Liffan skrev 2010-03-25 21:33:27 följande:
OK, nu har mina menskänningar kickat in. hoppas bara att den inte kommer på lördag när jag ska SPAa på StJörgen... Förra gången mådde jag så djävulskt dåligt och det hade ju inte varit optimalt när man betalar en massa för att må bra.
God morgon! Hoppas mensen håller sig borta nån dag till. Har läst att det kommer ut en ny mesvärkstablett som ska vara extra effektiv mot just mesvärk och som verkar främst runt magen. Jag har blivit skonad från jättesmärtor sen jag började med pergon, men innan dess kunde jag ibland vara hemma från jobbet med en vetekudde på magen, helt utslagen.
FrkSommar skrev 2010-03-25 23:58:47 följande:
Hej tjejer :)Är det någon mer än jag som är tillräckligt stressad för att utveckla riktiga stresssymptom?Nu är jag kanske mer stressad än de flesta för som någon sa så har jag trots två deltider svårt att inte lägga heltid på båda arbetsplatserna ( igår jobbade jag 14 timmar och idag 12)... mycket av jobbet följer med hem i mina tankar, det är ju så när man arbetar med utsatta människor, jag försöker verkligen att koppla bort men det är enklare sagt än gjort...Att jag går omkring med ständig värk börjar jag vänja mig vid men jag gissar att det också är en stressfaktor....Att jag inte lyckas sluta helt att röka är jätte stressande (Tack för att påhoppen uteblev, ni är verkligen helt underbara!!!!)Jag tror inte att jag behöver påpeka hur stressande hela karusellen runt utredning och IVF är....... i alla fall så har mitt minne blivit sååååå dåligt, jag ställer samma frågor om och om igen, jag glömmer av saker jag sagt och gjort och om det är planerat att jag skall göra något så måste det stå i almanackan!!!Jag har börjat gå i sömnen, helt okontrollerbart så nu när sambon jobbar natt är jag inlåst i lägenheten eftersom jag tidigare försökt ta mig ut på nätterna .... och då klädd i bara trosor.... *pinsamt*Jag är rädd att nästa vecka kommer att bli ytterligare en stressfaktor..... och jag är klart orolig för vad det skall göra mot mitt psyke. Försöker intala mig att det kommer att bli positivt men orolig är jag.Min syster fick en dotter i december, när jag fick veta att hon väntade barn så bröt jag ihop totalt..... älskar min syster så mycket och unnar henne verkligen att få barn men kollapsen kom som ett brev på posten....Tyvvärr har jag inte tidigare haft möjlighet att träffa underverket eftersom de bor i norraste norrland men på tisdag kommer de hem *äntligen*.... Jag har tagit lite ledigt från jobbet för att verkligen kunna fokusera på att få en chans att lära känna mitt nya syskombarn och jag längtar så mycket! alla andra i familjen har träffat henne så jag har liksom "paxat" henne ett par dagar..... men vad kommer det att göra med mig?Jag har försökt att ställa mig in på att om vi inte får några barn så då har jag iaf 4 underbara syskonbarn och jag kommer att ge dem allt jag har och är för jag älskar dem som om de vore mina egna .. men... jag är iaf så otroligt avundsjuk!!!På sjukhuset sa de till oss att koncentrera oss på vardagen för att slippa stresssymptom men min vardag är så snurrig att jag snart funderar på att fokusera helt på IVF karusellen och bara det ....Åh, ett långt och förvirrat inlägg från mig på en vardag!?!??! .... förstår ni varför jag börjar bli orolig för mitt mentala hälsotillstånd???Skall nog ta och ringa psykologen på SU ... känns som en bra idé just nu.Fast jag tror att en fika kan göra mer nytta :) vi ses på onsdag IRL ... så kul!!!! Fast jag fattar inte hur jag med mitt teflonminne skall få ihop vad jag egentligen vet om vem och vem som är vem....... tror att jag har koll på vem jag är..... kanske...Sov sött gänget!!!
Hej FrkSommar,
Vilket fint och öppet inlägg du skrev- jag kna nog nästan med säkerhet säga att du inte är ensam om dina tankar. Angående stresssymptom: jag ligger ofta och grubblar innan jag ska lägga mig och jag blir mer och mer stressad, så jag har "utvecklat" muskelskakningar i kroppen, små, små impulser som inte känns om man tar på mig (sambon har undersökt) men det känns som att hela min kropp pulserar och jag får hjärtklappning (panikångest?). Har varit hos läkaren och sure enough; det är stressrelaterat och kommer endast på kvällen, när jag ska sova. Då ligger jag & tänker, funderar, ältar, sörjer...allt möjligt. Jag har nu lärt mig att behärska detta genom att andas djupt & långsamt ett par gånger.
Jag har blivit jätteglömsk & virrig!! Jag skyller allt på Pergon och stressen...(undrar vad man kan skylla på nu när allt det är avklarat
Sen tror jag att dina arbetstider kanske kan vara lite extrastressande? 12-14 timmar /dag...funkar ett tag men inte i det långa loppet. Sen vet jag inte hur det är att leva med kronisk smärta, men all heder till dig som har det OCH jobbar mer än vi andra dädliga :-; Du måste ta hand om dig!
Nikotin ja....vår fiende. Jag snusar. Snusar för kung & fosterland. Jag räknar dock med att behöva sluta/trappa ner avsevärt till det 1a mötet den 22/4. I den hälsoblanketten man fick hem i samband med datumet så står det om man röker/snusar...hoppas kunna skriva "snusar lite"
Angående syskon: min lillasyster har ett barn som är helt underbar och när min syster var gravid 1a gången så hade jag inte de känslorna riktigt för vi hade precis börjat försöka själva...men nu är läget lite annorlunda och mina känslor likaså. De har nu försökt i nästan ett år för ett syskon och hon har nu panik och mer stressad än vad jag är äver min situation...så kan det vara, vi är alla olika. Då även min kära syster är medlem på fl så väljer jag mina ord
OOOps, nu måste jag verkligen jobba lite!
kram på er och ha en underbar helg. Kag jobbar bara halvdag idag så jag sluar kl,11 idag. Ska kanske shoppa lite?!
för jag kanske inte kan följa med och fika på ons 