Aurorasamtal för omföderskor?

Ja, det känns helt enkelt inte "normalt" att föda. För en sådan smärta ska man inte behöva uppleva. Det är konstigt att man inte stryker med...

Vi var på UL idag, och det kändes bra att se bebisen och allt verkade bra. En bra milstolpe avklarad i alla fall.

Vecka 20! Är beräknad till den 27 augusti - lååååångt kvar. Vi ar bokat in könsul och så, för jag tror att det blir snäppet lättare om jag kan relatera och prata om honom eller henne inför en förlossning.

Ska till min bm 17 april, och då ska vi ta upp det här med aurorasamtal igen så att hon skaffar en remiss. Hon har låtit väldigt lugnande. "Gå dit och prata en eller flera gånger. Lägg upp en plan för en vaginal förlossning. Känns det ändå inte bättre ska du självklart snittas."

Känns bra att hon tagit mig på allvar så här långt. Jag hade ju misstänkt graviddiabetes i förra graviditeten och sonen var u som sagt stor, 4600 g. Så hon tar själv upp att vi ska kontrollera allt extra noga. Känns bra att inte den bördan också ligger på mig.

Tack Bubblan2 för ditt svar! Det känns också skönt att läsa om er andra som har liknande upplevelser som jag själv och bara det att veta att det "finns fler" som känner som jag. Jag ska ta kontakt med mitt nya landsting/sjukhus (flyttar i juni) och se vad de har för rutiner, Aurorasamtal m.m. Jag ska ju byta barnmorska också och hoppas att jag får någon förstående. Problemet med mig är nog att jag tänker själv "ja men det är väl inte så farligt, gaska upp dig nu" osv. och sedan reagerar kroppen ändå p.g.a. av kroppsminnen (t.ex. gynställningen) och jag blir jätterädd. Det hände t.ex. på efterkontrollen efter förra graviditeten då jag fick panik efteråt. Det var då jag fick komma och prata med en barnmorska (som jag sedan träffade ett flertal gånger under hösten, som var jättebra.) Men hon sa att om/när du blir gravid igen så behöver du ta tag i detta igen och förbereda dig.
Ja, hur som helst så ska jag kolla upp Aurora-samtal i Nyköping och även besöka förlossning/BB där innan så jag vet hur det ser ut. Det kan nog vara klokt.
Stor kram till er alla och glad påsk!

Lilla Pop, det låter klokt att förbereda sig till tusen. I och med att du flyttar kanske du också få en bra nystart med aurora-samtal.

jag kan också tycka att jag ska gaska upp mig. Men - nej! Det var ju en hemsk upplevelse och inget jag vill gå igenom igen. Och hade de varit snubbar som fött barn hade de aldrig tvekat på att klaga. De hade dessutom fått tusenfalt bättre uppbackning och förlossningar. Så vi ska stå på oss!

Hade en hemsk förlossning liknade Lilla Pop´s med felsatt EDA och blodpatcher+ en mysig sugklocka. Väntar nu 2:an och känner mig minst sagt orolig för nästa förlossning (ca 8 veckor kvar). Även om jag är orolig så har jag bestämt mig för att fixa detta. Jag går nu på Aurorasamtal eller Klarasamtal som det heter här, känns jättebra och jag känner mig som sagt sporrad att klara det bra denna gången. Försöker att se det positivt och kommer att förbereda mig så mycket som bara är möjligt, alltså äta bra, röra på mig mycket och träna in profylax. Vägrar helt enkelt ha en skitförlossning till (ursäkta uttrycket). Man får försöka göra det man kan och försöka komma ihåg att kroppen är gjord för att föda barn . Det som är betryggande med samtalen är även att man får göra upp en förlossnigsplan så att man vet precis vad som kommer att hända, man behöver inte vänta hemma, vänta på smärtlindring etc - toppen för kontrollmänniskor som jag . Man ska heller inte glömma ett det oftast går både snabbare och lättare andra gången.
Vägrar låta rädslan göra det som faktiskt någonstans är superhäftigt till en jobbig upplevelse. Även om smärtan är vidrig ska jag få träffa mitt barn! .
Lycka till allihop och försök gå på samtal det kan inte bli sämre av det...

Hej!
Här är en till omföderska som går på aurora samtal!!! Anledningen till det beror just på vad som hände första gången! Min vanliga BM är väldigt ny och lite vimsig så det känns bra att få prata med nån rutinerad. Ska även få träffa en läkare för att diskutera smärtlindring mer ingående och ska då även fråga om tillväxt UL. Fick ett stort barn och vill iallafall veta om i förväg om nästa är stort för att ta ställning till olika smärtlindringar! Lycka till allihopa!!!

Det är skönt att höra att det finns folk som kan se det positiva ändå. Att man får möta barnet och så. Jag känner bara att jag för varje dag kommer närmre något hemsk.

Men förhoppningsvis kan aurora hjälpa mig. Har mvc-tid nästa vecka och då ska vi gå igenom lite.

Får ju fortfarande panik av allt. Samt av alla hurtiga människor som hävdar att det är en positiv smärta och att de skulle göra om det varje dag...

Fröken Suz: Jag tror att jag så småningom kommer att tänka lite som du, att jag vägrar att gå igenom "en skitförlossning till" och verkligen försöka jobba för att få det bra. Men där är jag inte ännu. Det är ju långt kvar (bf 26 sept.) så jag har nog några faser kvar att gå igenom tänker jag. Samtidigt så är det ju tungt på slutet så då kanske man "vill" föda och få det gjort så att säga. Jag hoppas lite på det iallafall. Sist gick jag över två långa veckor och det var inget kul så jag hoppas ändå att det startar "i tid" den här gången. Sedan är det ju som Madeleine skriver inte så himla lätt att bara gaska upp sig, kroppen minns ju hur hemskt det var (både fysiskt/psykiskt) och det är inte lätt att "jobba bort". Hur som helst så är väl förberedelser det bästa och att prata av sig, hur mycket som helst. Kram på er!

Lilla Pop, du ska ju få barn en månad efter mig. Kände du paniken på en gång? Det gjorde jag. Så fort plusset var där kom känslan - men hur ska det här gå?