• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • trettioplus
    Anonym (jag) skrev 2011-05-10 11:32:26 följande:
    mm den andra beskrivningen kom väl från wikipedia och kan väl inte ses som tillförlitlig men... om du vill dra det mellan barnskötare och förskollärare så borde du ju själv inse att din uppväxt är arbetarklass då man kan jämföra det med skilnaden mellan undersöterska och sjuksköterska... gymnasieutbildning vs högskoleutbildning!

    ok du har säkert en poäng i det du skriver om AB och f-skatt men jag har iaf fått lära mig att AB alltid är att föredra. btw är det 50 000 man behöver för att starta
    Nu är det ju så mycket mer än studierna som påverkar, har vi kommit fram till. Det går inte heller riktigt att jämföra rakt av, då tiderna förändras. Mina föräldrar är så pass gamla att det var fint att ta gymnasieexamen. Så samtidigt som de på den tiden hade sk. arbetarjobb, så är det övriga helt klart av medelklasskaraktär. Att min uppväxt är medelklass och medelsvensson har jag aldrig betvivlat.

    Ja, de har tydligen sänkt insatsen för aktiebolag. Och det stämmer att man tidigare talade om att "det alltid var bättre att starta AB", men det vore dumt att hävda i dagsläget.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym
    trettioplus skrev 2011-05-09 17:38:28 följande:
    När jag säger "medelklass" så räknar jag in såväl lägre som övre medelklass i det. I början av tråden talade jag inte ens om en uppdelning av medelklassen.

    Jag är ingen swinger och förstår för övrigt inte vad det skulle ha med klasstillhörigheten att göra. Gift är jag för övrigt också. (hushållets årsinkomst har jag inte deklarerat för här, men makens inkomst är större än din, om så är)
    Din makes inkomst ja. Du är icke akademiskt utbildad och saknar helt egen inkomst. Man kan inte leva på andras fördelar...
  • Anonym (fyrtioblankt)
    Anonym skrev 2011-05-10 11:44:10 följande:
    Din makes inkomst ja. Du är icke akademiskt utbildad och saknar helt egen inkomst. Man kan inte leva på andras fördelar...
    ...alltså, kan man inte?
    Hur ser du på överklassen då?
  • hugskott
    trettioplus skrev 2011-05-10 10:38:12 följande:
    Absolut. Men det skulle inte göra det för mig, eftersom jag redan har sådana förhållanden. De vänner jag har idag är redan sådana att de, så när som på några få, är valda i vuxen ålder. Ingen av dem skulle platsa mindre i min värld för att jag skulle studera till psykolog eller socionom, som väl skulle ligga närmast till hands om jag studerade vidare.
    Intressant, själv studerar jag till socionom och känner att knappt någon av mina vänner längre platsar i min värld för deras uppfattning om saker går för djupt isär med min. Det är skitjobbigt! Du kan knappast på förhand veta det, men för många blir det oundvikligt att byta umgänge.

    Ang att studera vidare finns det många studier som visar att arbetar och medelklass studerar vidare i hög grad idag, men de väljer ofta kvinnodominerade utbildningar med låg akademisk status ( typ förskolelärare, socionom).

    Sen vill jag också poängtera att det talas en hel del om klassresor, men det är faktiskt rätt ovanligt, men folk vill gärna tro att det är vanligt. Och har man gjort en klassresa kan man se att man hade det kulturella kapitalet från början. Precis som Indianica säger är det en viktigare klassmarkör än pengar.
  • Anonym
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 11:46:09 följande:
    ...alltså, kan man inte?
    Hur ser du på överklassen då?
    Ja, alltså om jag ska vara helt ärlig så ser jag ner på människor som "bara" valt rätt make och själva saknar utbildning och inkomst. Det är hårfint mellan att vara lyxprostituerad och lyxhustru om man säger så.... Kanske är det bara ringen på fingret som skiljer?
  • tahira
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 11:32:45 följande:
    Svårt att säga. Du är antagligen något av en kameleont, men hör nog troligen hemma i övre medelklass.

