Vilken socialgrupp hör en till?

Jag tycker att det där om olika samhällsklasser är ganska förlegat. Jag kommer själv från arbetarklassen, med en pappa som är byggnadsarbetare och en mamma som är inom vården. Vi bodde i hyresrätt. Jag har valt att plugga vidare, är ingenjör. Maken är yrkesverksam civilingenjör och månskensbonde, hans föräldrar är lantbrukare och vi bor på lantgård.

Jag undrar vad man räknar bönder till för samhällsklass. De är ju förutom hårt kroppsarbetande även egna företagare. Är de arbetare eller medelklass? De äger ofta stora arealer också. Knepig fråga, va?

Det värsta jag vet är folk från den så kallade överklassen som trillat ner några pinnhål och som tror sig vara förmer än andra och rackar ner på "mindre fint" folk, bara för att de en gång i tiden varit till exempel direktörsfru men som nu får finna sig i att handla kläder på Myrorna i stället för i boutique. Som hävdar att de minsann är bättre än alla andra som bor i "ghettot" de tvingats flytta till efter skilsmässan. Jag reflekterade aldrig över sådana saker förrän jag träffade på en sådan person. Är inte det väsentliga att man är en trevlig människa och att man gör sitt bästa? Eller är det bara mina gamla arbetarklassvärderingar  som är så hårt inpräntade i mig som gör att jag tycker så? Jag ser ju när jag läser vad jag skrivit att min text är illröd! Är jag alltså smygsosse också?

Jag vet inte hur man delar in klasser ens, men överklass kanske?

Nu vill jag veta varför överklassen anses vara så kulturell och vad är kultur för något? Var är fiiiint (ser ni hur jag spretar med lillfingret?) och vad är tacky/trashigt/fult/okulturellt?

umu.diva-portal.org/smash/record.jsf

(Soifia Klings avhandling, för den som är intresserad av historisk demografi )

Det har talats en hel del om vad som är överklass, och jag tänkte visa hur jag ser på saken, i stora drag.

För att tillhöra överklassen krävs "rätt" uppfostran. Denna uppfostran, som ger dig de attribut och den attityd gör att allt senare i livet kommer naturligt. 

Till och börja med skall man vara så tjåsfri som möjligt. Vidare är valet av skola viktigt, dvs. rätt skola. Att inneha en viss auktoritet är en utomordentlig egenskap som man har stor nytta av. Att ha fullgjort sin värnplikt är inget som är nödvändigt, däremot ett plus enligt mig. 

Angående språket är ens vokabulär extremt viktigt. Det skall vara rätt för överklassen så att säga. Du-reformen används inte inom de flesta förgreningar av överklassen, det är NI som gäller. När språket är uppe för diskussion kan jag ändå tillägga att det gäller att tala den rätta dialekten, lite av en blandning av stockholmska och rikssvenska, halvlånga i:n och o mer som å.

Utöver detta gäller det att svänga sig med rätt uttryck, t.ex. adjö istället för hej då. För guds skull kom ihåg att tacka när det är lämpligt, vänlighet är en dygd. Detta gäller även i hela konversationer, var alltid vänlig. En riktig vattendelare med andra ord.

Prata aldrig om pengar och försök ALDRIG att framhäva dig själv. Det finns ingen anledning att skryta helt enkelt. Identifiera dig inte med vad du köpt, t.ex. en bil. 

Åter till bildningen. Att läsa är mycket viktigt, vilket många svar ovan påpekat. Läs alla svenska klassiker, utländska klassiker och även t.ex. faktaböcker osv. 

Man skall behärska både engelska och franska flytande, dock använder man det bara när det behövs (skall komma naturligt). 

Man skall kunna diskutera allt möjligt, utan att behöva slå upp de mest triviala saker. Högre utbildning är ganska självklart, emellertid måste det inte vara s.k. statusutbildningar. I stället kan det vara en pluspoäng att ha examen i något ämne som man inte kan tjäna pengar i "direkt". 

En överklassperson behöver inte vara rik eller ha särskilt mycket kapital. Anledningen är att överklassen redan har de saker som behövs för att vara just överklass. Gårdar, våningar, namn, böcker, kläder, antikviteter m.m.

En annan vattendelare är bordsskicket. Behärskar man inte detta simpla men ack så viktiga moment kan man aldrig räknas som överklass.

urn.kb.se/resolve