• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-10 10:07:40 följande:
    Jag ser det inte som extremt olika. Möjligen är du lite högre upp på medelklasstegen, men i övrigt ser jag det mest som val.

    -Min familj och mina vänner är en blandning av akademiker, (nej, alla akademiker berättar inte att de doktorerat annat än om det förs på tal), lägre eller annorlunda utbildade, politiker och kulturarbetare.
    -Jag har ett eget företag
    -Sambosarna har hyggliga löner
    -Vi har en gård på landet istället för bostadsrätt och stuga
    -Gillar litteratur och annan kultur (spelar teater mer än jag ser på teater dock)

    -Backpackade senast i Indien. Charter har jag inte åkt på sedan jag var liten
    -Har en vanlig sketen bil och en motocykel
    -har inget adelsgods att ta över
    -Handlar på kappahl, men hellre på second hand och ibland från mindre designers. Huset är inrett av arvegods, autkionsfynd och någon enstaka Mio-eller IKEA-pryl.

    Hade jag önskat ditt liv istället hade jag ju bara sett till att skaffa det.
    Fast du räknar mest upp materiella saker. I min värld går det inte till så. En del av att vara utbildad handlar om att man tillförskansar sig kunskap som faktiskt är exklusiv för majoriteten, men som meför att man kan prata med andra som studerat samma sak eller liknande saker. Men talar man med en arbetare om det, tycker de att man "sönderanalyserar" allt och förstår ofta inte begrepp och ternmer man själv anser är självklara. I min värld är det väldigt "arbetarklassigt" att tycka att universitetsutbildning är onödigt för det är onödigt att "dra på sig lån" eller förlora inkomst och att lära sig sådant man "lär sig per automatik genom att leva". Det finns drag av bildningsförakt, som man skyler genom omkrivelser om att man kan läsa saker själv (vilket de flesta struntar i).

    Man kan ju fundera på saker som: När läste jag en klassiker senast? När läste jag ett vetenskapligt verk senast? Vad såg jag för TV-program? Vad lyssnar jag på för radioprogram? Vad läser jag i dagstidningen? Det är mycket mer avgörande för klass än om man handlar på loppis eller inte eller bilmodell och ålder.

    Mina barn föredrar t ex klassiker, därför att de är uppvuxna med böcker som har ett visst språk och innehåll, vilket gör att de tycker de flesta Disneyböcker är helt kassa. Och jag kan  bara lyssna på P1 på eftermiddagarna, för jag kreverar om jag inte får höra "vettiga" saker på radion. Men arbetarklassen lyssnar sällan på sådant, de känner inte igen sig i det som behandlas där.
  • Indianica
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-10 11:02:12 följande:
    Det anses inte som status i arbetarklassen att jobba på samma verkstad som pappa och farfar gjorde. Så var det på 60-talet men inte idag. Numera är det status i arbetarklassen att få det bättre än föräldrarna hade och slippa sitta köra truck på verkstadsgolvet eller skafta skruvmejslar. Numera är arbetarklasen så pass framåt att de (vanligen) uppmuntrar sina barn att plugga vidare i stället för att börja jobba direkt, i synnerhet som det är relativt svårt att få jobb direkt efter gymnasiet. Och produktionen i Sverige är ju utrotningshotad, allt flyttas till utlandet där folk jobbar för peanuts i stället.

