• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • Anonym (Smygsosse)
    Indianica skrev 2011-05-09 21:56:34 följande:
    Inlägg 278 anser jag också är representativt för medelklassen Men sammanfattningsvis kan man kanske säga att "god smak" är ett riktmärke och att det till stor del iaf för övre medelklassen handlar om tradition, tänk "kassiker" gällande läsning, klassisk musik och att man tilltalas av konst som finns på t ex nationalmuseum.

    För "bara" medelklass och inte övre medelklass, är det klassiska mindre viktigt, men det finns något färre inslag av det upplever jag ialla fall. Det är mer tillåtet för medeklassen att åka på charter och sola ibland och inte bara spana in historiska sevärdheter utomlands. Det är dock viktigt för medelklassen att resa årligen, utomlands och även till fjälls på vintern. Det är viktiga symboler (för status). Ytan är viktig hos medelklass och lägre medelklass, man lägger en hel del pengar på kläder odyl.
    Usch, fjällsemester! Sådant trams... Jag vägrar göra saker bara för att man "ska", jag bryr mig inte det ringaste om status. Jag tycker att statusjakten är enbart löjlig. Grannen bygger ett nytt garage  - jag bygger också nytt fast självklart större. Och så vidare. Det är sjukt, tycker jag. Jag blir snarare lite trotsig i stället och gör som jag vill. Men det är jag, det. Måste säga att jag tilltalas av överklassens chosefrihet och att de inte skryter! Det är något som gemene man borde ta efter.

    Måste medge (med viss trotsig stolthet) att jag nog är lite av en kulturell analfabet. Om jag åker på semester, då vill jag uppleva landet, vill gärna se alla de klassiska sevärdheterna och skulle väldigt gärna åka till Louvren mais il me faut repeter le francais un petit peu för det var j-vligt länge sedan jag gick i skolan Men där går nog gränsen. Jag är inte ett dugg intresserad av teater, klassisk musik och gick humanistisk linje för att jag gillade språk, inte för att jag ville gå och se grekiska dramer...
  • Anonym

    Jag då?

    Föräldrar i arbetarklasen
    Arbetar som lärare mot de yngre åldrarna
    Min man är personalvetare på ett privat företag.
    Bor i villa i en stor stad
    Ett barn
    Bra ekonomi
    I princip alla våra vänner har studerat minst 3 år av högre studier
    Gör ofta kulturella saker som opera, bokklubb mm

    Kul tråd, är egentligen ganska säker på vart jag hamnar.....

  • Indianica
    miljarden skrev 2011-05-09 22:09:35 följande:
    Så klart har hon inte talat om dem som överklass eller fina. Det vore ganska märkligt om hon gjorde.
    Jag håller med Speranzetta om att den typen av antikonsumtion är rätt typiskt medelklassen. Det finns något demonstrativt över ditt sätt att tala om hur ni lever, en stolthet över normbrytandet som också talar för att ni är medelklass. Handlade ni på loppis av nöd skulle du inte tycka att det var något anmärkningsvärt med det. Det är ett val ni gör och den valmöjligheten är det främst medelklassen som har.
    Ja, det är stor skillnad på att tvingas handla på lopis av nöd och att göra det mer som en hobby eller bara ibland. Medelklassen säger: "Det är inte bra för miljön att köpa nytt".

    Man säger inte: "Jag har inte råd att köpa en ny soffa/kofta, så jag köper en på Myrorna istället", vilket man kan säga i arbetarklassen utan att skämmas ihjäl sig.
  • SmilingCoast
    trettioplus skrev 2011-05-09 11:22:32 följande:
    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?
    Någon form av medelklass, skulle jag säga. 

    Jag tror att många av de som klassar dig som arbetarklass utgår ifrån de markörer som vanligtvis avgör klass - bakgrund, utbildningsnivå, inkomst. Även om det talar för att du skulle tillhöra arbetarklass anar jag vissa mer personliga karakteristika som snarare talar för just medelklass. 

    - Du startar en tråd om din klass, men verkar mer nyfiken och diskussionslysten än styrd av andras syn på dig. 
    - Du för dig väl i diskussionen, utan att bli arg eller distraherad. 
    - Föreningsengagemanget

    Framförallt upplever jag att du gjort medvetna val om var du vill hamna i livet, inte att du är där du hamnade. 
     
