Vilken socialgrupp hör en till?

Jag skulle säga medelklass.

Samma som mig trots att vi har helt olika lisvsituationer och bakgrunder.

Mina morföräldrar var diplomater i Östafrika, mormor kom från en fin finsk släkt med vapensköld och allt. Mamma gick på internatskola i Sverige och fick en mycket priviligerad uppväxt. Dock gjorde hon uppror, ville inte ha "socialt ansvar" och valde ett enkelt strandliv i Kenya efter studenten.

Min pappas historia är liknande, han och mamma gifte sig, tog ströjobb och levde ett "enkelt liv" trots att mina farföräldrar var mycket framstående i Kenya. Sedan skilde de sig och jag hamnade i Sverige.

Jag växte upp i en liten lägenhet med en ensamstående mamma utan universitetsexamen. Själv gick jag på friskolor under grundskolan och gymnasiet och fick fantastiska betyg

Sedan träffade jag min man. Han tog examen och disputerade några är senare och jag läser på universitet på distans, men är annars "hemmafru".

Min man är i finansbranschen och tjänar otroligt bra. Vår son går i en av Londons dyraste privatskolor och vi bor mitt i centrala London. Dock i hyresrätt, eftersom vi inte vill vara bundna. Vi reser mycket och jag har valt att vara hemma utan inkomst för att jag vill spendera tid med mitt barn.

Det kan väl inte vara annat än medelklass, egentligen? Eller definierar min uppväxt mig till den grad att jag är "arbetarklass"?

Jag hade tänkt vara anonym förresten, men sedan kom jag på att de som känner mig ändå sett vem det var och då hade det bara blivit löljigt.

Jo, det med privatskolorna är lite speciellt. För min mammas del så innebar det många av hennes vänner kom just från överklassbakgrund och det var mycket oskrivna regler om hur man skulle "föra sig" och bete sig. Hon avskydde det visserligen och har knappt kontakt med någon därifrån längre.

Det är svårt att definiera sitt eget umgänge. Vi mammor till barn på sonens skola bjuder med varandra på spa och helger i Nice och går på teater och konstutställningar tillsammans när vi får tid. Om jag och min man gör någonting tillsammans så blir det antingen själva eller sociala tillställningar för hans jobb.

Men om man säger såhär: Om någon bett mig definiera mig själv när jag var 14, hade rätt dålig koll på släkthistorien och bodde i en liten lägenhet i Lund med min mamma som var restaurangföreståndare så hade jag sagt att jag var arbetarklass. Nu tycker jag ju inte att jag är det, men om det är uppväxten som definierar - som vissa verkar tycka - så borde det kanske vara så? Eller skall man se just mammas generation som "förlorad" och nu är vi back on track

Haha, det kanske är sant.

Jag menade mer att jag växte upp så. De första åren med hemmamamma och en pappa som hade en fish farm (!) och ibland arbetade på ett hotell i byn och de senare åren med en ensamstånde servicearbetande mamma i en liten lägenhet. Nu är pappa filmproducent och vad mamma gör är lite oklart, men det går ingen nöd på henne. Men så var det då.

Det skulle ju kunna vara så: Mamma och Pappa från "överklassbakgrund", jag "från arbetarklassbakgrund" och genom klassresa nu i medelklassen. Eller så var jag aldrig arbetarklass, men upplevde mig själv som det?

Det är inte alltid helt uppenbart.

Ja, visst är det så. En väldigt uppenbar och basic grej är det där med att vara otrevlig och bete sig som en översittare mot servicepersonal. Det är 10 gånger av 10 arbetare som blivit nyrika som beter sig illa.

Sedan är det allt från gester till ord och uttryck och ett allmänt sätt att bete sig. Här i England är det t.ex. överklassen som säger "what?" istället för "pardon?" och "die" istället för "pass on" för att ta två av de få exempel man faktiskt kan sätta fingret på.

Och så är det ju tvärtom också. Trots att min mamma var låginkomsttagare under min uppväxt så behöll hon mycket av det grundläggande beteendet hon växt upp med. Hon är nog mer naturlig i ett "överklassamanhang" än vad en lottovinnare med arbetarbakgrund är.

Ja, visst. Och finns det ju de som är U och som använder non-U ironiskt .

I England är det ju också en stor skillnad på lägre och övre medelklass.