Vilken socialgrupp hör en till?

Jag menade inte att just DU försöker dölja din bakgrund, det var snarare ett retoriskt påstående än ett sakligt. Själv har jag flera "gelikar" till klassresenärer i min bekantskapskrets och blir faktiskt lite sårad när de just förnekar sin härkomst. Ledsen ifall jag fick dig att känna dig påhoppad.

Jag känner så väl igen det där om att man inte vet var man står politiskt, därav mitt nick. Jag hör inte hemma någonstans politiskt känner jag. För jag blir även förbannad på min familj som går och slentrianröstar på sossarna fastän de inte på en fläck instämmer med deras nuvarande ideologi utan fortfarande sitter och fantiserar om Palmes retoriska konster på den tiden det begav sig. Dock har jag många klassiskt röda åsikter, men minst lika många blå och gröna!

Väldigt intressant tråd detta!

Jag och min fästman kommer på sätt och vis från extremt lika bakgrund. Båda är uppväxta i en normalstor katalogvilla byggd på tidigt 80-tal i en förort till Stockholm som idag är en av de dyraste och populäraste att bo i. Båda har två syskon, och föräldrar som är  tjänstemän samt sjuksköterska. Jag och min fästman är båda civilingenjörer, även våra syskon utbildar sig på akademisk nivå. Båda familjerna konsumerar relativt mycket konst, och utövar idrotter i form av lagsport och golf. Våra föräldrar umgås en hel del och har många gemensamma intressen.

Såhär långt är allting väldigt likt. Här kommer olikheterna; Mina föräldrar har båda klassisk arbetarbakgrund. Mina far- och morföräldrar kommer från olika "mellanmjölksstäder" runt om i landet med klassiska arbetaryrken. Mina föräldrar är den första generationen i släkterna som vidareutbildat sig.

Min fäsmans familj är högadlig. Min fästman är friherre (en titel han aldrig skulle få för sig att använda) och bak i släktträdet kryllar det av folk som på ett eller annat sätt varit inflytelserika eller haft betydelse för Sveriges utveckling. Att gå in hos min fästmans farföräldrars lägenhet är i princip som att besöka ett mindre museum där det kryllar av konstföremål och mer eller mindre antik litteratur.

När vi gifter oss blir jag friherrinna och har ur traditionell mening gjort en lååång klassresa. I praktiken förändras inte min "livsstil" ett endaste dugg och jag kommer antagligen leva ett liv väldigt "i linje" med hur mina föräldrar uppfostrat och förberett mig för.

Jag kan inte uttala mig om du har rätt vad gäller överklassens preferenser vad gäller niande - det är inte min miljö - men det verkar enormt konstigt om det skulle ha etablerats där. Niandet är ett modernt påfund, en reform Strindberg med flera hittade på i demokratiskt syfte. I breda lager slog det aldrig igenom. Det normala var att tilltala i tredje person och titulera. Att nia någon var mig veterligt - om man inte tillhörde reformivarna då - ett sätt att visa att man varken visste vem personen var eller hade något intresse av att a reda på det. Att nia tjänstefolk förekom exempelvis medan tjänstefolket i sin tur titulerade i tredje person. När trejdepersonstilltalet började dö ut framåt sjuttiotalet(?) övergick man till det andra etablerade tilltalet som fanns i Sverige, "du". Den sk dureformen handlade inte om att gå från "Ni" till "Du" utan från tredjepersonstitulerande till "Du". (De längst upp på den sociala stegen, kungahuset, tilltalas ju fortfarande i tredje person i intervjuer etc för övrigt.) Många med mina äldre släktingar tycker niande är oartigt. De enda som aktivt niar är invandrare och åttiotalister i servicesveängen, är MITT intryck.
(Vad jag förstått har niandet etablerats  på ett annat sätt i det svensktalande Finland, under påverkan från finskan.)

Tänk, mitt intryck är precis tvärtom. Att när arbetarbarn väl studerar så är det oftast "rejäla" utbildningar som ger en tydlig yrkesprofil inom ett yrke med tillgång till jobb och förväntas ge pengar i påsen. I motsats till medelklassungar som gärna läser personutvecklande "flum"kurser

Nu finns det ju olika typer av arbetarklass. Jag skulle säga att de flesta som är föga benägna att köpa begagnat och ser det som "ofräscht" eller nedgraderande är just väletablerad arbetarklass ( de och invandrare med hyfsad ekonomi men rötter i länder där det existerar svår fattigdom).  Inte bara väletablerade förresten; det är anmärkningsvärt många dyra importbarnvagnar bland personer som av ålders- och anställningsskäl rimligen inte borde ha så väldigt god ekonomi, där innerstadsmedelklassen kommer med sina begagnade Emmaljungor (eller i allra bästa fall en äkta sextiotalsvagn med stora stenhårda hjul)

Jag svarar bara på din fråga TS - defiinitivt medelklass. (Det finns nog för övrigt ingen annan socialgrupp som metapratar om och analyserar sig själv så mycket som medelklassen. )

I min släkt finns en märklig blandning. På mammas sida var det nog ren arbetarklass men pappa kom från en familj av akademiker där den intellektuella traditionen värderades högt. Alla har universitetsexamen och sjäv är jag på doktorandnivå. De var inte direkt rika men pappa gjorde spikrak karriär och blev under en period mycket förmögen. Jag växte upp med all tänkbar lyx och överflöd men p.g.a. en rad felbeslut förlorade han allt och idag har jag ingenting kvar förutom en hyresrätt och några tusen på banken.

Jag brukar skämta om att jag har gjort en klassresa neråt men jag har nog alltid varit och förblir medelklass, eftersom jag anser att den tillhörigheten handlar om intellektuellt och inte materiellt kapital.

Jag har däremot släktingar som är enormt rika och enbart umgås med högt uppsatta personer, inklusive kungafamiljen, men jag träffar sällan den delen av släkten. De tillhör en överklass som man nästan aldrig ser om man inte rör sig i de kretsarna. De skulle aldrig showa off med sitt överflöd och det är svårt att få tillgång till deras gemenskap. Själv är jag inte intresserad men skulle kanske kunna ta mig in genom släkten. Fast jag är rätt nöjd med hur jag har det nu - lugnt, tryggt och medelklassigt. 

Varför svettades du och kände dig malplacerad?
Själv skulle jag ha lyssnat och sedan fört konversationen vidare.

Alla är inte belevade i allt utan har sina egna intressen. Allmänbildning är dock viktigt.

 

Det var under all kritik. En person som kommer ifrån högre kretsar borde inte få andra  att känna sig mindre värda eller ens försöka. Var han verkligen överklass eller var han nyrik?
 

Läste precis att ni skrev att han var överklass.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att som du påpekar så borde han veta bättre.

Osäkerhet finns i alla klasser beroende  men jag tycker den är mer uttalad i de så kallade lägre klasserna.

Några exempel:
Här kan jag inte gå in det ser för fint ut.
Jag känner mig malplacerad.
Duger jag?
För jag mig på rätt sätt?

 

klart det är medelklassigt att vara akademiker? eller blir man överklass för att man har en utbildning? alla socionomer är överklass? eller vad är det som menas?