  • SmilingCoast
    Londoner skrev 2011-05-09 19:26:24 följande:
    Ja, jag ser nog medelklass och medelsvensson som skilda saker ocksa. Jag tanker sossearbetare nar jag tanker Svensson.
    Är det här något de flesta tycker? 

    Själv skulle jag kategorisera mig som medelklass/ övre medelklass, beroende lite på definitionen, och en solklar Svensson.

    Var går gränsen för Svensson?  
  • Indianica
    Anonym (sociolog) skrev 2011-05-09 22:10:23 följande:
    Det finns flera teoretiker som är stora inom klass och skiktning i samhället.

    En del menar att det är kopplat till inkomst, kapital (socialt kapital, humankapital, ekonomiskt kapital osv), att det är något som märks och syns i ens yttre "approach" (habitus) i form av smak på konst, koll på vilken mat som är exklusiv, och hur man för sig/beter sig, språket, nätverk, position i samhället....klass är mycket mer än bara utbildning.

    Det går inte att säga vilken klass du tillhör, det beror ju på vilka teorier man vill gå på...
    Japp. Men om man tror på Bourdieu är det väl också så att ens klasstillhörighet beror på hur andra uppfattar ens sociala position? Dvs, även om man nu är jordbrukare, lågutbildad, har motorsport som högsta intresse och är låginkomsttagare, men anser att man tillhör medelklassen för att man minsann har köpt en ny bil och läst "Idioten", så betyder det inte att man tillhör medelklassen, eftersom helt enkelt inte så många andra anser att man gör det...
  • EruGoEller
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-09 22:14:00 följande:
    Usch, fjällsemester! Sådant trams... Jag vägrar göra saker bara för att man "ska", jag bryr mig inte det ringaste om status. Jag tycker att statusjakten är enbart löjlig. Grannen bygger ett nytt garage  - jag bygger också nytt fast självklart större. Och så vidare. Det är sjukt, tycker jag. Jag blir snarare lite trotsig i stället och gör som jag vill. Men det är jag, det. Måste säga att jag tilltalas av överklassens chosefrihet och att de inte skryter! Det är något som gemene man borde ta efter.

    Måste medge (med viss trotsig stolthet) att jag nog är lite av en kulturell analfabet. Om jag åker på semester, då vill jag uppleva landet, vill gärna se alla de klassiska sevärdheterna och skulle väldigt gärna åka till Louvren mais il me faut repeter le francais un petit peu för det var j-vligt länge sedan jag gick i skolan Men där går nog gränsen. Jag är inte ett dugg intresserad av teater, klassisk musik och gick humanistisk linje för att jag gillade språk, inte för att jag ville gå och se grekiska dramer...
    Puss! Me like!
  • Thursday
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-09 22:14:00 följande:
    Men det är jag, det. Måste säga att jag tilltalas av överklassens chosefrihet och att de inte skryter! Det är något som gemene man borde ta efter. 
    Ett av skälen till att man inte skryter är att man antas tillhöra en sådan liten och exklusiv klubb att alla vet vem som är finast och vem som kommer som nummer två, vem som har pengar och vem som knaprar på kapitalet... att man behöver tala om sig själv visar att man inte är med i klubben, och att inte vara med är ju det fulaste som finns. Alltså skryter man inte, man bara *vet* att alla som räknas vet vem man är, och vet de inte vem man är så räknas de ändå inte så då är det ju ingen poäng med att tala om nåt för dem.
  • Anonym (Smygsosse)
    Indianica skrev 2011-05-09 22:15:15 följande:
    Ja, det är stor skillnad på att tvingas handla på lopis av nöd och att göra det mer som en hobby eller bara ibland. Medelklassen säger: "Det är inte bra för miljön att köpa nytt".

    Man säger inte: "Jag har inte råd att köpa en ny soffa/kofta, så jag köper en på Myrorna istället", vilket man kan säga i arbetarklassen utan att skämmas ihjäl sig.
    Fel. Man skäms som en hund för att man inte har råd, just för att man är av arbetarklass. Det är arbetarklassens stora skam, att inte kunna köpa allt som medelklassen har råd med. Och min bild är att man skäms över detta faktum. Varför tror du annars att så många hamnar i "Lyxfällan"-sitsen? Att yttra orden "Jag har inte råd" sitter väldigt långt in för de allra flesta. Man vill ju så gärna. Och att behöva säga nej till sina barn på grund av ekonomiska skäl är hjärtslitande.
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?