Aurorasamtal för omföderskor?

Jag var och pratade med läkare (via bm) nu i måndags. Han skulle i sin tur skicka en remiss så att jag ska få komma och prata "med rätt personer" som han uttryckte det. Jag upplevde att han tog mig på allvar iaf, vilket känns skönt. Han sa också att den här gången kommer att bli mycket bättre och jag kommer att få ordentligt med uppmärksamhet/stöd. Förra gången blev jag lämnad mycket ensam p.g.a. flera andra samtidiga förlossningar och jag tyckte att hjälpen/stödet var väldigt "vagt". Jag frågade uttryckligen om hjälp att välja bra smärtlidring men fick som svar mera: "Jaa, det beror ju på hur du tycker..." Det kändes ju inte så säkert och pålitligt. Dessutom fattade jag inte riktigt att jag behövde hjälp, blev t.ex. liggande jättelänge i sängen med konstiga värkar och enorma krystreflexer och det enda bm sa när hon "tittade in" var "du får inte krysta nu!" och så gick hon igen. Läkaren jag pratade med nu sa iallafall att den här gången kommer de att veta när jag kommer in vem jag är och vad jag behöver/vill eftersom det noggrannt skrivs in i förväg. Det kändes ju väldigt bra när han sa det och så borde det väl fungera överallt, tänker jag? Det ska nog väldigt mycket till för att förlossning nummer två ska bli lika jobbig/jobbigare. Åtminstone så intalar jag mig det! Kram på er!

Jag var på förlossnigsutbildning i måndags. Var bara två omföderskor där bland alla blivande föräldrar. Den andra kvinnan hade fått kejsarsnitt första gången.

Tyckte att det riktigt jobbigt att vara där och lyssna på allt. Kändes som att barnmorskan nästan ljög för alla när hon beskrev allt. Fick sitta på mina händer och bita mig i tungan för att inte vråla ut hur hemskt det är att föda barn

Jag ställde en fråga sedan om förlossningsbrev. I pausen kom hon fram och frågade sedan varför jag skulle gå på aurora. Hon sa att man inte kan ha sådan hemsk otur igen och att om man gått på aurora följer de planen ordentligt.

HOn försökte om och om igen förklara att andra förlossningen inte blir lika jobbig. Måste intala mig det.

Barnafödande är väl inte någon logisk process. Det enda som är logiskt är väl att barnet ska komma ut, men hur och när och under vilka omständigheter finns det ingen logik kopplad till. Inte ens efteråt går det att med logik förklara förlossningen med andra termer än att barnet har kommit ut. Vad jag vet, handlar en förlossning nästan bara om känslor. Dessutom är man ju fulldopad av hormoner som påverkar en känslomässigt.

Så, om man skulle kombinera känsla och logik inför sin förlossning, så skulle man väl logiskt inse att barnet kommer ut och denna insikt skulle ge en känsla av förtroende och kraft inför förlossningen.

Blivande omföderska här, är i v 18 nu. Har läst lite i trådarna här under "förlossningsrädd", många förstföderskor som är rädda för att spricka blir peppade med spaltmeter med lugnande besked, från kvinnor som brustit men inte haft några besvär. Man vill ju inte oroa förstföderskor, så man kan ju inte säga nåt, men det är ju skönt att lufta lite med er som vet hur det kan vara, om man får det?

Efter att min flicka blev förlöst med sugklocka 2006 har jag haft väldiga problem med underlivet. Bristningarna gick inte ända bak till anus men nästan, samt i vagina, framåt och åt sidan. Det blev inte riktigt ordentligt sytt, och på ett ställe bakåt gick tråden upp någon vecka efter förlossningen, som obstetrikern inte ville sy ihop igen. Där har det blivit så skört att jag fortfarande har ont under och ett par dagar efter samlag, och året efter förlossningen kunde jag knappt ha sex alls.