    Min pappa till exempel uppmuntrade mig alltid att läsa läxorna ordentligt för att jag skulle få ett bekvämare liv än hans eget, och han är jättestolt över mig som har läst vidare. Han är glad att åtminstone ett av hans barn blev något "mer" än han själv, som han uttrycker det.
    Fast återigen, det finns massor med undersökningar som visar att på många småorter är ungdomsarbetslösheten skriande hög, därför att unga tjejer hellre väljer att stanna på en ort (och gärna föda barn unga) där de har sitt sociala nätverk, än arr flytta ioch söka jobb eller studera. Det är inget hittepå.
  • Anonym (Smygsosse)
    Indianica skrev 2011-05-10 11:12:01 följande:
    Fast återigen, det finns massor med undersökningar som visar att på många småorter är ungdomsarbetslösheten skriande hög, därför att unga tjejer hellre väljer att stanna på en ort (och gärna föda barn unga) där de har sitt sociala nätverk, än arr flytta ioch söka jobb eller studera. Det är inget hittepå.
    Och för all del killar. Klart att det finns sådana också, jag kan räkna upp en hel hög. Alla är dock inte lämpade för högskolan och då blir det till att hanka sig fram på vikariat mellan stämplingsperioderna. Förmodligen bor de kvar hemma hos morsan också. Vissa är inte redo att "släppa sargen" när de är klara med gymnasiet. Något som jag inte betraktar som specifikt för arbetarklassen, det finns dagdrivare i medelklassen också, vars föräldrar undrar "vad ska det bli av vår son, han bara spelar spel om nätterna....åh, om han kunde ta körkort ändå, han är ju 22 år!"
  • trettioplus
    Indianica skrev 2011-05-10 11:09:17 följande:
    Fast du räknar mest upp materiella saker. I min värld går det inte till så. En del av att vara utbildad handlar om att man tillförskansar sig kunskap som faktiskt är exklusiv för majoriteten, men som meför att man kan prata med andra som studerat samma sak eller liknande saker. Men talar man med en arbetare om det, tycker de att man "sönderanalyserar" allt och förstår ofta inte begrepp och ternmer man själv anser är självklara. I min värld är det väldigt "arbetarklassigt" att tycka att universitetsutbildning är onödigt för det är onödigt att "dra på sig lån" eller förlora inkomst och att lära sig sådant man "lär sig per automatik genom att leva". Det finns drag av bildningsförakt, som man skyler genom omkrivelser om att man kan läsa saker själv (vilket de flesta struntar i).

    Man kan ju fundera på saker som: När läste jag en klassiker senast? När läste jag ett vetenskapligt verk senast? Vad såg jag för TV-program? Vad lyssnar jag på för radioprogram? Vad läser jag i dagstidningen? Det är mycket mer avgörande för klass än om man handlar på loppis eller inte eller bilmodell och ålder.

    Mina barn föredrar t ex klassiker, därför att de är uppvuxna med böcker som har ett visst språk och innehåll, vilket gör att de tycker de flesta Disneyböcker är helt kassa. Och jag kan  bara lyssna på P1 på eftermiddagarna, för jag kreverar om jag inte får höra "vettiga" saker på radion. Men arbetarklassen lyssnar sällan på sådant, de känner inte igen sig i det som behandlas där.
    Det var inte mina jämförelseposter, utan dina eller någon annans (minns inte nu).

    Jag har aldrig upplevt att någon sönderanalyserat saker, så det bör väl antingen betyda att du har fördomar om arbetare (om jag nu är sådan) eller att jag inte är arbetare.
    Jag har inte den minsta bildningsförakt, men har för den skull inte en sådan tilltro till just högskoleutbildning som många som enbart har sådan tyvärr ofta har. Akademiska studier innebär inte per automatik vare sig förmåga att se sammanhang eller att analysera, vittnar mina nedslag i detsamma.

    Jag behöver inte fundera över vad jag konsumerar i kulturväg. Att jag inte vill redogöra för hela mitt privatliv på en gång innebär inte att jag saknar självinsikt.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym (fyrtioblankt)
    Indianica skrev 2011-05-10 11:12:01 följande:
    Fast återigen, det finns massor med undersökningar som visar att på många småorter är ungdomsarbetslösheten skriande hög, därför att unga tjejer hellre väljer att stanna på en ort (och gärna föda barn unga) där de har sitt sociala nätverk, än arr flytta ioch söka jobb eller studera. Det är inget hittepå.
    Näe, det är väl snarare så att tjejerna flyttar ifrån småorterna till storstäderna för att plugga och jobba, något annat har jag aldrig sett presenterat i statistik och media.
    Kvar blir en massa killar som konkurrerar om jobben som blir kvar efter industrierna lägger ned, en efter en. Det här är ju en process i hela omvandlingen från industrisamhälle till tjänstesamhälle.
  • Anonym (?)
    tahira skrev 2011-05-10 10:35:02 följande:
    Jag skulle säga medelklass.

    Samma som mig trots att vi har helt olika lisvsituationer och bakgrunder.

    Mina morföräldrar var diplomater i Östafrika, mormor kom från en fin finsk släkt med vapensköld och allt. Mamma gick på internatskola i Sverige och fick en mycket priviligerad uppväxt. Dock gjorde hon uppror, ville inte ha "socialt ansvar" och valde ett enkelt strandliv i Kenya efter studenten.

