Vilken socialgrupp hör en till?

Kan de ens bli övre medeklass...beror på hur man definierar tycker jag. Tänker lite på min svägerska vars årsinkomst plötsligt blev månadsinkomst, vilket resulterat i ett till synes tvångsmässigt konsumerande av "statusprylar", men räcker det för att bli övre medelklass? Hon har liksom kvar sitt "arbatarklassbeteende" i form av intressen för motorsport odyl och läser nästan aldrig en bok, men nu har det blivit enormt viktigt med "bling-bling" och sådant.

Det låter snarare som en vill vara övre medelklass men har arbetarklass attityd.
Folk med mycket pengar flashar inte och skryter inte om sin lön och tillgångar. 
Det är fult att göra. 

Jag skulle säga att man behöver veta mer om dina värderingar och vanor för att placera in dig. Lön och utbildn är inte allt.. Gissar på lägre medelklass. Sen tycker jag väl överlag att det inte är så givande att placera in individer i sådana här grupper även om det är intressant ibland. Det verkar ändå hyfsat vanligt att folk funderar över sin "tillhörighet". En existensiell fråga i lite modern tappning kanske?

Fast, detta gjorde ju att hela familjen blev/förblev överklass. Så enligt det sättet att se det skulle bara farfar vara övre medelklass medan de andra överklass? Jag tror inte det - även inte alla ränderna gick ur, så blev han faktiskt överklass genom dem han umgicks med. Jag tror det var en gradvis process över åren. "Uppfostran" behöver ju inte sluta när man blir myndig..

För mig är klassmarkörerna inte bara pengarna, det har med umgänget och sättet att umgås att göra också. Med tankar och värderingar. Med hur självklar man är i vissa situationer.

Jag håller med om att inte alla lottomiljonärer/andra plötsligt rika plötsligt byter klass- vissa är och förblir arbetar-/medelklass om än en mycket välbärgad representant för dessa klasser.

 

Självklart kan man skolas in i överklassen och i ditt fall är det så som ni beskriver. Men som ni även påpekar så kan man inte bli överklass för att man får/ vinner/ förvärvar på något sätt pengar.

Vi alla vet att det finns de små tecknen som avgör och som gör att överklass kan känna igen varandra.
Det som ingen vill prata om.

En lottomiljonär kan inte bli överklass om de inte gifter in sig och skolas på rätt sätt. Det gäller alla nyrika.
Det handlar om en skolning som jag kan tänka mig du är medveten om. 

Ja, och jag tror också det är "naturligt" att fundera över sin "rang", även i djurriket rangordnas man beroende på styrkor av olika slag och djuren sätter varandra på plats. Det betyder dock inte att t ex arbetarklass eller socialgrupp tre bara är "skräp" och det är väl rätt fantastiskt att människan ändå i så hög utsträckning kan påverka sin egen "rangordning", i alla fall i Sverige, den som föds in i "misär" har om omgivningen bemöter personen rätt, stora chanser att ta sig ur eländet.

Pengar är den minst viktiga klassmarkören eftersom den är den som är lättast att få tillgång till. En duktig snickare tjänar mer en än en hel del akademiker. Utbildning är också relativt lätt att skaffa sig i Sverige jämfört med i andra länder och har därför ett lägre värde här än på många ställen men den ÄR en viktigare faktor än pengar. Gymnasielärare är medelklass trots låga löner i förhållande till utbildning liksom bibliotekarie. Utbildningen ger bättre möjlighet att få tillgång till kultur och den innebär ofta att man kan tillägna sig svårare texter och resonemang vilket i sin tur ökar ens kapital. Dock utnyttjar inte alla som studerar den möjligheten. Sedan bakas det in vem du umgås med och dina kontakter och detta är det som är svårt att bygga upp om du kommer från en lägre klass och vad jag skulle kalla en riktig avskiljare.

Även om jag skulle önska att klasser inte finns så gör de det. För mig som kommer från arbetarklass om än respektabel sådan märker det så oerhört tydligt eftersom jag har studerat på universitet. Jag är både annorlunda från de runt mig som är mer medelklass även i ursprung och mot min familj som är mer arbetarklass. Jag tycker inte att det är normalt att ens barn kör epa-traktor i fyllan "boys will be boys" eller att gå på operan. Jag dricker inte vin men jag dricker heller inte Norrlands Guld för att det är billigt. Jag kan läsa en doktorsavhandling och göra det som en avkoppling om ämnet är rätt men samtidigt skäms jag inte för att jag ser usla amerikanska komedier hellre än en dramafilm om polska gruvarbetare. Jag har aldrig blivit tvingad att läsa en teoretisk utbildning och ingen förväntade sig att jag skulle läsa vidare men när jag gjorde det så visst var mina föräldrar stolta.

Det gör att man liksom är obekväm oavsett situation lite grann och det är inte förvånande att nästan alla jag umgås med regelbundet är precis som jag från arbetarbakgrund eller i gränslandet arbetare/medelklass.

Ja, visst är det så. En väldigt uppenbar och basic grej är det där med att vara otrevlig och bete sig som en översittare mot servicepersonal. Det är 10 gånger av 10 arbetare som blivit nyrika som beter sig illa.

Sedan är det allt från gester till ord och uttryck och ett allmänt sätt att bete sig. Här i England är det t.ex. överklassen som säger "what?" istället för "pardon?" och "die" istället för "pass on" för att ta två av de få exempel man faktiskt kan sätta fingret på.

Och så är det ju tvärtom också. Trots att min mamma var låginkomsttagare under min uppväxt så behöll hon mycket av det grundläggande beteendet hon växt upp med. Hon är nog mer naturlig i ett "överklassamanhang" än vad en lottovinnare med arbetarbakgrund är.

Annan intressant sak som belyser status är detta med barn. För om man befinner sig i en vad omgivningen uppfattar som låg social klass, då anses det sällan vara av godo att ha flera barn (det sänker snarare statusen om man har låg inkomst och låg utbildning, men många barn), medan det i medelklassen håller på (troligen) att bli en statussymbol att ha tre barn, för det visar att det som anses nödvändigt för att fostra goda medborgare finns det gott om (främst kapital och tid).

Och så är det ju med allt, beroende på vad ens omgivning uppfattar som hög status omformas vår egen status i kontakt med människor. Om man befinner sig i ett gäng lågutbildade individer med dålig ekonomi som kanske aldrig fick chansen att studera, kan man få hög stats och social klass pga av man då har så mycket bättre ekonomi och utbildning än dem. Titta bara på småbygder. En person med en månadslön på 40 000 kr och en mellanchefsposition på ett mindre företag, kan där få jättehög status och ses som väldigt övremedelklassig om de andra i bygden är lågavlönade kroppsarbetare, medan den chefen knappast skulle få någon uppmärksamhet alls statusmässigt om han flyttade till en plats påLindinög där folk kanske tjänar det tiodubbla (höftar till nu) och chef över tusentals personer.