Vilken socialgrupp hör en till?

Jag känner inte riktigt att jag vill lämna ut så mycket av mitt privatliv på ett bräde här, men jag kan sträcka mig så långt att berätta att jag norpar kulturdelen och slänger sporten ;)
Föreningsaktivismen handlar väldigt mycket om föreningsbygget i sig och sträcker sig från saker liknande lokala flugfiskeföreningen till sakpolitik. Allt från att ta hand om kaffekassan till styrelsearbete på nationell nivå.
När det kommer till konst är jag utövare likväl som betraktare och har med det konstnärens mindre elitistiska hållning, om jag får säga det själv.
Djupare än så vill jag inte släppa in bödeln för närvarande.

Jag har aldrig någonsin känt mig hemma i de här "smink och sport-diskussionerna" som någon talade om här tidigare. Den kulturen är jag inte uppväxt med.

Ja, det är också intressant: I hur många avseenden får man "sticka ut" för att inte längre vara en Svensson?
Även här kanske man kunde skapa en ekvation där man mäter tyngd i "svenssoneriet" i ena vågskålen, mot "omständigheter som sticker ut" i den andra? ;p
Vidare kan man fundera kring om det skulle vara "svenssonaktigt" att inte sticka ut någonstans alls? Tillhör ett visst mått av "icke tillhörande omständigheter" saken i sig?

Vad är definitionen av Svensson? 

Själv är det nog lite sisådär att klassindela mig, men jag väljer att dela in mig i medelklass utefter hur jag har det idag, bakgrunden är så rörig att jag annars hade hamnat i något konstigt "blandfack" annars.

Men jag är en glad medelklassare som har "lyxen" att aldrig känna sig malplacerad. Jag känner aldrig att någon är högre upp än jag, oavsett konversationer om konst (som jag knappt kan räkna in till allmänbildningen, i så fall i en väldigt liten mån) eller annat som inte intresserar mig det minsta.
Jag är en sådan där jobbig person som bara har ett sätt att vara och därför skulle många påstå att jag inte kan föra mig, även om jag sällan är otrevlig utan grund för det.
Hade någon diskuterat konst med mig och frågat mig något hade jag rakt och ärligt sagt att jag inte vet för konst intresserar inte mig.

Jag sitter med en bred kunskap, inom mycket, men har likväl lyckats bli en totalt oallmänbildad person då mycket av det som går under allmänbildningen inte intresserar mig  Idiotiskt säger en del och ibland är jag beredd att hålla med, men ändå.... jag tycker det är trist och vet därför inte mer än vad jag behöver.

Efter att ha skrivit detta får jag nog ta tillbaka att jag är en medelklassare... jag är en person med, ibland, ett beteende som en arbetare, lever i medelklassen, men härstammar bl a från överklassen.
Jag är jag och inte ens kronprinsessan hade kunnat ändra på det =)

Det tror jag i och för sig skiljer sig beroende på vilken livssituation du har. Om du har familj och arbete, men samtidigt tvingas leva på loppisfynd (istället för att aktivt välja det), så finns antagligen inte samma sociala acceptans.

*ser mig om i hemmet och ler lite*

Ja, det är en av de frågor som nötts och blötts länge, länge i tiden. Själv är jag av devisen att det finns klasser (inte nödvändigtvis över-, medel- och arbetarklass) så länge det finns klyftor. Och klyftor finns det tydliga i Sverige. Däremot är det inte säkert att de ekonomiska klyftorna utgör de kulturella skillnaderna, även om det säkerligen bidrar till vissa vanor att ha eller inte ha ekonomiska medel. Har man exempelvis inte råd att ständigt fika på stan, så försvinner en del av det sociala på samma bräde.

Ja, det kan nog stämma. Men samtidigt finns det också ett behov hos många akademiker (kanske främst bland dem eller de vars familj just gjort en klassresa?!) att faktiskt se ner på dem som har annan utbildning än akademisk. Många vill gärna nära villfarelsen att universitet och högskola är det enda sättet att skaffa sig riktigt värdefull utbildning. Med stigande ålder tror jag dock att de allra flesta inser att de fått sig livsläran från många skilda håll, och får med det mindre behov att hävda den biten.

Fast när det gäller den äldre generationen är detta inget konstigt alls. Förr räknades det nämligen till skillnad från idag som väldigt "fint" att ha tagit studenten.

Var det inte Bosse Ringholm som inte ens hade gått i gymnasiet.