Aurorasamtal för omföderskor?

He he.. Det blir många inlägg i rad av mig här.. Jag har så bra med tid så här i början av arbetsdagen..

Hoppas att ni har en bra dag idag nu tjejer! Och Madelenin, jag hoppas att det löser sig det här. Känns inte rättvist på något sätt att det ska vara så mycket problem för dig..

Min sambo ringde i morse och sa "den 15 juni klockan 10 har vi en tid på Danderyd!".

Han ringde och sa ett par sanningen ord till dem. Först sa de att det var tvärfullt, när han skällde vidare så hittade de helt plötsligt en tid.

Jag är både överlycklig och arg på samma gång. Är så lättad över att jag fått en tid tillslut, nu kanske det ordnar sig.

Men samtidigt är jag förbannad på sjukvården och att det ska krävas en man för att ge en kvinna som ska föda barn en tid. Helt sjukt! Det är ju för sjuttom jag som är gravid, jag som ska föda och det var MIN remiss. Men det lyssnar de inte på.

Vrickad värld detta, men jag är så tacksam för att min sambo tog i med hela sin militära auktoritet och fixade detta.

Åh, vad skönt att det har ordnat sig! Men jag håller med om att det är uselt skött.. Man ska väl inte behöva bli förbannad och skälla för att sådant här ska fungera?

Hoppas att du får ordentlig hjälp där nu! Och heja sambon som är bra på att skälla..

Jag tänkte på det där med att tillhöra ett visst sjukhus.. Vi tillhör både Danderyd och KS tydligen, så jag fick ju välja vilket sjukhus jag ville till och de var tvungna att ta emot mig. Låter inte det lite konstigt? Jag trodde man tillhörde ETT och därmed är det så, även om man "får" välja ett annat. Nu ville ju jag till KS precis som förra gången (då vi tillhörde dem) men det var något nytt tydligen..

Pratade med min bm. Hon fick mitt meddelande om att sambon löst det lite försent. Hon hade hade ringt KS och bett dem hjälpa mig - hon fick blankt nej. Hon bråkade med dem och tillslut så sa de att hon kunde få prata med en läkare senare idag.

Hon var tvärsur och sa att det som krävs för att få hjälp är en karl eller att jag skulle ställa till med en skandal. Typ åka in på psyket och hota med diverse saker. tack och lov att det hjälpte med en mans hjälp då.

Åh, vad glad jag är att ni får hjälp! Tyvärr så är det nog så i dessa tider när sjukvården har för lite resurser att man måste skälla för att få den hjälp man behöver. Jag kommer också bussa maken på dom om jag inte får den hjälp jag behöver. Han jobbar som chef inom byggbranschen, så allt han gör hela dagarna (nästan) är att tala om för folk när de gjort fel (ibland när de gjort rätt också), så han har viss vana.

ja det är tur att man har män som kan hjälpa en. Min karl är världens snällaste och lugna kille. Men när det händer sånt här kan han ta hjälp av sin militärauktoritet och skälla ifrån rejält. jag har en väldig tur som har honom.

Helt OT: idag känner jag inte är en mina toppnoteringar som förälder. Teletubbies går på 3:e varvet för dagen här. Jag är pollenallergiker och blir helt grötig i hjärnan av alla pollen som yr runt för tillfället.

Nej, skäller hör kanske inte min heller. Men han kan låta riktigt auktoritär om han vill. Något han fått med sig från jobbet där de måste dela ut en order här och en order där.

Haha, men så länge ditt barn är glad så är det ju ingen fara. Jag går alltid upp på helgmorgnar och gör frukost och sätter på en film till min son. Då får vi sova i alla fall en och en halv timme till och han är nöjd.

Hejsan! är ny i den här tråden men det verkar vara en tråd där jag hör hemma. jag födde en son i december -02.
det började redan fem veckor före bf med förvärkar varje kväll med resultat att jag var öppen 2.5cm. när värkarna väl startade ordentligt gick det ett dygn innan de var såpass regelbundna att vi kunde fara in, och då var jag öppen 3 cm, alltså en halv centimeter efter ett dygn av värkar. men barnmorskan var positiv och sa att det snart skulle bli barn eftersom värkarna var så kraftiga. vid 03tiden var jag totalt slutkörd efter andra natten utan sömn och flera veckor med dålig sömn och fick EDA. av den blev det komplikationer, vid 6tiden klagade jag på att jag mådde illa och var yr och efter undersökning visade det sig att mitt blodtryck var nere på 101/50 och fosterljuden låg på 60. det enda jag minns är att det kom en massa folk men eftersom jag var så dålig att jag inte kunde öppna ögonen så har jag bara hörselintryck. enligt journalen fick de upp fosterljuden till 100 men att mitt blodtryck sjönk till 90/46. här står det då att de sökte narkosjouren akut två gånger men att de inte svarat på sökning, jag kan bara tolka detta som att det var kejsarsnitt på gång. efter medicinering fick de upp mitt blodtryck och det blev lite mer stabilt.
värkarna avtog helt och hållet av EDA:n så vid 7tiden var jag öppen 4-5cm och värkstim. dropp sattes. eftersom värkarna inte kom igång höjdes droppet successivt och vid 11tiden var det uppe i 300. då hade jag krystat sedan strax före 10 men sonens huvud stod 3cm ovanför bäckenbotten och inget hände så därför beslutades om sugklocka. 11.34 föddes han, medtagen, blå och med navelsträngen runt halsen och kroppen. de klippte navelsträngen och sprang men han kvicknade till efter några minuter.
vid samtalet med läkaren ett par dagar efter så fick jag veta att detta var normalt, detta var inte alls konstigt när det gällde förstagångsföderskor och att sugklockan enbart satts för min skull, för att jag var så trött och inte för att min son på något sätt var medtagen. detta var som ett slag i ansiktet, jag mådde verkligen jättedåligt efter förlossningen men fick nu veta att jag inte hade nån anledning eftersom allt gått som det skulle och dessutom att sugklockan bara var för att jag inte orkade mer vilket fick mig att känna mig totalt värdelös. detta sände mig ner i en djup depression och svårigheter att få till hela mammarollen som jag inte fick bukt med förrän total kollaps hösten -05. idag mår jag bra och jag och min nya sambo väntar barn, bf 25/8.

puh! va långt det blev,sorry, men jag har läst journalen i ett par dagar och jag var tvungen att få ur mig alltihopa. det var inte förrän i förrgår som jag fick veta om sökningen på narkosjouren och att min sons hjärtljud var så dåliga, ingen har berättat det här för mig utan det läste jag nu i journalen. så nu inför nästa förlossning känns det riktigt jobbigt men ska på mitt första aurorasamtal den 11:e juni.