• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • trettioplus
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 10:10:19 följande:
    Det gäller kanske för dig, just nu. Men själv gick jag ju ifrån lägenhet i norrländska bruksorten där killarna avrådde varandra för att ens snacka med mig ("nä, låt bli'na. Hon är ju smart ju - fyraårig teknisk, du vet..")
    Fast nu har jag ju aldrig bott i någon bruksort i Norrland... Ingen i mitt umgäne eller min uppväxt skulle ha sagt "nä, låt bli'na. Hon är ju smart ju - fyraårig teknisk, du vet.."
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym (fyrtioblankt)
    trettioplus skrev 2011-05-10 10:25:58 följande:
    Fast nu har jag ju aldrig bott i någon bruksort i Norrland... Ingen i mitt umgäne eller min uppväxt skulle ha sagt "nä, låt bli'na. Hon är ju smart ju - fyraårig teknisk, du vet.."
    Nej, så menade jag inte heller. Jag försökte bara visa att universitetsstudier faktiskt KAN betyda en omfattande geografisk och sociogeografisk flytt.
    Jag hävdar t o m att det är rätt vanligt att man förlorar mycket av sitt tidigare umgänge och får ett nytt umgänge istället. Därmed inte sagt att det behöver vara så i alla fall.
  • tahira

    Jag skulle säga medelklass.

    Samma som mig trots att vi har helt olika lisvsituationer och bakgrunder.

    Mina morföräldrar var diplomater i Östafrika, mormor kom från en fin finsk släkt med vapensköld och allt. Mamma gick på internatskola i Sverige och fick en mycket priviligerad uppväxt. Dock gjorde hon uppror, ville inte ha "socialt ansvar" och valde ett enkelt strandliv i Kenya efter studenten.

    Min pappas historia är liknande, han och mamma gifte sig, tog ströjobb och levde ett "enkelt liv" trots att mina farföräldrar var mycket framstående i Kenya. Sedan skilde de sig och jag hamnade i Sverige.

    Jag växte upp i en liten lägenhet med en ensamstående mamma utan universitetsexamen. Själv gick jag på friskolor under grundskolan och gymnasiet och fick fantastiska betyg

    Sedan träffade jag min man. Han tog examen och disputerade några är senare och jag läser på universitet på distans, men är annars "hemmafru".

    Min man är i finansbranschen och tjänar otroligt bra. Vår son går i en av Londons dyraste privatskolor och vi bor mitt i centrala London. Dock i hyresrätt, eftersom vi inte vill vara bundna. Vi reser mycket och jag har valt att vara hemma utan inkomst för att jag vill spendera tid med mitt barn.

    Det kan väl inte vara annat än medelklass, egentligen? Eller definierar min uppväxt mig till den grad att jag är "arbetarklass"?


  • trettioplus
    Anonym (fyrtioblankt) skrev 2011-05-10 10:32:04 följande:
    Nej, så menade jag inte heller. Jag försökte bara visa att universitetsstudier faktiskt KAN betyda en omfattande geografisk och sociogeografisk flytt.
    Jag hävdar t o m att det är rätt vanligt att man förlorar mycket av sitt tidigare umgänge och får ett nytt umgänge istället. Därmed inte sagt att det behöver vara så i alla fall.
    Absolut. Men det skulle inte göra det för mig, eftersom jag redan har sådana förhållanden. De vänner jag har idag är redan sådana att de, så när som på några få, är valda i vuxen ålder. Ingen av dem skulle platsa mindre i min värld för att jag skulle studera till psykolog eller socionom, som väl skulle ligga närmast till hands om jag studerade vidare.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    tahira skrev 2011-05-10 10:38:36 följande:
    Jag hade tänkt vara anonym förresten, men sedan kom jag på att de som känner mig ändå sett vem det var och då hade det bara blivit löljigt.
    Ja, jag vet inte varför jag lade tråden där till att börja med själv.
    Tänkte vara anonym själv kanske?

    nåja.

