Ivf våren 2010 i Göteborg-1a barnet?

Hej tjejer :)Är det någon mer än jag som är tillräckligt stressad för att utveckla riktiga stresssymptom?Nu är jag kanske mer stressad än de flesta för som någon sa så har jag trots två deltider svårt att inte lägga heltid på båda arbetsplatserna ( igår jobbade jag 14 timmar och idag 12)... mycket av jobbet följer med hem i mina tankar, det är ju så när man arbetar med utsatta människor, jag försöker verkligen att koppla bort men det är enklare sagt än gjort...Att jag går omkring med ständig värk börjar jag vänja mig vid men jag gissar att det också är en stressfaktor....Att jag inte lyckas sluta helt att röka är jätte stressande (Tack för att påhoppen uteblev, ni är verkligen helt underbara!!!!)Jag tror inte att jag behöver påpeka hur stressande hela karusellen runt utredning och IVF är....... i alla fall så har mitt minne blivit sååååå dåligt, jag ställer samma frågor om och om igen, jag glömmer av saker jag sagt och gjort och om det är planerat att jag skall göra något så måste det stå i almanackan!!!Jag har börjat gå i sömnen, helt okontrollerbart så nu när sambon jobbar natt är jag inlåst i lägenheten eftersom jag tidigare försökt ta mig ut på nätterna .... och då klädd i bara trosor.... *pinsamt*Jag är rädd att nästa vecka kommer att bli ytterligare en stressfaktor..... och jag är klart orolig för vad det skall göra mot mitt psyke. Försöker intala mig att det kommer att bli positivt men orolig är jag.Min syster fick en dotter i december, när jag fick veta att hon väntade barn så bröt jag ihop totalt..... älskar min syster så mycket och unnar henne verkligen att få barn men kollapsen kom som ett brev på posten....Tyvvärr har jag inte tidigare haft möjlighet att träffa underverket eftersom de bor i norraste norrland men på tisdag kommer de hem *äntligen*.... Jag har tagit lite ledigt från jobbet för att verkligen kunna fokusera på att få en chans att lära känna mitt nya syskombarn och jag längtar så mycket! alla andra i familjen har träffat henne så jag har liksom "paxat" henne ett par dagar..... men vad kommer det att göra med mig?Jag har försökt att ställa mig in på att om vi inte får några barn så då har jag iaf 4 underbara syskonbarn och jag kommer att ge dem allt jag har och är för jag älskar dem som om de vore mina egna  .. men... jag är iaf så otroligt avundsjuk!!!På sjukhuset sa de till oss att koncentrera oss på vardagen för att slippa stresssymptom men min vardag är så snurrig att jag snart funderar på att fokusera helt på IVF karusellen och bara det ....Åh, ett långt och förvirrat inlägg från mig på en vardag!?!??! .... förstår ni varför jag börjar bli orolig för mitt mentala hälsotillstånd???Skall nog ta och ringa psykologen på SU ... känns som en bra idé just nu.Fast jag tror att en fika kan göra mer nytta :) vi ses på onsdag IRL ... så kul!!!! Fast jag fattar inte hur jag med mitt teflonminne skall få ihop vad jag egentligen vet om vem och vem som är vem....... tror att jag har koll på vem jag är..... kanske...Sov sött gänget!!!

Jäkla skitmens. När man inte vill att den ska komma så kommer den alltid och tvärt om. Är på dag 34 i dag och den visar sig inte och nej tyvärr är jag inte gravid. Hade hoppats att få börjat på sprutorna i helgen men nej då. Håll tummarna för att den kommer snart.

Jäkla skitmens. När man inte vill att den ska komma så kommer den alltid och tvärt om. Är på dag 34 i dag och den visar sig inte och nej tyvärr är jag inte gravid. Hade hoppats att få börjat på sprutorna i helgen men nej då. Håll tummarna för att den kommer snart.