Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej, detta med att inte 'jamsa med' har jag testat med resultatet att mitt ex istället ger igen... Så om jag inte godtar hans krav, kompenserar han sig på min eller barnets bekostnad. Jag har dock läst om andra som fått det att hjälpa. Frågan är vad man kan göra, om nåt, för att få ett fungerande samarbete..?

Kollade på länken om härskartekniker men tycker faktiskt att de kan appliceras på många i omgivningen. Beror väl kanske på att alla ska ha en släng av narcissism, att det är naturligt inom rimliga gränser?

Anemon1 ja, visst är det så...

Intressant att uppleva (hur konstigt det må låta!). De enda mitt ex visat att han respekterar deras auktoritet är enstaka män.

finns det någon här som har erfarenhet om hur jag ska bemöta både familjerätt och samarbetssamtal när mitt ex är "vardagspsykopat" och vi har ett barn ihop som jag nekar honom umgänge med pga hans sjuka beteende? han är fruktansvärt manipulativ och charmig för alla som inte känner honom eller sett honom ur mitt perspektiv, och väldigt väldigt egenkär.
han har lyckats lura sig loss både från psykologer och andra myndigheter, och jag känner mig allmänt ensam i detta då jag inte känner någon som klarat sig ur en liknande situation utan rejäla smällar psykiskt.
jag är gravid med mitt andra barn ihop med en fantastisk man som jag hade turen att våga stanna hos långt efter mitt uppbrott med exet, och redan tidigt fick jag besvär med sammandragningar och har fått vara inne på ett akut ultraljud för att se att allt är okej.
mitt ex är nu igång och hotar än hit och dit med advokater, familjerätt osv, rör ihop sina påståenden, smutskastar mig via facebook till föredetta gemensamma vänner, sprider lögner om sin relation till vår son ute på stan, och känns just nu väldigt ostabil och impulsiv, vilket förr resulterat i djupa depressioner från mitt håll.

finns det någon som varit i samma båt eller som vet ändå hur f*n jag ska ta hand om detta utan att knäckas psykiskt?

Både jag och min man är helt övertygade om att hans mamma har denna störningen och det har präglat honom och han blir ibland offer för hennes nycker. Hon kan tex inte stötta honom när vi behöver hjälp och ska alltid vara i centrum. Det är alltid mest synd om henne oavsett vad det är. Det var tom mer synd om henne när vår dotter dog än vad det var om oss barnets föräldrar. Fast hon bara varit måttligt intresserad av dina barnbarn och är det fortfarande. Hon är mer intresserad av hur hon framstår hos sina väninnor än att finnas för sina barn.

Jeanett: mitt råd är att om pappan har såna störningar så att du är orolig för barnet men han kräver ändå umgänge, prata med familjerätten om övervakat umgänge - antingen med kontaktperson lr om de har 'familjecentral' av något slag. I Gbg har Pappis varit ett sånt alt, kolla på kommunens hemsida så finns mer info. Detta är väl ingen långsiktig lösning men du lär få svårt att helt hindra ett umgänge. Och då är detta kanske ett alternativ. Kan även behövas om barnet o pappan inte träffats på länge och behöver få bygga upp en relation där du inte är med. Lycka till!