Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Javisst, för det är ju heeelt ok att skriva att man önskar sig en kille. Att killar är bäst och att tjejer att pipiga och gnälliga. Men önskar man sig en tjej, då blir man lynchad. Det är FL-logik på hög nivå i den här tråden!

Min första är pojk och andra flicka. Pojken är bra mycket pipigare och gnälligare än flickan. Så det där var nog det dummaste jag har hört.

Har vi läst samma tråd? De flesta inläggen stöder ts, inte fördömer. Ja visst är några inlägg som du skriver, men den större delen är det inte. Men det värsta inlägget är från kvinnan (vägrar skiva mamman) som förmodlingen skulle byta bort sina söner om hon kunde och vill inte skaffa ett tredje barn av rädsla för en till gosse. Det var riktigt vidrigt. 

Självklart kan jag förstå om man lite i hemlighet önskar sig ett visst kön. Men att verkligen inte vilja ha det ena eller det andra får mig förbannad. Då borde man faktiskt fundera en eller sju gånger till om man verkligen ska ha barn.

Eller det här inlägget:  "Men du har rätt i att jag ska vara glad för att jag åtminstone har En flicka, det är jag evigt tacksam för." 

Vad roligt för sonen när han förstår att hans mamma är evigt tacksam för att i alla fall hans syster blev en flicka.  

Jo, jag menar att tråden är full av "pojkar är bäst"-inlägg som inte kritiseras alls. Inte att det inte finns andra inlägg också.

Och ja, dom inläggen är riktigt vidriga men det är knappast så att alla som önskar sig ett visst kön är så. Långt ifrån. Självklart är det viktigaste att det kommer ut ett friskt och levande barn och självklart skulle jag älska mitt barn lika mycket om det var en pojke. Men jag önskade mig en tjej ändå och tillskillnad från många andra som bara vill ha pojkar har jag aldrig skrivit något negativt om pojkar som grupp. Dom vill inte ha en tjej för dom är jobbiga. För mig är det en tjej jag önskar mig men det har ingenting med att jag tycker illa om pojkar att göra. Men av någon anledning är det ändå värre.

Man kan hålla på i en evighet om hurvida pojkar eller flickor är bäst! Det jag menade i inlägg 339 va att jag har 6 st flickor mellan 9-18 år, min grabb är ensam kille bland alla kusiner och sina systrar. Därav vore det kul med en kille så han kanske inte känner sig "ensam" OM det nu blir en tjej till i familjen så kommer jag älska den lilla tösen precis lika mycket som om det hade blivit en pojke! Så för mig spelar det absolutINGEN roll vad det blir, SÅ LÄNGE BARNET MÅR BRA ÄR JAG NÖJD!!!
Sen är jag oxå fullt medveten om att pojkar kan vara pipiga oxå...dom är ju blivande män  

Som sagt, som jag skrivit tidigare i den här tråden; det handlar inte om det blir en flicka eller pojke. Jag förspråkar inget mer än det andra.  Huvudsaken är just vad jag valt att citera "Men huvudsaken är att bebis kommer ut hel o välmående!!!!" Ett barn är en gåva, oavsett kön!!

Tycker fortfarande likadant som jag skrev för en månad sen!!  Läs ovan!

Så för att det finns folk som inte kan få barn får inte jag önska kön på mitt barn utan jag ska varaa tacksam över att jag kan få barn? Då tycker jag dom som är barnlösa inte får vara otacksamma över att de inte kan få barn. Istället ska de vara tacksamma över att de har hittat en partner som dom älskar som älskar dom tillbaka. Det finns faktiskt dom som är singlar och olyckliga över det. "ät upp maten tänk på barnen i afrika"-argument är så jävla löjliga. Det finns alltid någon som har det värre och man kan inte i allt man gör och känner  ta hänsyn till alla som har det.Men det är ju så självklart att det är det viktigaste. Oavsett om man önskar sig ett visst kön eller inte. Så jag fattar inte vad det har med diskussionen att göra öht.

Jag tycker till skillnad från dig att "ät upp maten tänk på barnen i afrika" -argumenten är använda felaktigt och de har blivit en klyscha. Meningen är ju att de argumenten ska ge oss perspektiv på vad vi faktiskt har.

Sen tycker jag att man ska vara tacksam att man får den stora äran att kunna bli biologisk mor till sitt barn, att kunna bära det lilla livet under sitt hjärta i nio månader, är ett privilegium som inte är alla förunnat. Alltså gillar jag inte din jämförelse med barnlösa i det här sammanhanget.
Att inte kunna få egna barn är en stor sorg- att inte få "rätt" kön är enligt mig en petitess.

Visst kan man tänka på (enligt mig) petitesser som att ett visst kön är viktigt att få, men för mig har det mer handlat om omgivningens press att "klart man ska VILJA ha en flicka när man är tjej" och liknande. Det är något som iallafall stör mig ganska mycket.
Jag är killmamma och visst har jag tänkt tanken emellanåt att det kanske är kul med flickor om man är flicka själv, men för mig var det inte viktigt.

Jag tror snarare att det är meningen att man ska ha just de barnen man får, oavsett om det handlar om tre tjejer, fyra pojkar eller "turen" (enligt samhället o omgivningen) att få en av varje.
Jag tror faktiskt att man ofta glömmer just den aspekten, att vi faktiskt är påverkade av samhällets "en av varje sort ska det vara" -stämpel.

Öppna ögonen o kolla in många reklamer, eller för den saken skull räcker det att slå på barnkanalen, där har vi ju "Charlie och Lola", "Storasyster och lillebror" osv.. Tror ni det är en slump att det råkar vara en av varje där eller är det för att de ska spegla bilden av den (av samhället) perfekta familjesammansättningen?

Men, för att rikta mig till dig TS så får jag gratulera till att du fick det kön du ville även om det kanske inte hade spelat så stor roll i slutänden. Det enda jag stör mig på är inte att du önskade ett visst kön, utan att du uttryckte att det var "tur" att du fick en tjej eftersom det var vad du ville ha.
Jag är glad att man ibland får precis det man vill ha och ibland inte det man vill ha eller förväntade sig, eftersom det får en att vidga sina perspektiv litegranna och man inser att det inte alltid handlar om att få just precis det man önskade sig, men att livet blev underbart ändå.

Hoppas ni förstår vad jag menar...nånstans tror jag mig ha en poäng iallafall

Lite svammel och filosofiska tankar från mig såhär på lördagkvällen
 

Jag önskade mig nog innerst inne en flicka första gången - men fick en pojke som jag älskar över allt annat...sen fick jag en flicka och det kändes exakt likadant. Och sen en pojke till - occh den här gången var det svårare att knyta an i nörjan men det hade nog inte spelat nån roll om det varit en tjej heller utan det berodde nog på att man gav så mkt till de andra två och var rädd att inte räcka till. Men det kom sen, lyckokänslan :) Jag älskar alla minabarn lika mkt men på olika sätt, och ärligt talat - mina söner är faktiskt lättare att ha o göra med än min dotter....även om hon ibland spelar rollen som "den lydiga systern" ;)