Vilken socialgrupp hör en till?

Min mor doktorerade när jag var i sena tonåren. Hon är professor sen 7-8 år. Alla på hennes sida är akademiker. Hon talad aldrig m oss barn om vikten av att utbilda sig. Jag var hemskt blyg under tonåren och hade "noll koll" när jag slutade gymnasiet vad jag "borde" göra. Vi är tre systrar. En som inte gjort nånting på snart 15 år, en som är mkt högutbildad och jag som utbildade mig till sjuksköterska, och stomtrivs! Mor är väl nöjd m mitt yrkesval men skulle bli nöjdare om jag forskar vidare (vilket jag i dagsläget absolut inte har några planer på, men man vet aldrig!).

Jag känner inte alls att hennes höga utb.nivå påverkat mig att studera vidare, d.v.s. precis som det kan vara för de som kommer från "arbetarbakgrund". Ang TS fråga så tycker jag att hon verkar vara socialgrupp 3, just utifrån sin beskrivning av sina förhållanden.

Vilken socialgrupp jag själv tillhör? (bor i hus strax utanför sthlm, gift m höginkomsttagare, 2 barn, arb heltid, traskar på en del utställningar och försöker göra kulturella saker m barnen, fast trivs minst lika bra i skogen)...tja, det är inget jag tänker på!

Jag vill också ha hjälp med klassificering och veta vad ni tycker! Min mamma är mellanchef på stor bank och pappa har gått på handels och är vd för ett företag med 700 anställda. Båda har flera styrleseuppdrag. Vi har alltid haft hus sommarhus fjällstuga och segelbåt. Väldigt många bilar. Ingen i min släkt har någonsin skolt sig eller varit arbetslös. Vi pratar ALDRIG om pengar eller vad något kostar. Vi äter söndagsmiddag ihop fortfarande och det är tre rätter. Det är mycket fester och då hålls det tal. Alla i släkten reser mycket men ingen har varit på charterresa efter att man fyllt 25. Sambotiden är kort för alla och bröllopen och dyra. Alla studerar länge oavsett talang. Min mormor hade väldigt lång akademisk utbildning men har aldrig tjänat en krona. Hon har alltid haft hemhjälp flera gånger i veckan som städade tvättade manglade och lagade mat. Vi har alltid haft städhjälp och ofta lämnat in tvätt. Alla samlar på konst och är intresserade av vin. Kvinnorna läser massor. Det har spelats golf i min familj sedan början av 70 talet men ganska lite numera. Vi har alltid färska snittblommor på många ställen i hemmet. Ingen har någonsin handlat på ikea. Ingen har någonsin haft övervikt. Inga kvinnor svär någonsin. Jag har haft häst i hela mitt liv och har fortfarande. Skulle någon i släkten tatuera sig tror jag man skulle ringa en ambulans. Alla är sportiga.

Frågan är om man plötsligt byter socialgrupp om man gifter sig med någon i tex högre socialgrupp och plötsligt får det väldigt bra ställt trots att man själv kanske är hemmafru. (Tex som i rika paret i solsidan)

Nej det handlar väldigt lite om inkomst skulle jag vilja säga. Jag har just aldrig haft någon och inte min mormor heller och det bryr vi oss inte det minsta om. Jag har tex inte möjlighet att arbeta så mycket. Jag tror vi är medelklass. Den enda som är ed i adelskalendern är mormor och mina farföräldrar är på gränsen till arbetarklass. De försakade myclet för att min pappa skulle kunna studera. Jag vet inte om det ens fanns lån då. Att vara artig och kunna konversera med ett träd är viktigt för oss. Jag ät nu gift med en engelsman ur typ trolig övre medelklass och DÄR kan man tala om att drilla sina barn.

Jag måste ju erkänna att jag alltid blir sjukt irriterad på folk som gafflar om att högre utbildning minsann inte är så mycket värt, för de har minsann livserfarenhet. Men sen när är högre utbildning ett vaccin mot att lära sig saker på andra sätt? Är vi jämngamla och jag har akademisk examen men inte du, vad är det då som säger att jag dessutom saknar erfarenhet av livet? Jag som trodde att det var det jag varit upptagen med de senaste 33 åren?

Spelar det verkligen någon roll vilken socialgrupp man tillhör?!
Jag struntar i socialgrupper utan det som är viktigt är väl att vara en bra människa anser jag.
Skitstövel är man vare sig man är överklass eller arbetarklass...