Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Hon ber om råd från likatänkande, så vad är vi att döma ut henne för det?
Trådstartaren är ju inte dum i huvudet utan inser just att man inte kan välja könet.
Därav frågan. Känner man som hon gör att hon verkligen hoppas på att barnet är en flicka är det ju en tillräckligt jobbig känsla att vara rädd för sig själv att man inte ska kunna knyta an till barnet om det föds en pojke.
Ta hennes oro på allvar och svara på hennes fråga istället för att fram o tillbaks älta frågan om det är rätt att "önska sig" ett visst kön. Visst det är en tabu belagd fråga, men cred åt henne att hon vågar fråga det "fruktansvärda"!

Jag har själv inte varit i samma sits, men vad jag tror är att man i slutänden älskar sitt barn oavsett kön.

Jag förstår ts känslor. Har själv en dotter och väntar nu förmodligen en son. Det är jättesvårt att tänka sig, faktiskt. Jag förstår för det första inte hur jag ska kunna knyta an till ett barn till, oavsett kön. Jag älskar ju min dotter så mycket, hur ska det finnas plats för en till?

Men, så här var det när jag väntade dottern: jag hoppades på en flicka men insåg självklart att det lika gärna kunde bli en son. Så jag tänkte jättemycket på det, förberedde mig mentalt, la mer fokus på pojknamn osv. När dottern föddes blev jag självklart lycklig, men samtidigt insåg jag att nu blev det ingen son. Lite snopet, på ett sätt. Förmodligen kommer jag att känna likadant nu, särskilt eftersom vi inte vill ha fler barn efter nr 2. Om det då blir en flicka kommer jag aldrig att få en son, och det skulle faktiskt vara lite sorgligt.

Det är komplicerat, det är det. Samtidigt som jag vill ha det ena, vill jag inte egentligen helt avstå från det andra heller.

Önska får man väl göra ??? Men styra det kan man ju inte... Jag är den som önskar mig en flicka efter två pojkar men samtidigt så känns det lite ovant på något vis... Hur tvättar man en flicka o sådär... Ha ha ha man är ju knas...

O ang att knyta an till barnet så gör man det ändå... O man älskar alla sina barn lika mycket fast det kan vara på olika sätt...

Oavsett vad det blir så blir man lycklig ändå... Har man svårt för att knyta an så pratar man med BVC o kurator om det... Det kan ta olika tid bara... Beroende hur man sj mår efter förlossning...

Tänk som så att du o pappan har skapat en ny liten människa o varje barn är unikt...

Sörj inte för ett kön även om man önskar ett visst..

Jag klickade på Visa endast o såg att TS fått sin önskade flicka som "tur" var.

Ja herregud vilken tur att hon inte fick en pojke, tolkar jag det som. Nackdelen blir ju att hon behåller sin trångsynthet när det kommer till kön på barnen. 

     

Jag var en av dom som i början av tråden skrev om att jag önskat en flicka och kände mig osäker inför att få en pojke, eftersom jag inte vet hur man lotsar en pojke genom livet osv...

Nu är vår son 7 månader och jag älskar Älskar ÄLSKAR honom så otroligt mycket så det knappt finns på jorden. Jag älskar vår dotter lika villkorslöst. Jag vet nu att jag är en alldeles förträfflig mor oavsett vilket kön mitt barn har och jag vet att jag kommer kunna vara lika diplomatiskt normkritisk i mitt förhållningssätt även med vår son.
Jag skulle idag aldrig någonsin ens tänka tanken att jag hellre skulle vilja haft en dotter till. Jag fick precis rätt barn-igen. Tack kära gode gud för mina alldeles fantastiska barn!

Jag kan däremot säga att jag njuter av mitt föräldraskap och bebistiden på ett annat sätt nu med andra barnet. Jag bar vår dotter i sjal, samsov och på det viset är det ingen skillnad, men nu gör jag det i större utsträckning, längre och jag tar till vara varje ögonblick på ett annat sätt. Så jädra lycklig så det är inte klokt.

Känner lika, nu när jag fått reda på att jag väntar min 3dje kille, men jag har en flicka också.

Men jag undrar varför det har svängt. för för 100 år sedan ville ingen ha flickor. Är det för att då gifte man bort flickorna ch behöll sina pojkar. Nu är det nästan tvärt om. Flickorna står man ofta närmare som vuxen, medan pojkarna oftare står sin fru närmast och kommer man inte överens med henne, så träffar man varken sonen eller barnbarnen så ofta. Är det det som gör det. I varje fall är det en rädsla jag har......

jag blev jättebesviken på UL faktiskt. Men det börjar kännas bättre nu. men jag känner mig som om jag är ledsen att flickan inte kom, inte att jag inte vill ha pojken. Hade önskat att det var tvillingar, den pojken jag väntar OCH en tjej.....