Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Hon ber om råd från likatänkande, så vad är vi att döma ut henne för det?
Trådstartaren är ju inte dum i huvudet utan inser just att man inte kan välja könet.
Därav frågan. Känner man som hon gör att hon verkligen hoppas på att barnet är en flicka är det ju en tillräckligt jobbig känsla att vara rädd för sig själv att man inte ska kunna knyta an till barnet om det föds en pojke.
Ta hennes oro på allvar och svara på hennes fråga istället för att fram o tillbaks älta frågan om det är rätt att "önska sig" ett visst kön. Visst det är en tabu belagd fråga, men cred åt henne att hon vågar fråga det "fruktansvärda"!

Jag har själv inte varit i samma sits, men vad jag tror är att man i slutänden älskar sitt barn oavsett kön.