• Madelenin

    Aurorasamtal för omföderskor?

    Jag har alltid varit rädd för att föda barn. När jag väl blev gravid sen så tänkte jag att jag skulle ta mig genom en vaginal förlossning ändå. För om vaginal förlossning är pest så är kejsarsnitt kolera.

    Nåväl, jag blev iggsatt några veckor över tiden. Det hände konstighet på konstighet då. Det tog lång tid utan att det hände något. hade fejkvärkar men öppnade mig inte en ynka centimeter. De sa tillslut att det skulle bli kejsarsnitt eftersom förlossningen varit igång förlänge.

    Men det hände inget... Blev ivägskickad från förlossningen till en annan avdelning med jobbiga smärtor och bara två alvedon. Sov ingenting. Dagen efter fick jag komm tillbaka och efter ett tag kunde de ta hål på forsterhinnorna. Sen gick det fort. Sex timmar för en förstföderska med en klump på 54 cm och 4600 gram.

    Jag fick epidural som de satte fel. Men de vägrade lyssna på mig (inklusive barnets far) och tyckte att jag sjåpade mig. "Du har har visst fått bedövning - samla dig nu!". Men det var ett helvete för mig. Gjorde så vidrigt ont. Jag sprack och trodde på riktigt att jag skulle dö.

    Var jag rädd för att föda innan är jag ännu mer rädd nu. Är i vecka 17 och har tagit upp med min bm att jag är livrädd. Hon ska ge mig en remiss för aurorasamtal.

    Min fråga - finns det någon annan omföderska här som gått på aurorasamtal? Har det hjälpt? Hur har ni valt att föda denna gång?

    Ledsen att det blev långt!

  • Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?
  • Kalinka

    Idag har jag haft en jättebra dag. Jag låg med dottern på vår säng för eftermiddagsvilan och tänkte på de där plågsamma timmarna som jag förlorade efter att hon fötts eftersom jag blev sövd när moderkakan inte ville lossna. Och jag kände hur det inte gjorde lika ont längre. De där timmarna kändes inte alls lika viktiga längre. Tänk alla timmar jag fått med dottern efter det. Och alla timmar jag förhoppningsvis får med henne.

    Men med nästa barn VILL jag inte bli skiljd från barnet och maken. Jag vill få vara tillsammans med dom i lugn och ro, och få den där f-de förlossningsbrickan, som jag missade förra gången.

  • Madelenin

    Härligt!

    Jag börjar också känna mig lite mer positiv. Mycket kanske för att vi ska på könsul på måndag och att det kanske blir lättare att förstå vad som sker och händer när man kan prata om han eller hon. Vi känner oss redan rätt säkra på namn!


    Kalinka skrev 2009-05-09 17:05:42 följande:
    Idag har jag haft en jättebra dag. Jag låg med dottern på vår säng för eftermiddagsvilan och tänkte på de där plågsamma timmarna som jag förlorade efter att hon fötts eftersom jag blev sövd när moderkakan inte ville lossna. Och jag kände hur det inte gjorde lika ont längre. De där timmarna kändes inte alls lika viktiga längre. Tänk alla timmar jag fått med dottern efter det. Och alla timmar jag förhoppningsvis får med henne. Men med nästa barn VILL jag inte bli skiljd från barnet och maken. Jag vill få vara tillsammans med dom i lugn och ro, och få den där f-de förlossningsbrickan, som jag missade förra gången.
  • Tildamamman

    Var går gränsen för stort huvudmått?? Vet du det?


    musli skrev 2009-05-01 22:08:38 följande:
    Min dotter vägde 4395 gram med ett huvudmått på 38 cm... Jag fick också en sfinkter ruptur, syddes på operation... Jag ska göra en viktskattning och huvudmätning i v. 38 och om jag väljer det då så blir jag igångsatt. Vill inte bli uppskuren helst... Är barnet redan då stort så blir det dock kejsarsnitt...Du funderar inte på igångsättning? Min BM på spec-mvc sa att barnet räknas som fullgånget efter v. 37 så därför är en igångsättning i v. 38 ok sa hon...
  • Tildamamman

    Såg nu på en kurva att normalt huvudmått för pojkar tydligen rä 34cm och för flickor 33cm.

    Min gosse hade 36.5cm när han föddes. Brukar detta öka på nästa bebis?

  • Auris
    Tildamamman skrev 2009-05-10 17:58:51 följande:
    Såg nu på en kurva att normalt huvudmått för pojkar tydligen rä 34cm och för flickor 33cm. Min gosse hade 36.5cm när han föddes. Brukar detta öka på nästa bebis?
    Jag vet inte. För mig hade barn 2 störst huvudomfång och barn 3 minst.
  • Madelenin

    Om det ökar blir man rädd. Tror att sonen hade 38.

  • Lonicera

    Dottern hade ett huvudmått på 37 cm när hon föddes, enligt journalen.
    Men på BVC en vecka senare var huvudmåttet mindre och 3 veckor senare var måttet 37,5 cm.

    Är det något annan som varit med om att huvudet krympt??

    Jag funderar över om detta också kan ha varit felskrivet i journalen (som en hel del annat).

  • Kalinka
    Lonicera skrev 2009-05-10 19:45:32 följande:
    Dottern hade ett huvudmått på 37 cm när hon föddes, enligt journalen. Men på BVC en vecka senare var huvudmåttet mindre och 3 veckor senare var måttet 37,5 cm. Är det något annan som varit med om att huvudet krympt?? Jag funderar över om detta också kan ha varit felskrivet i journalen (som en hel del annat).
    Jag skulle säga att den absolut vanligaste orsaken till att huvudet "krymper", eller växer onormalt mycket, är att man mätt fel på förlossningen. Det är svårt att mäta huvudomfång, och bara man vinklar måttbandet lite fel, eller sätter det lite för högt upp, så blir det för mycket eller för lite.
  • Lonicera

    Ja, jag kan ju hoppas att det var fel på måttbandet. Bm hade ju dessutom skrivit i journalen att hon var 57 cm, fast hon bara var 52 cm. Om dottern egentligen hade mindre omfång än 37 cm, så kanske nästa barn iaf inte har större omfång än 37 cm...

  • Klaraah

    Låter precis som min första förlossning! Epiduralen hamnade i benet och jag var övetygad om att barnmorskorna höll på att mörda mig. Kunde inte prata om förlossningen flera år efteråt utan att börja gråta.

    Andra barnet gick jag på aurora-samtal. Barnmorskan jag pratade med var också den som satte igång mig (igångsättning). Innan igångsättningen var epidural-nålen satt och klar. Allt var helt fantastiskt jämförelsevis med den första förlossningen! Jag fick verkligen den revansch jag ville ha! Jag gick också på profylax-kurs innan, den var bra. Om man inte har tid eller råd med det så föreslår jag att öva hemma mycket på andning. Jag andades lugnt, självsäkert och tryggt trots smärtan. Jag bad dem att injicera epiduralen när jag var öppen 7 cm. Innan dess funkade bra andningsteknik. Epiduralen funkade och jag gick omkring i rummet och pratade om var vi skulle åka på semester nästa gång!
    Men jag är fortfarande arg på det jag fick uppleva under den första förlossningen...fick en chock efteråt, låg och skrek rakt ut och ville inte hålla barnet.

Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?