Vilken socialgrupp hör en till?

Jag tycker att det där om olika samhällsklasser är ganska förlegat. Jag kommer själv från arbetarklassen, med en pappa som är byggnadsarbetare och en mamma som är inom vården. Vi bodde i hyresrätt. Jag har valt att plugga vidare, är ingenjör. Maken är yrkesverksam civilingenjör och månskensbonde, hans föräldrar är lantbrukare och vi bor på lantgård.

Jag undrar vad man räknar bönder till för samhällsklass. De är ju förutom hårt kroppsarbetande även egna företagare. Är de arbetare eller medelklass? De äger ofta stora arealer också. Knepig fråga, va?

Det värsta jag vet är folk från den så kallade överklassen som trillat ner några pinnhål och som tror sig vara förmer än andra och rackar ner på "mindre fint" folk, bara för att de en gång i tiden varit till exempel direktörsfru men som nu får finna sig i att handla kläder på Myrorna i stället för i boutique. Som hävdar att de minsann är bättre än alla andra som bor i "ghettot" de tvingats flytta till efter skilsmässan. Jag reflekterade aldrig över sådana saker förrän jag träffade på en sådan person. Är inte det väsentliga att man är en trevlig människa och att man gör sitt bästa? Eller är det bara mina gamla arbetarklassvärderingar  som är så hårt inpräntade i mig som gör att jag tycker så? Jag ser ju när jag läser vad jag skrivit att min text är illröd! Är jag alltså smygsosse också?

Nu vill jag veta varför överklassen anses vara så kulturell och vad är kultur för något? Var är fiiiint (ser ni hur jag spretar med lillfingret?) och vad är tacky/trashigt/fult/okulturellt?

Bönder tillhör väl socialgrupp  2, men det beror ju som sagt på hur man delar in folk, det finns olika indelningar att göra.
Men varför de inte är medeklass är väl att även om de kanske är storbönder och kapital bundet i stora åkerareal t ex , så saknar de oftast "fin"kulturellt kapital och högre utbildning, vilket gör att de saknar en slags bildning osm är kutym för medelklassen.

Jag tror faktiskt att den här typen av ställningstagande mot konsumtionssamhället snarast är något typiskt för den bildade medelklassen. Det är i alla fall den erfarenhet jag har.

"S"  Fint folk spretar inte med lillfingret.  Det gör de nyrika som vill vara fina

Jag tycker att det där om olika samhällsklasser är ganska förlegat. Jag kommer själv från arbetarklassen, med en pappa som är byggnadsarbetare och en mamma som är inom vården. Vi bodde i hyresrätt. Jag har valt att plugga vidare, är ingenjör. Maken är yrkesverksam civilingenjör och månskensbonde, hans föräldrar är lantbrukare och vi bor på lantgård.

Jag undrar vad man räknar bönder till för samhällsklass. De är ju förutom hårt kroppsarbetande även egna företagare. Är de arbetare eller medelklass? De äger ofta stora arealer också. Knepig fråga, va?

Det värsta jag vet är folk från den så kallade överklassen som trillat ner några pinnhål och som tror sig vara förmer än andra och rackar ner på "mindre fint" folk, bara för att de en gång i tiden varit till exempel direktörsfru men som nu får finna sig i att handla kläder på Myrorna i stället för i boutique. Som hävdar att de minsann är bättre än alla andra som bor i "ghettot" de tvingats flytta till efter skilsmässan. Jag reflekterade aldrig över sådana saker förrän jag träffade på en sådan person. Är inte det väsentliga att man är en trevlig människa och att man gör sitt bästa? Eller är det bara mina gamla arbetarklassvärderingar  som är så hårt inpräntade i mig som gör att jag tycker så? Jag ser ju när jag läser vad jag skrivit att min text är illröd! Är jag alltså smygsosse också?

Vi fortsätter! Vad anses som kutym för medelklassen? Om du eller någon annan redan har redogjort för det kan du gärna hänvisa till ett tidigare inlägg så slipper det bli tjatigt...

Jag upplever ändå att det finns gränser för motståndet Medelklassen är mer diskret med sina loppisfynd, men inreder t ex inte gärna hela bostaden med luggslitna "fynd" ifrån t ex Röda Korset eller Myrorna. Är det luggslitet är det charmigt luggslitet, inte av typen halvmalätet och inte hela bostaden full med "fynd" av typen plyschsoffa, plastmattor ifrån 70-talet och rangliga gamla furubord. Tunga möbler är då hellre ärvda saker eller auktionsfynd, eller har jag fel?

För övrigt kan detta med klasser eller socialgrupper kännas förlegat, men de facto kan det vara viktigt att i vissa fall ha i åtanke, t ex i skolan. Det är ju rätt taskigt att som lärare förvänta sig att elever som inte är uppväxta med klassiker helt plötsligt ska kunna göra en mer avancerad djup analys av en klassiker med ålderdomligt språk. Men det är ju just detta som ofta sker och en orsak till att barn ifrån arbetarhem får sämre betyg än barn till akademikerföräldrar, eftersom läraren i regel klassmässigt ligger närmare akademikerföräldrarna, och omedvetet kan ge alla elever samma uppgifter som kräver ett visst kulturellt kapital av eleverna, något arbetarbarnen alltså saknar.

På samma sätt åligger det också läraren att lotsa in de arbetarbarn som saknar ett visst kuturellt kapital i den "kulturellt kapitaltunga" världen. Anser jag.

Det var inget jag märkte av i skolan i alla fall. Det förväntades ingenting av någon, vi fick läsa Strindberg, Twain, Shakespeare och Homeros rakt upp och ner, inga förkunskaper krävdes. Flera av oss arbetarbarn fick högsta betyg i litteraturhistoria medan likaledes barn ur medelklassen både skolkade och inte hade någon som helst koll på någonting. Och fick betyg därefter. Nu gick jag visserligen i vanliga kommunala skolor, men alla medelklassbarn går ju inte i privata skolor. Vette katten om medelklassbarn läser klassiker i privat regi de heller i någon större utsträckning, eller gjorde det på 80-talet heller.