Vilken socialgrupp hör en till?

Parasit där...

Haha, det kanske är sant.

Jag menade mer att jag växte upp så. De första åren med hemmamamma och en pappa som hade en fish farm (!) och ibland arbetade på ett hotell i byn och de senare åren med en ensamstånde servicearbetande mamma i en liten lägenhet. Nu är pappa filmproducent och vad mamma gör är lite oklart, men det går ingen nöd på henne. Men så var det då.

Det skulle ju kunna vara så: Mamma och Pappa från "överklassbakgrund", jag "från arbetarklassbakgrund" och genom klassresa nu i medelklassen. Eller så var jag aldrig arbetarklass, men upplevde mig själv som det?

Det är inte alltid helt uppenbart.

Tror du inte att det där beror mycket på storleken på ort, helt enkelt?
Jag är uppvuxen intill en mellanstor stad som har "allt man behöver" inklusive närhet till storstad. Det är lättare att välja umgänge efter intressen och värderingar då, än om man bor på liten ort (i synnerhet innan Internet blev stort). Merparten av den umgängeskrets jag känner mig mest hemma med  har jag fått genom föreningslivet och då är det kanske inte så underligt att samhörigheten skulle bistå även med lite extra utbildning?

Jepp!
Nu tror jag att jag ska bli självförsörjande bonde eller så. Bondekastet here I come! ;)

Känner igen mig i din vän. Det hade aldrig varit accepterat från min familj att dra på sig en massa omtentor. Att plugga på universitet är en lyx och något man ser till att förvalta om man tar den chansen. Jag gjorde en enda tenta på omtentatillfället och då var det för att den ordinarie tentan krockade med en annan kurs jag läste och inte för att jag inte klarade tentan första gången. Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag hade gjort som du eftersom jag fick nog frågor från min familj om när jag skulle börja jobba och sluta gå och 'dra runt på universitetet'. Jag kan nästan önska att jag känt mig friare att ha mer kul under universitetstiden eftersom den tog ju slut så fort för mig jämfört med andra jag känner som dragit ut kurser som borde ha klarats av på 4-5 år till att ta 7-8. Jag älskade att plugga men det är också skönt att ha gått vidare.

Det är ju lite knepigt att placera sig i en klass när man har med sig olika delar ifrpn olika klasser, som många har.

Jag har t ex en lite speciell situation. En välutbildad förälder och en lågutbildad. Vi hade kanske något över medelinkomst under min uppväxt. Jag har läst humaniora länge på universitetet. Min man har en "högstatusutbildning" som inneburit många år på universitetet, samt en doktorsexamen före han läste den. Hans föräldrar är välutbildade.

Men edan jag tjänar väldigt lite pengar och inte alls jobbar sommartid, har min make en inkomst på minst 60 000 kr per månad. Vi bor i en dyrare villa och har det hyfsat gott materiellt sätt. Jag har svårt att placera mig i en klass, men pga vår ekonomi anser jag att vi kan aldrig vara arbetarklass, och jag tycker nog att även om man helt saknar kulturellt kapital (t e utbildning) kan man inte vara "arbetarklass" om man  har en hel del pengar att röra sig med, som man tjänar varje månad. Jag talar inte om att leva på arv eller dylikt, men är man välavlönad, har man i regel gjort någon form av karriär, med eller utan utbildning och är är man väl åtminstone medelklass.

Ja tiderna förändras och förr var ju de facto gymnasieutbildningen en fullt gångbar utbildning för ett "bra" arbete, medan det idag inte räcker till, så vida man inte vill ha ett typiskt "arbetaryrke".
Sedan kan man väl starta ett företag och hoppas på det bästa även om man kanske bara gått gymnasiet och för den del fungerar detta bra, det beror ju på vilken branch det är man satsar på, men i regel ger en högre utbildning, snabbare anställning,högre lön och lönen brukar sammanfalla med klass.

*fundersam*
Ja, det har du nog rätt i. En hel del nyrika är nog arbetarklass i det kulturella kapitalet, men överklass när det kommer till ekonomi. Och då borde rimligtvis vissa också landa i medelklassen, men med ett arbetar-kulturkapital.

Börjar fundera lite på mina farföräldrar:
Farmor: fattig adel som lyckades gifta sig rikt och rädda sig själv ur fattigdomen.
Farfar: arbetarpojke som jobbade sig upp från springpojke till VD och ägare i stor firma.

De var så tydlig överklass, men jag tror att farfar ibland dundrade runt som en nyrik kan göra och att farmor fick stå för "förfiningen". Men, det är lustigt, för jag VET ju att farfars bakgrund var en arbetarbakgrund, men jag ser honom ändå som överklassdirektör - när det gäller överklassen tror jag att det faktiskt är en hel del i vanor och attityder som ligger nära arbetarklassen, medan medelklassen är lite ängslig av sig..

 

Det mest irriterande ii hela diskussionen är att det är inte alls mina fördomar, det finns otroligt många undersökningar om just detta, medan ni hänvisar till privata erfarenheter som allts ska vara allmängiltiga?!!. Ni som är nyfikna: Läs böcker (Bourdieu t ex) läs avhandlingar och undersökningar, läs Ronny Ambjörnsson eller Fanny Ambjörnsson, finns otroligt mycket skrivet om klasser, riktiga undersökningar som är gjorda. Men visst känner jag igen mycket hos de "arbetare" jag känner.

Jag säger inte att arbetare är imbeciller, men det är så att de flesta inte är intresserade av att t ex lyssna på radioprogram om Palestina etc, man tittar hellre på t ex Bg Brother eller lyssnar på P 3. det är inte komstigare än att högutbildade oftast bor i andra bostadsområden än lågutbildade. Men visst handlar lyssnande och även läsande också om att öva upp sin förmåga. Jag förstod t ex ingenting på en av mina första kurser när vi skulle läsa om postkolonialism, en engelsk bok av Edward Said som jag grät blod över, men sedan har jag lärt mig att förstå den typen av texter mycket bättre och kan frivilligt söka mig till dem. Med det inte sagt att jag förut var en imbecill.

Sedan om din folkskolemormor lyssnar på P 1, det är inte relevant för majoriteten.

I mina ögon kan en nyrik aldrig bli överklass. Utan enbart övre medelklass. Överklassen har en titel som inte kan köpas för pengar. Med den kommer en förfining som man växer upp med. De små tecknen som  de flesta folk inte inser som skiljer dem åt.
Men person med titel kan också ha mindre pengar men ändå ha en överklass uppfostran.