Aurorasamtal för omföderskor?
Jag har alltid varit rädd för att föda barn. När jag väl blev gravid sen så tänkte jag att jag skulle ta mig genom en vaginal förlossning ändå. För om vaginal förlossning är pest så är kejsarsnitt kolera.
Nåväl, jag blev iggsatt några veckor över tiden. Det hände konstighet på konstighet då. Det tog lång tid utan att det hände något. hade fejkvärkar men öppnade mig inte en ynka centimeter. De sa tillslut att det skulle bli kejsarsnitt eftersom förlossningen varit igång förlänge.
Men det hände inget... Blev ivägskickad från förlossningen till en annan avdelning med jobbiga smärtor och bara två alvedon. Sov ingenting. Dagen efter fick jag komm tillbaka och efter ett tag kunde de ta hål på forsterhinnorna. Sen gick det fort. Sex timmar för en förstföderska med en klump på 54 cm och 4600 gram.
Jag fick epidural som de satte fel. Men de vägrade lyssna på mig (inklusive barnets far) och tyckte att jag sjåpade mig. "Du har har visst fått bedövning - samla dig nu!". Men det var ett helvete för mig. Gjorde så vidrigt ont. Jag sprack och trodde på riktigt att jag skulle dö.
Var jag rädd för att föda innan är jag ännu mer rädd nu. Är i vecka 17 och har tagit upp med min bm att jag är livrädd. Hon ska ge mig en remiss för aurorasamtal.
Min fråga - finns det någon annan omföderska här som gått på aurorasamtal? Har det hjälpt? Hur har ni valt att föda denna gång?
Ledsen att det blev långt!