    Min pappas historia är liknande, han och mamma gifte sig, tog ströjobb och levde ett "enkelt liv" trots att mina farföräldrar var mycket framstående i Kenya. Sedan skilde de sig och jag hamnade i Sverige.

    Jag växte upp i en liten lägenhet med en ensamstående mamma utan universitetsexamen. Själv gick jag på friskolor under grundskolan och gymnasiet och fick fantastiska betyg

    Sedan träffade jag min man. Han tog examen och disputerade några är senare och jag läser på universitet på distans, men är annars "hemmafru".

    Min man är i finansbranschen och tjänar otroligt bra. Vår son går i en av Londons dyraste privatskolor och vi bor mitt i centrala London. Dock i hyresrätt, eftersom vi inte vill vara bundna. Vi reser mycket och jag har valt att vara hemma utan inkomst för att jag vill spendera tid med mitt barn.

    Det kan väl inte vara annat än medelklass, egentligen? Eller definierar min uppväxt mig till den grad att jag är "arbetarklass"?
    Oj, jag skulle nog säga att du kom från en överklassbakgrund...Bohemisk sådan kanske, men ändå överklass. Arbetare väljer sällan att leva enkelt strandliv...
  • Anonym (jag)
    trettioplus skrev 2011-05-10 10:20:04 följande:
    Vi hade en lite annan beskrivning ovan. Bland annat att gränsen mellan arbetarklass och medelklass skulle dras mellan barnskötare och förskollärare. Jag är verkligen där emellan, personligen.

    Kort då:
    Enskild firma eller handelsbolag är att föredra om
    - man inte vill att redovisningen skall vara offentlig
    -man inte vill ha eller behöver auktoriserad revisor
    -man inte har 100.000 (tror jag det är nu) att avsätta i aktiebolaget
    -man anser att omkostnaderna är onödiga
    -man inte har en sådan verksamhet att man riskerar sin privata ekonomi med leverantörsskulderna
    -inte vill tillsätta en styrelse

    Många tror att man bara kan förlora aktiekapitalet vid en konkurs, vilket inte stämmer. Vid KK tas leverantörsskulderna från aktiekapitalet, men har du inte sådan verksamhet att detta är en knäckfråga, så bör du överväga om AB är den bästa bolagsformen för dig.
    Om vi tar exemplet "fotograf", och din verksamhet i huvudsak går åt att fotografera med din eller ditt företags utrustning, så finns det egentligen ingen anldening för dig att ha något annat än en enskild firma. Det är både dyrare och krångligare. Marknaden är inte heller så naiv nuförtiden (oftast) att endast bolagsformen i sig öppnar en massa dörrar i form av krediter och annat, som det gjorde förut.
    mm den andra beskrivningen kom väl från wikipedia och kan väl inte ses som tillförlitlig men... om du vill dra det mellan barnskötare och förskollärare så borde du ju själv inse att din uppväxt är arbetarklass då man kan jämföra det med skilnaden mellan undersöterska och sjuksköterska... gymnasieutbildning vs högskoleutbildning!

    ok du har säkert en poäng i det du skriver om AB och f-skatt men jag har iaf fått lära mig att AB alltid är att föredra. btw är det 50 000 man behöver för att starta
  • Anonym (fyrtioblankt)
    tahira skrev 2011-05-10 10:35:02 följande:
    Jag skulle säga medelklass.

    Samma som mig trots att vi har helt olika lisvsituationer och bakgrunder.

    Mina morföräldrar var diplomater i Östafrika, mormor kom från en fin finsk släkt med vapensköld och allt. Mamma gick på internatskola i Sverige och fick en mycket priviligerad uppväxt. Dock gjorde hon uppror, ville inte ha "socialt ansvar" och valde ett enkelt strandliv i Kenya efter studenten.

    Min pappas historia är liknande, han och mamma gifte sig, tog ströjobb och levde ett "enkelt liv" trots att mina farföräldrar var mycket framstående i Kenya. Sedan skilde de sig och jag hamnade i Sverige.

