Aurorasamtal för omföderskor?

Finns många läkare på spec-MVC, vad heter han?

Absolut inte. Dock stör jag mig på de som inte tar ens upplevelser på allvar och säger att det bara är att andas lite så kommer barnet ut smärtfritt.

Jag håller med om att snabba förlossningar inte behöver vara skonsamma! För mig gick det på 2,5 h första barnet och jag blev traumatiserad p.g.a. den intensiva smärta som jag fick hantera helt själv i baksätet på en bil på väg in. När jag kom in var det ingen som trodde mig och jag fick ett dåligt bemötande på flera sätt. Dessutom tog inte bedövningen när jag skulle sys, så jag kände alltihop... bara tre stygn men det räckte... Har nu gått på aurora-samtal och magplasket (vattengympa + förlossningsförberedelser) och känner att det varit kanonbra, är mycket mer förberedd själv och har förtroende för att de kommer ta mig på allvar denna gång inne på förlossningen (även om man självklart inte kan få några garantier). Vill verkligen uppmana att ta chansen att gå och prata och förbereda extra till er som funderar över förlossningen!

Självklart är det inte längden på förlossningen som avgör. Det är inte ens huruvida man behövt smärtlindring eller inte som är problemet. Det som ÄR problemet är att vissa kvinnor envisas med att tro att det inte handlar om att förlossningar och kvinnor är olika, utan att det är så att om man bara gör som dom, så behöver man tex ingen EDA.

Dom envisas med att göra hela förlossningsgrejen till någon slags duktighetstävling, där de själva som fött utan lustgas och EDA är lite duktigare än andra. Det är alltså inte att de fött utan lustgas och EDA som är "problemet", utan att de tror att det är det bästa sättet för alla.

Ja, duktiga-flickan-syndromet! Man blir så trött....

Det är vad jag hoppas på. Även fast dottern kom ut för nästan tre år sedan, så pågår/spökar min första förlossning egentligen fortfarande. Men om andra också blir lika sjabblig, så vet jag inte hur jag skulle ta det. Då kommer jag ha två pågående förlossningar och det kan ju bli riktigt jobbigt...

Jag kommer att gå till specialist-MVC och göra en viktskattning i graviditetsvecka 32 (har BF 17/9) för att se om barnet verkar bli stort, då kan läkaren rekommendera snitt. Dottern vägde 4 kg och jag fick en partiell sfinkterruptur. Jag vet dock inte vad de sätter för viktgräns, för det är ju rätt troligt att nästa barn väger mer än 4 kg. Snitt är egentligen inget som jag självmant skulle välja om det inte vore för den tidigare sfinkterrupturen. Men det är först efter viktskattningen som jag kan börja förbereda mig för förlossningen, eftersom det är först då som jag vet planerat förlossningssätt.

Min dotter vägde 4395 gram med ett huvudmått på 38 cm... Jag fick också en sfinkter ruptur, syddes på operation... Jag ska göra en viktskattning och huvudmätning i v. 38 och om jag väljer det då så blir jag igångsatt. Vill inte bli uppskuren helst... Är barnet redan då stort så blir det dock kejsarsnitt...
Du funderar inte på igångsättning? Min BM på spec-mvc sa att barnet räknas som fullgånget efter v. 37 så därför är en igångsättning i v. 38 ok sa hon...

Sedan är ju inte alltid storleken avgörande. Min etta vägde 4kg och var som sagt en jobbig förlossning. Tvåan vägde 4,5kg vid igångsättning i v.38 och var oändligt mycket lättare, det var faktiskt den bästa av mina förlossningar. Med trean fick jag gå på viktskattning för att få igångsättning ifall barnet skulle varit stort. Det var hon inte. Hon vägde bara 3800g när hon kom dagen före BF. Den förlossningen var ändå inte så mycket lättare än tvåan (Rent objektivt var den nog lite lättare men blev ändå sämre pga sämre bemötande)

Igångsättning är det ingen som talat om. Nu var ju jag hos förlossningsläkare redan innan jag varit på rutin-UL:et för att min MVC-bm tyckte att det skulle vara bra om vi kunde bestämma förlossningssätt redan nu så att jag kunde förbereda mig på förlossningen. Läkaren på spec-MVC tyckte inte att snitt var medicinskt motiverat, men när jag talade om att min mor fött barn som vägt 4kg, 4,5kg och sedan drygt 4,7kg så blev han lite osäker och tyckte att UL skulle göras i vecka 32, innan barnet blev alltför stort. Varken jag eller mamma gick upp mer än 7 kg under graviditeten och var normalviktiga innan.

Kan inte en igångsättning göra att förloppet blir svårkontrollerat så att det går för snabbt (=risk för stor bristning igen)?

Ingen direkt aning... Min bm på spec-mvc tyckte det var ett bättre förslag än kejsarsnitt som är ett större ingrepp och eftersom jag inte har några direkta men efter förra gången jag fick sfinkter ruptur så tyckte hon det var bättre med igångsättning genom att ta hål på hinnorna. Jag litar på hennes kunnande. Jag är glad om jag slipper snittas...