Förlossningen i sig gick ju ganska bra fram tills slutet, och jag har väl eg inte alls haft det så jobbigt som många av er - mina sympatier! Öppnade mig fint och snabbt, fick en EDA när jag var fullvidgad vilket eg är fel. Värkarna lade av, och man pumpade mig full med värkförstärkande dropp under ett par timmar. Till slut var det konstant värk, jag tappade kontrollen och fick panik, och flickan fick patologisk CTG-kurva. På 4 min var hon ute, ett drag med sugklockan. Den smärtan när de slet upp mina vävnader på ett drag + en värk, kan jag inte glömma. Jag skrek som ett djur på slakt.
Jag har varit på förlossningen efter det och bevittnat ett par födslar, och fått lov att bearbeta de där panikkänslorna. Värkarbetet tror jag att jag kommer att klara av, men utdrivningsskedet - jag vill helt enkelt inte slitas sönder där nere igen - jag som inte ens klarar lite sex vet ju hur det kommer att gå när en unge ska ut!! Och komplikationerna efteråt var/är otroligt påfrestande. Jag ska om ett par år operera bort mina bröst pga bröstcancergen, så min snippa är den enda könsdel jag kommer att ha kvar. Vill inte att den ska bli mera förstörd!
En del krassa bm har sagt mig att "det är lika bra du föder ut nästa unge, så får du operera underlivet sen". Jaha, men hur vet man att det inte blir ännu värre, typ sfinkterruptur, eftersom det är så skört i hela mellangården nu?
Har funderat på aurorasamtal, men vet inte vad det skulle ge mig? Det är så krasst, alla fakta ligger redan på bordet. Och snitt är jag inte särskilt tilltalad av, vill inte kapa magmusklerna och ha ett ärr där också.
Ja, det är inte logiskt, och jag vet varken ut eller in. Är det nån mer av er som är rädd för spricka igen, eller hur blir det andra gången när man brustit mycket första? Med ett "normalt" utdrivningsskede, vilket jag hoppas på nästa gång, kanske det inte blir så mycket skador trots allt? Men vem fasen kan lova det, inte ens en aurora-bm.

Usch, vad trist det är med alla dessa hemska historier. Hoppas vi kan bli starka här. Det jag tror du kan få ut av aurora är en plan för nästa förlossning. Så att liknande scenarier inte uppstår lika troligt. Att de har bättre koll och är superuppmärksamma på en.

Sen är det svårt, valet mellan pest eller kolera, vaginalt eller snitt. Man är ju inte lockad av något av det. Det enda man kan göra för att förbereda sig menatlt och komma fram till vilken metod man vill prova är nog att prata med någon. och om du fått ditt underliv så illa tilltygat kanske ett snitt ändå är ett vettigt val?

Mitt råd, se till att få dig snittad även denna gång ifall du är förlossningsrädd. Uppenbarligen funkade inte igånsättningen på dig första gången och lär inte göra det den andra gången heller.

Jag gick på aurora första gången och blev igångsatt. Det funkade hur bra som helst på mig så jag övertygade mig att föda naturligt andra gången också eftersom det ska gå bättre då. Förloppet gick bättre men jag fick dålig personal efter nattbytet som förstörde hela upplevelsen för mig så om jag blir gravid igen ska jag snitta. Jag struntade i aurora denna gången eftersom jag inte tyckte att de hjälpte specielt mycket första gången heller Här i västerås heter det klaramottagningen och dit gick jag en gång för att få en läkartid till en läkare som skulle bedömma om jag skulle sättas igång eller inte.

Inte för att skrämma dig men jag skulle inte valt att sättas igång andra gången om det inte fungerade första gången. Du klarar säkert av ett naturligt förlossningsförlopp men eftersom du är förlossningsrädd är det ju inget alternativ att du kommer igång av dig själv. Det är svårare att bli igångsatt och som sagt, det funkade inte förra gången.

RiNan, nu vet jag inte vem du svarade, inte mig tror jag?

Madelenin, jag har också en känsla av att bemötandet på förlossningen blir 1000 gånger bättre om man kommer från Auroramottagningen. Frågan är om de ens läser förlossningsbrevet från MVC? Men Aurora-önskemål blir alltid tillgodosedda, och det vore ju skäl nog att gå dit. Luftade saken med min bm vid inskrivningen, hon tyckte nog inte jag kvalade in till aurora verkade det som, jag är inte tillräckligt "rädd". Men jag känner mer och mer att detta ju inte får sjabblas bort och bli lika dåligt skött som vid förra gången, de ska banne mig läsa hur jag haft det och göra sitt allra bästa. Sen är det nog också bra att diskutera snitt ordentligt med en riktigt kunnig.

Jag är också fast beslutad om att vid ev vaginal förlossning få sk Pudendusblockad, så att underlivet bedövas vid utrdrivningen. Det gjordes mycket i Sverige på 60-70-talet, men har blivit ovanligare då man accossierat det med ökade bristningar pga bedövningen. Men i Finland bedövar de fortfarande friskt, och de har mycket lägre frekvens bristningar än i Sverige. är förmodligen bättre på att guida kvinan vid utdrivningen än man varit i Sverige. Iaf, min MVC-bm hade inte ens hört talas om pudendusblockad, trots att en del bm kan det här också. Detta gjorde mig orolig, och det kanske aurora-bm kan garantera isf?