    Jag växte upp i en liten lägenhet med en ensamstående mamma utan universitetsexamen. Själv gick jag på friskolor under grundskolan och gymnasiet och fick fantastiska betyg

    Sedan träffade jag min man. Han tog examen och disputerade några är senare och jag läser på universitet på distans, men är annars "hemmafru".

    Min man är i finansbranschen och tjänar otroligt bra. Vår son går i en av Londons dyraste privatskolor och vi bor mitt i centrala London. Dock i hyresrätt, eftersom vi inte vill vara bundna. Vi reser mycket och jag har valt att vara hemma utan inkomst för att jag vill spendera tid med mitt barn.

    Det kan väl inte vara annat än medelklass, egentligen? Eller definierar min uppväxt mig till den grad att jag är "arbetarklass"?
    Svårt att säga. Du är antagligen något av en kameleont, men hör nog troligen hemma i övre medelklass.

    Sedan kan man ju fundera på vad alla privatskolor gör med er sociala status...hur ser umgänget ut? Hur umgås ni med varandra? Vilka umgängesregler gäller? Med släktens bakgrund och detta med skolorna skulle ni kunna tippa över i överklass pga det lite elitistiska Flört. Men arbetarklass?? Tycker du det själv?
  • Anonym (Smygsosse)
    trettioplus skrev 2011-05-10 11:27:18 följande:
    Det var inte mina jämförelseposter, utan dina eller någon annans (minns inte nu).

    Jag har aldrig upplevt att någon sönderanalyserat saker, så det bör väl antingen betyda att du har fördomar om arbetare (om jag nu är sådan) eller att jag inte är arbetare.
    Jag har inte den minsta bildningsförakt, men har för den skull inte en sådan tilltro till just högskoleutbildning som många som enbart har sådan tyvärr ofta har. Akademiska studier innebär inte per automatik vare sig förmåga att se sammanhang eller att analysera, vittnar mina nedslag i detsamma.

    Jag behöver inte fundera över vad jag konsumerar i kulturväg. Att jag inte vill redogöra för hela mitt privatliv på en gång innebär inte att jag saknar självinsikt.
    Din sista mening är ett väldigt kärnfullt avslut, du är en duktig retoriker! Ditt uttalande säger mig att om det är något du verkligen har, så är det just självinsikt. Och integritet!

    Jo, jag måste hålla med dig om att skribenten du svarade till nog har en del fördomar om arbetarklassen. Det är inget konstigt med det, hon har helt enkelt inte umgåtts så nära med alltför många människor i arbetarklassen. Det hon säger om arbetarklassen är hämtat från 60-talet och det har hänt massor sedan dess. Min farmor lyssnar jämt på P1, hon har sexårig folkskola och hon förstår definitivt vad som sägs på radio. Att påstå att arbetarklassen är totalt världsfrånvänd och inte fattar vad som avhandlas i programmen är som att säga att arbetarna är en skock imbeciller.

    Just det du säger om att akademiker många gånger har en övertro till sin utbildning är helt sant! Jag blir totalt rabiat varenda gång en nyexad 22-åring tror sig ska kunna bräcka en som har 25 års arbetslivserfarenhet inom området. Det väsentligaste lär man sig på jobbet, inte i skolbänken. Jag har nog haft direkt nytta av kanske 1/3 av min högskoleutbildning, resten hade jag kunnat hoppa över.
  • Anonym (fyrtioblankt)
    Anonym (Smygsosse) skrev 2011-05-10 11:06:23 följande:
    Jo, det där om "tror han att han är något", det har jag faktiskt aldrig stött på. Så inskränkta människor har jag klarat mig ifrån. Det känns även det som 60-talsfasoner...
    ..men det har jag.

    Att jobba som högutbildad tjej ute i fält med arbetare gör att man får sådana kommentarer innan man ens kommit dit. Det ställer väldigt höga krav på att faktiskt kunna "översätta" det man gör och den utbildning man har. 
    Det gäller att få folk i fält att begripa att jag inte bara kommer från stan för att vifta med min examen och vara märkvärdig och bestämma.

    Det går ofta rätt bra (och jag är övertygad om att det gör det för att jag har en bakgrund i under-/abetar-/medel-/överklass och fixar att röra mig mellan de olika grupperna), men de som inte fixar det får väldigt misstänksamma blickar och kommentarer om att han/hon tror sig vara så märkvärdiga..
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?