Vilken socialgrupp hör en till?

Ja, och det är kanske främst i mötet med andra klasser man själv tydligt också märker sin egen klass?

Jag tänker lite på Solsidan-avsnittet där Alex och Anna tvingas ha parmiddag med den intellektuella eliten, en sådan situation har jag också befunnit mig i när vi blev hembjudna till två professorer på makens gamla jobb, vilken mardröm - Jag kallsvettades när hans fru rabblade klassiska dikter utantill På samma sätt är det mardrömslikt att umgås med inlands-raggare, tala om att känna sig malplacerad

Fy, vad tråkigt

Du studerar, det är skillnad. Du vet att det är övergående och du kanske rentav ser det som en sport att hitta bra grejer på loppis. Så är det inte för arbetarklassen när de tvingas inse att de inte har råd...

Fast det är väl knappast bara arbetarklassen som handlar på tradera? I så fall är jag arbetarklass, för jag gör fynd där väldigt ofta! 

Apropå hur man lyckas i skolan.

Jag kommer från en medelklassbakgrund (båda föräldrarna akademiker). Det har alltid varit en självklarhet att jag skulle ta examen från universitetet. Därför har jag aldrig varit rädd att misslyckas. Därför har jag vid mer än ett tillfälle druckit öl istället för att plugga, missat tentan och fått tenta om. Jag tog examen några år senare än tänkt. En nära vän med arbetarbakgrund var tvärtom. Hon pluggade hårt, tog alla tentorna direkt och avlade examen efter fyra år blankt. För henne var det extremt viktigt att lyckas. Hon fick all pepp hemifrån och sådär, men jag tror ändå att det var skillnad, hennes föräldrar var inte sådär lugnt övertygade som mina var. Hon är bättre akademiker än jag för jag behövde aldrig bevisa nåt.

Jag vet och jag skäms på mig själv med för jag vågar inte erkänna det. jag lånar helldre pengar av mormor för att hålla uppe skenet och fika med mina kompisar någon gång, än att erkänna för dem att jag inte har råd utan måste hushålla med pengarna annars går vi utan mat sista veckorna på månaden.

Som tur är träffar jag inte kompisarna så ofta. Jag jobbar sen kommer jag hem och mår dåligt för att jag sitter i samma möbler som man fick utav släktingar när jag flyttade ut som 16 åring.

Det gick fint ett tag, men sen blev både jag och sambon arbetslösa och det var då problemen började. Jävla finanskris, det vi sparat ihop försvann fort på några månader.

Finns det fortfarande klassindelning i samhället anno 2011??  Varför är det så viktigt att indela folk i klasser?

Ja, så kan det många gånger vara. Själv "ser" jag inte sådant, utan har alltid trott att det handlar om hur någon är som individ snarare än klasstillhörighet.

Jag råkade en gång ut för en fördömande överklassperson som tydligen kände att det luktade arbetare om mig (fast jag hade faktiskt duschat innan jag gick på den där festen) och som högdraget frågade mig vad jag hade för bil. Jag svarade, och han kontrade med "Jaså, jag trodde att du hade en Volvo 240!" Jag förstod vad han insinuerade, jag var WT, helt enkelt tyckte han. Dock så visste jag inte att han var överklass, det fick jag berättat för mig senare. Hur som helst, senare under kvällen råkade han höra att jag tycker om att laga mat och framför allt en viss råvara. DÅ blev han intresserad av mig!  Men jag blev riktigt förbannad, men eftersom även vi i arbetarklassen får lära oss lite vanligt folkvett så sa jag ingenting, men jag fortsatte prata med de andra och han fick sitta snällt och lyssna. Jag vill inte beblanda mig med så ytliga människor som tycker att det skulle gjort mig till en sämre människa ifall jag hade haft en Volvo 240. Än i denna dag förstår jag inte exakt vad det var jag sa eller gjorde som fick honom att vilja kränka mig från första början. Kanske ett enormt självhävdelsebehov?

Ibland, kanske. Problemen uppstår väl när just den där "jakten" kommer igång. Man kanske hade det bättre ställt när man växte upp än man har när man själv blir vuxen. Men att behöva erkänna att man inte har råd  - det är inte roligt. Att alltid behöva vara den som säger nej till sina barn att de inte kan få spela fotboll etc. Somliga har inte råd med bil alls heller.

Hyresrätt har sina fördelar det också, men det är dåligt investerade pengar att bo kvar år efter år efter år.

Nej, de är inte unika. Innerst inne är vi alla mer stereotypa än vad vi vill erkänna ens för oss själva.

Jag har upplevt att många som tillhör så kallad arbetarklass har lite väl stor respekt för personer med längre utbildningar. Just för att de i grunden är osäkra och kanske känner sig i underläge.

Visst får man kämpa för att klara vissa utbildningar på universitetet MEN många program och kurser är faktiskt inte särskilt svåra att klara av. Men råkar man nämna vad man jobbar med så är det kommentarer som "Oj då måste du vara smart" eller "vilket mattesnille du måste vara då" så skulle inte någon som har pluggat en längre utbildning säga.

Det tragiska är ju att det leder till att individen kanske inte vågar ifrågasätta en auktoritet ex läkare. Det finns ju en anledning till varför personer med högre utbildning får bättre vård många gånger. Tyvärr