Vilken socialgrupp hör en till?

ok här kommer en beskrivning på arbetarklass från nationalencyklopedin:

arbetarklass

arbetarklass, del av befolkningen i ett samhälle som betraktas som ett klassamhälle. Vanligen räknas till arbetarklassen de som utför avlönat kroppsarbete, men i en vidare definition av begreppet kan även andra löntagare utan chefsställning och utan högre utbildning räknas dit.

www.ne.se/arbetarklass

detta för mig är arbetarklass...underklass är för mig de männsikor som står utan självförsörjning.

Ok det skulle iofs vara intressant att veta i vilka fall enskild firma är att föredra? min utbildning inom företagsekonomi säger mig inte det men jag kan ju ha fel förstås.

Medelklassen är en mycket BRED grupp.
Och om jag istället skulle sortera in dig i övre medelklass, precis som jag tycker om mig själv, så skriver jag inte under på att "aldrig ha åkt på charter", "inte ha något gods att ta över", "aldrig köpa på Kappahl utan köpa Po.P per automatik"..
Betyder det att du inte skulle kunna höra till övre medelklassen? Eller jag?

Ja men det är väl poängen med uttrycket. En vacker omskrivning av verkligheten.

Jag ser det inte som extremt olika. Möjligen är du lite högre upp på medelklasstegen, men i övrigt ser jag det mest som val.

-Min familj och mina vänner är en blandning av akademiker, (nej, alla akademiker berättar inte att de doktorerat annat än om det förs på tal), lägre eller annorlunda utbildade, politiker och kulturarbetare.
-Jag har ett eget företag
-Sambosarna har hyggliga löner
-Vi har en gård på landet istället för bostadsrätt och stuga
-Gillar litteratur och annan kultur (spelar teater mer än jag ser på teater dock)

-Backpackade senast i Indien. Charter har jag inte åkt på sedan jag var liten
-Har en vanlig sketen bil och en motocykel
-har inget adelsgods att ta över
-Handlar på kappahl, men hellre på second hand och ibland från mindre designers. Huset är inrett av arvegods, autkionsfynd och någon enstaka Mio-eller IKEA-pryl.

Hade jag önskat ditt liv istället hade jag ju bara sett till att skaffa det.

Verkligen! Det är bara så sorgligt många som inte stannar upp och vågar leva efter den tanken.
 

Vad räknas jag som då? (Själv ser jag mig som medelklass).

Mamma: f.d. Butiksägare, numera pensionerad pga sjukdom
Pappa: Kock
Jag: Universitetsutbildad, heltidsanställd tjänsteman (administrativt yrke)
Bor: Mitt i centrala Göteborg (i hyresrätt)
Umgänge: Stort och väldigt blandat; allt från de som får försörjningsstöd till miljonärer. :)
Intressen: Resor, familj/vänner, ridning, läsa, åka på kattutställning med mina luddbollar m.m.
Övrigt: Ideellt engagerad i intresseförening

Det gäller kanske för dig, just nu. Men själv gick jag ju ifrån lägenhet i norrländska bruksorten där killarna avrådde varandra för att ens snacka med mig ("nä, låt bli'na. Hon är ju smart ju - fyraårig teknisk, du vet..")

Och så flyttar jag till Lund och läser vidare och nu är jag civilingenjör, gift med annan civilingenjör - har bott utomlands och har ett nybyggt hus på landet i Skåne och från tiden i Norrland har jag min bästa vän kvar, men inte någon annan.
För mig var det en sorts klassresa, även om det var något som "egentligen" skulle ha varit så hela tiden, så man skulle kunna säga att jag reste tillbaka i klasserna..

Ja, och det är också därför en person av medelklass bakgrund inte blir arbetare bara av ett manuellt arbete och en hyreslägenhet i förorten. Därför att det är underförstått att det är ett tillfälligt tillstånd, en fas. Förr eller senare kommer man ändå skaffa sig en utbildning, ett mer kvalificerat jobb och ett mer ståndsmässigt boende. Sen blir det förståss inte så för alla, men man kan nästan räkna på att familjen LÄNGE kommer ha inställningen att personens livssituation är något övergående innan man intar sin rätta plats i tillvaron...

Vi hade en lite annan beskrivning ovan. Bland annat att gränsen mellan arbetarklass och medelklass skulle dras mellan barnskötare och förskollärare. Jag är verkligen där emellan, personligen.

Kort då:
Enskild firma eller handelsbolag är att föredra om
- man inte vill att redovisningen skall vara offentlig
-man inte vill ha eller behöver auktoriserad revisor
-man inte har 100.000 (tror jag det är nu) att avsätta i aktiebolaget
-man anser att omkostnaderna är onödiga
-man inte har en sådan verksamhet att man riskerar sin privata ekonomi med leverantörsskulderna
-inte vill tillsätta en styrelse

Många tror att man bara kan förlora aktiekapitalet vid en konkurs, vilket inte stämmer. Vid KK tas leverantörsskulderna från aktiekapitalet, men har du inte sådan verksamhet att detta är en knäckfråga, så bör du överväga om AB är den bästa bolagsformen för dig.
Om vi tar exemplet "fotograf", och din verksamhet i huvudsak går åt att fotografera med din eller ditt företags utrustning, så finns det egentligen ingen anldening för dig att ha något annat än en enskild firma. Det är både dyrare och krångligare. Marknaden är inte heller så naiv nuförtiden (oftast) att endast bolagsformen i sig öppnar en massa dörrar i form av krediter och annat, som det gjorde förut.

Jag skulle också säga medelklass. Socialt engagerad sådan, kanske?