    Om jag skulle gå ut och plantera om lite perenner kanske...
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Anonym (Smygsosse)
    Åsa skrev 2011-05-10 01:04:03 följande:
    Tänk, mitt intryck är precis tvärtom. Att när arbetarbarn väl studerar så är det oftast "rejäla" utbildningar som ger en tydlig yrkesprofil inom ett yrke med tillgång till jobb och förväntas ge pengar i påsen. I motsats till medelklassungar som gärna läser personutvecklande "flum"kurser
    Ja, det var till och med någon tidigare i tråden som skrev att det i överklassen var en fjäder i hatten att ha läst vid universitet, strunt samma om det gav jobb eller ej, det var en examen. Om så bara flumologie doktor. De arbetarbarn jag känner som har läst vidare, har gått liknande utbildningar som jag. Många är högskoleingenjörer eller för all del civildito.
  • Anonym (Smygsosse)
    Anonym (hmm) skrev 2011-05-10 06:10:38 följande:
    Det var under all kritik. En person som kommer ifrån högre kretsar borde inte få andra  att känna sig mindre värda eller ens försöka. Var han verkligen överklass eller var han nyrik?
     
    Enligt vår gemensamme vän var han överklass, men historien förtäljer inte om han bara var en wannabe trots allt. Jag vet ju inte vad han definierar som överklass heller. Jag umgås inte med varken eller av dessa två längre så jag lär aldrig få veta, men det hade varit kul!
  • Anonym (Smygsosse)
    Indianica skrev 2011-05-10 09:37:58 följande:
    Ca 50% av en gymnasiekull studerar vidare, men hur många som tar en examen vet jag inte, känns tveksamt om nästan alla verkligen gör det. Många ungdomar studerar fristående kurser i brist på jobb- inget fel i det, men Sverige består inte bara av mestadels tandläkare, vilket du ger lite  intryck av att påskina Om man studerar beror på bakgrund och även bostadsort. Ungdomar som bor i "små hålor" och komemr ifrån arbetarhem är sällan benägna att flytta och studera vidare. Det är inte status, status är att få jobb på t ex en industri där resten av släkten arbetat. Inget negativt med det.

    Det är så klart fantastiskt för många som vuxit upp i arbetarhem att t ex ta en läkarexamen. Inget konstigt alls om man vill framhäva det. Lika vanligt verkar det vara bland arbetarbarn att fnysa åt de som "tror att de är något för att de pluggat- jag kan minsann va´medelklas sändå för ajg har ju livserfarenhet". Just den kommentaren tycker jag personligen är lika mycket "klassavslöjande" som stoltheten över att ha pluggat och försökt eller lyckats göra en klassresa. Den visar var man står.
    Det anses inte som status i arbetarklassen att jobba på samma verkstad som pappa och farfar gjorde. Så var det på 60-talet men inte idag. Numera är det status i arbetarklassen att få det bättre än föräldrarna hade och slippa sitta köra truck på verkstadsgolvet eller skafta skruvmejslar. Numera är arbetarklasen så pass framåt att de (vanligen) uppmuntrar sina barn att plugga vidare i stället för att börja jobba direkt, i synnerhet som det är relativt svårt att få jobb direkt efter gymnasiet. Och produktionen i Sverige är ju utrotningshotad, allt flyttas till utlandet där folk jobbar för peanuts i stället.

    Min pappa till exempel uppmuntrade mig alltid att läsa läxorna ordentligt för att jag skulle få ett bekvämare liv än hans eget, och han är jättestolt över mig som har läst vidare. Han är glad att åtminstone ett av hans barn blev något "mer" än han själv, som han uttrycker det.
  • Anonym (Smygsosse)
    Indianica skrev 2011-05-10 09:37:58 följande:
    Ca 50% av en gymnasiekull studerar vidare, men hur många som tar en examen vet jag inte, känns tveksamt om nästan alla verkligen gör det. Många ungdomar studerar fristående kurser i brist på jobb- inget fel i det, men Sverige består inte bara av mestadels tandläkare, vilket du ger lite  intryck av att påskina Om man studerar beror på bakgrund och även bostadsort. Ungdomar som bor i "små hålor" och komemr ifrån arbetarhem är sällan benägna att flytta och studera vidare. Det är inte status, status är att få jobb på t ex en industri där resten av släkten arbetat. Inget negativt med det.

    Det är så klart fantastiskt för många som vuxit upp i arbetarhem att t ex ta en läkarexamen. Inget konstigt alls om man vill framhäva det. Lika vanligt verkar det vara bland arbetarbarn att fnysa åt de som "tror att de är något för att de pluggat- jag kan minsann va´medelklas sändå för ajg har ju livserfarenhet". Just den kommentaren tycker jag personligen är lika mycket "klassavslöjande" som stoltheten över att ha pluggat och försökt eller lyckats göra en klassresa. Den visar var man står.
    Jo, det där om "tror han att han är något", det har jag faktiskt aldrig stött på. Så inskränkta människor har jag klarat mig ifrån. Det känns även det som 60-talsfasoner...
Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?