• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • Anonym
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-09 22:44:56 följande:
    Ja, så kan det många gånger vara. Själv "ser" jag inte sådant, utan har alltid trott att det handlar om hur någon är som individ snarare än klasstillhörighet.

    Jag råkade en gång ut för en fördömande överklassperson som tydligen kände att det luktade arbetare om mig (fast jag hade faktiskt duschat innan jag gick på den där festen) och som högdraget frågade mig vad jag hade för bil. Jag svarade, och han kontrade med "Jaså, jag trodde att du hade en Volvo 240!" Jag förstod vad han insinuerade, jag var WT, helt enkelt tyckte han. Dock så visste jag inte att han var överklass, det fick jag berättat för mig senare. Hur som helst, senare under kvällen råkade han höra att jag tycker om att laga mat och framför allt en viss råvara. DÅ blev han intresserad av mig!  Men jag blev riktigt förbannad, men eftersom även vi i arbetarklassen får lära oss lite vanligt folkvett så sa jag ingenting, men jag fortsatte prata med de andra och han fick sitta snällt och lyssna. Jag vill inte beblanda mig med så ytliga människor som tycker att det skulle gjort mig till en sämre människa ifall jag hade haft en Volvo 240. Än i denna dag förstår jag inte exakt vad det var jag sa eller gjorde som fick honom att vilja kränka mig från första början. Kanske ett enormt självhävdelsebehov
    Säger bara en hel del om honom som människa och om hans osäkerhet. Osäkerhet har ju faktiskt inget med klass att. Hellre arbetarklass och ett gott självförtroende än överklass med risig självinsikt.
  • Analoga

    Är det bara jag som tycker att sånt här klasstjafs är just bara.....tjafs?? Utomordentligt fånig kvarleva från det gamla brukssamhället på 1800-talet.....

  • Anonym (Smygsosse)
    Björnmossa skrev 2011-05-09 22:37:42 följande:
    Apropå hur man lyckas i skolan.

    Jag kommer från en medelklassbakgrund (båda föräldrarna akademiker). Det har alltid varit en självklarhet att jag skulle ta examen från universitetet. Därför har jag aldrig varit rädd att misslyckas. Därför har jag vid mer än ett tillfälle druckit öl istället för att plugga, missat tentan och fått tenta om. Jag tog examen några år senare än tänkt. En nära vän med arbetarbakgrund var tvärtom. Hon pluggade hårt, tog alla tentorna direkt och avlade examen efter fyra år blankt. För henne var det extremt viktigt att lyckas. Hon fick all pepp hemifrån och sådär, men jag tror ändå att det var skillnad, hennes föräldrar var inte sådär lugnt övertygade som mina var. Hon är bättre akademiker än jag för jag behövde aldrig bevisa nåt.
    Jag börjar tro att jag har rätt. Arbetarklassen känner sig ofta tvingade att lägga manken till mer än medelklassen. Medelklassen är mer avslappnad"Det fixar sig, ta det lugnt!" medan arbetarklassen resonerar "Om inte det här går vägen så...".
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym skrev 2011-05-09 22:49:33 följande:
    Säger bara en hel del om honom som människa och om hans osäkerhet. Osäkerhet har ju faktiskt inget med klass att. Hellre arbetarklass och ett gott självförtroende än överklass med risig självinsikt.
    Så tycker jag också.
  • Anonym
    Indianica skrev 2011-05-09 22:35:34 följande:
    Ja, och det är kanske främst i mötet med andra klasser man själv tydligt också märker sin egen klass?

    Jag tänker lite på Solsidan-avsnittet där Alex och Anna tvingas ha parmiddag med den intellektuella eliten, en sådan situation har jag också befunnit mig i när vi blev hembjudna till två professorer på makens gamla jobb, vilken mardröm - Jag kallsvettades när hans fru rabblade klassiska dikter utantill På samma sätt är det mardrömslikt att umgås med inlands-raggare, tala om att känna sig malplacerad
    Ja usch. Välkommen till mitt liv. Jag jobbar på en universitetsinstitution och det går inte en dag då jag inte känner mig obildad, lågstående och malplacerad...
  • miljarden
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-09 22:44:56 följande:
     Än i denna dag förstår jag inte exakt vad det var jag sa eller gjorde som fick honom att vilja kränka mig från första början. Kanske ett enormt självhävdelsebehov?
    Snarare så beror väl folks behov av att trycka till andra på osäkerhet? (Men det här blir faktiskt lustigt för jag har tänkt på att folk från arbetarklassen ofta förklarar översitteri av den här typen som ett tecken på folks känsla av överlägsenhet.)
  • Björnmossa
    Analoga skrev 2011-05-09 22:53:02 följande:
    Är det bara jag som tycker att sånt här klasstjafs är just bara.....tjafs?? Utomordentligt fånig kvarleva från det gamla brukssamhället på 1800-talet.....
    Det handlar inte om att dela in människor i kaster utan att lägga märke till sociala strukturer i samhället. Du kan låtsas som att de inte finns men det gagnar ingen. Tvärtom faktiskt, vet man att strukturerna finns så tar man det inte personligt om det blir fel nån gång ibland.
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym (ensamstående) skrev 2011-05-09 22:49:32 följande:

    Jag har upplevt att många som tillhör så kallad arbetarklass har lite väl stor respekt för personer med längre utbildningar. Just för att de i grunden är osäkra och kanske känner sig i underläge.


    Visst får man kämpa för att klara vissa utbildningar på universitetet MEN många program och kurser är faktiskt inte särskilt svåra att klara av. Men råkar man nämna vad man jobbar med så är det kommentarer som "Oj då måste du vara smart" eller "vilket mattesnille du måste vara då" så skulle inte någon som har pluggat en längre utbildning säga.


    Det tragiska är ju att det leder till att individen kanske inte vågar ifrågasätta en auktoritet ex läkare. Det finns ju en anledning till varför personer med högre utbildning får bättre vård många gånger. Tyvärr


     


    Jag delar din upplevelse! Jag är en av de första som pluggat vidare i min familj och jag brukar säga att om man bara är tillräckligt envis så klarar man det om man bara vill tillräckligt mycket. Inom vissa rimliga gränser, förstås. Receptet stavas "Motivation och disciplin". Det är helt sant som du säger, att folk utan högre skolning många gånger inte vågar ifrågasätta "auktoriteten".
  • miljarden
    miljarden skrev 2011-05-09 22:56:11 följande:
    Snarare så beror väl folks behov av att trycka till andra på osäkerhet? (Men det här blir faktiskt lustigt för jag har tänkt på att folk från arbetarklassen ofta förklarar översitteri av den här typen som ett tecken på folks känsla av överlägsenhet.)
    Ända sedan jag postade det här har jag oorat mig för att det här inlägget ska ses som ett försök att trycka till och det var inte min avsikt, det var verkligen bara en reflektion.
    Måste bara säga det. 
  • Anonym (ensamstående)

    Analoga: Du har uppenbart inte gjort en klassresa för hade du det så hade inte sagt så. Klass finns och kommer alltid att finnas  i alla kulturer på olika sätt.

    Själv är jag född i en svensk medelstor stad, villa, volvo men med föräldrar utan någon akademisk utbildning. Där "alla" grannarna röstade åt vänstern. Nu i vuxen ålder boendes i en storstad mitt inne i city röstar "alla" blått i umgängeskretsen och har föräldrar som är akademiker.

    Nej det är inte klasstjafs. Det finns stora skillnader och vi som byter "klass" genom utbildning, partner, boende, vänner  etc märker detta tydligt ännu 2011.

Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?