    Sedan kan man ju fundera på vad alla privatskolor gör med er sociala status...hur ser umgänget ut? Hur umgås ni med varandra? Vilka umgängesregler gäller? Med släktens bakgrund och detta med skolorna skulle ni kunna tippa över i överklass pga det lite elitistiska Flört. Men arbetarklass?? Tycker du det själv?
    Jo, det med privatskolorna är lite speciellt. För min mammas del så innebar det många av hennes vänner kom just från överklassbakgrund och det var mycket oskrivna regler om hur man skulle "föra sig" och bete sig. Hon avskydde det visserligen och har knappt kontakt med någon därifrån längre.

    Det är svårt att definiera sitt eget umgänge. Vi mammor till barn på sonens skola bjuder med varandra på spa och helger i Nice och går på teater och konstutställningar tillsammans när vi får tid. Om jag och min man gör någonting tillsammans så blir det antingen själva eller sociala tillställningar för hans jobb.

    Men om man säger såhär: Om någon bett mig definiera mig själv när jag var 14, hade rätt dålig koll på släkthistorien och bodde i en liten lägenhet i Lund med min mamma som var restaurangföreståndare så hade jag sagt att jag var arbetarklass. Nu tycker jag ju inte att jag är det, men om det är uppväxten som definierar - som vissa verkar tycka - så borde det kanske vara så? Eller skall man se just mammas generation som "förlorad" och nu är vi back on track
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 11:39:39 följande:
    ..men det har jag.

    Att jobba som högutbildad tjej ute i fält med arbetare gör att man får sådana kommentarer innan man ens kommit dit. Det ställer väldigt höga krav på att faktiskt kunna "översätta" det man gör och den utbildning man har. 
    Det gäller att få folk i fält att begripa att jag inte bara kommer från stan för att vifta med min examen och vara märkvärdig och bestämma.

    Det går ofta rätt bra (och jag är övertygad om att det gör det för att jag har en bakgrund i under-/abetar-/medel-/överklass och fixar att röra mig mellan de olika grupperna), men de som inte fixar det får väldigt misstänksamma blickar och kommentarer om att han/hon tror sig vara så märkvärdiga..
    Ah, OK. Nu är jag med. Ja, EN sådan har jag stött på, en grinig platschef på ett bygge. "Hrrmm jag undrar om du har en aning om vad du gett dig in på..." muttrade han. Jag svarade inte utan låtsades kolla in i ett annat rum för att figurera ut vem han pratade med...hehehe! Sedan sa han aldrig något mer. De andra "gubbarna" var hur mysiga som helst, undrade vad jag gjorde där och om de kunde hjälpa mig var det bara att säga till.

    Jag har haft tur, det vet jag. En kompis till mig jobbade som arbetsledare på bygge ett tag och de körde friskt med henne, en dag bröt hon ihop, då tröstade de henne och sedan var allt jättebra, förutom att platschefen på hennes bygge var en gris. Men det är en annan historia. 
     Det gäller, som du säger, att vara ödmjuk och kunna prata med folk. Personkemi, kallar jag det.
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 11:46:09 följande:
    ...alltså, kan man inte?
    Hur ser du på överklassen då?
    Hahaha, femetta!
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym skrev 2011-05-10 11:50:41 följande:
    Ja, alltså om jag ska vara helt ärlig så ser jag ner på människor som "bara" valt rätt make och själva saknar utbildning och inkomst. Det är hårfint mellan att vara lyxprostituerad och lyxhustru om man säger så.... Kanske är det bara ringen på fingret som skiljer?
    Om man gifter sig för pengar, ja. Men vi kan väl bortse från lycksökarna och hoppas på att alla äktenskap ingås av kärlek och att man ju kan göra så att saker och ting är ens enskilda egendom så att man garderar sig mot att bli skinnad av någon golddigger. Måste vara extremt jobbigt att ha pengar och titel, själv var jag fattig som en kyrkråtta när vi träffades så jag vet att min man älskar MIG och inte mina pengar....hehehe!
  • trettioplus
    Anonym skrev 2011-05-10 11:44:10 följande:
    Din makes inkomst ja. Du är icke akademiskt utbildad och saknar helt egen inkomst. Man kan inte leva på andras fördelar...
    Som jag ser det, så är man en enhet, inte två personer av olika klass i ett äktenskap.

    Självklart kan man leva på andras fördelar - jag gör det i praktiken hela tiden
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?