att det finns människor som beter sig på det här viset. Jag hoppas verkligen att det blir ett mer känt fenomen med narcissism.

Jag kan bara hålla med. Folk vill så gärna vara öppensinnade och tänker nog ofta att man dömer alldeles för hårt när man behöver uttrycka sin frustration. Det hjälper ju inte heller att dessa människor har en livstids träning i hur man kan komma in i en martyrroll och få sympati. Och då framstår man själv som förövaren. Det här måste vara ett jätteproblem för många i samband med vårdnadstvister där de narcissistiska föräldrarna framstår som fantastiska, självuppoffrande föräldrar. Oerhört obehagligt när man lär sig se igenom fasaden och förstår hur många missförstånd som uppstår. Det bästa är verkligen att begränsa kontakten med människor som inte kan empatisera (samt energitjuvar) om man själv har ett stort behov av det runtomkring sig.