• Madelenin

    Aurorasamtal för omföderskor?

    Jag har alltid varit rädd för att föda barn. När jag väl blev gravid sen så tänkte jag att jag skulle ta mig genom en vaginal förlossning ändå. För om vaginal förlossning är pest så är kejsarsnitt kolera.

    Nåväl, jag blev iggsatt några veckor över tiden. Det hände konstighet på konstighet då. Det tog lång tid utan att det hände något. hade fejkvärkar men öppnade mig inte en ynka centimeter. De sa tillslut att det skulle bli kejsarsnitt eftersom förlossningen varit igång förlänge.

    Men det hände inget... Blev ivägskickad från förlossningen till en annan avdelning med jobbiga smärtor och bara två alvedon. Sov ingenting. Dagen efter fick jag komm tillbaka och efter ett tag kunde de ta hål på forsterhinnorna. Sen gick det fort. Sex timmar för en förstföderska med en klump på 54 cm och 4600 gram.

    Jag fick epidural som de satte fel. Men de vägrade lyssna på mig (inklusive barnets far) och tyckte att jag sjåpade mig. "Du har har visst fått bedövning - samla dig nu!". Men det var ett helvete för mig. Gjorde så vidrigt ont. Jag sprack och trodde på riktigt att jag skulle dö.

    Var jag rädd för att föda innan är jag ännu mer rädd nu. Är i vecka 17 och har tagit upp med min bm att jag är livrädd. Hon ska ge mig en remiss för aurorasamtal.

    Min fråga - finns det någon annan omföderska här som gått på aurorasamtal? Har det hjälpt? Hur har ni valt att föda denna gång?

    Ledsen att det blev långt!

  • Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?
  • LabLover
    Madelenin skrev 2009-05-26 11:59:51 följande:
    Ja, man märker ju att man har svårt att förklara sin förlossningsrädsla för folk. precis som jag hade med grodorna. Men för MIG var ju problemet med grodorna stort. Jag kunde bara gå på asfalt, inte vistas ute när det var mörkt om det inte var i stan, har inte varit ute på landet sen urminnes tider... Har fått hoppa av skolreunions och sådant för att de har valt att ha det på någons tomt ute på landet. Minst sagt en förlamande fobi som styrt mitt liv. Skrev en artikel om mitt problem och en KBT-behandling jag gjorde för den i Aftonbladet förra sommaren. Då hörde jättemånga läsare av sig och var tacksamma för att någon äntligen förstod. Och det läskigt att detta går att överföra på det här med graviditet och förlossningar. Vi måste söka och till nätet och en speciell grupp för att få ventilera oss och att det ska vara okej.
    Strongt att ta tag i din fobi! *Applåderar* Tredje generationens KBT är ACT (Accetptance and Commitment Therapy). Ska gå en utbildning i ACT genom jobbet i höst (har fått en halvdag nu i maj) och tror att många skulle må bra av lite ACT-tänk!
    ♥ Underbara döttrar födda 2005 & 2008 ♥
  • ia mia
    Madelenin skrev 2009-05-24 18:40:48 följande:
    Fick du ett samtal eller brev med kallelse?Är jätterädd för att inte få komma dit på grund av just semestrar och så. ia mia skrev 2009-05-22 07:29:46 följande:
    Nu har jag missat en massa inlägg efter ditt som jag citerar, men jag svarar på det här först..

    Det var en BM från Aurora som ringde mig, hon lät jättesympatisk och trevlig, och vi bokade en tid. Sen igår (alltså typ en vecka efteråt) så fick jag ett brev hem som bekräftade att de fått min remiss och skulle ringa och boka en tid.. Snabb postgång..

    Jag tror att de ordnar tid även om det är semestrar, alla går ju inte på semester samtidigt?
  • kalskulan

    Nä, det måste dom väl ordna? Det behövs ju hjälp året om!

  • ia mia

    Hmm.. Jag känner igen mig i jättemycket som ni skriver..
    Jag har t.ex. en enorm dödsångest som INGEN fattar hur jobbigt det är att bära på. Jag är ofta helt övertygad om att jag kommer att få cancer och dö, jag kommer att krascha med bilen/tåget och dö, jag kan inte åka finlandsfärja för jag är helt övertygad om att den kommer att sjunka och.. japp, jag kommer att dö..
    Jag kan försöka prata om det med kompisar eller familj men responsen blir oftast "Men lilla gumman/hjärtat/vännen så kan du ju inte gå runt och tänka? Sånt kan man ju ändå inte styra över så det är bara att tänka på något roligare.."
    Jaaahaa..? Så det är bara det att jag inte har tänkt på något roligare som gör att jag är så sjukt jäkla rädd för att dö och lämna min lilla tjej utan mamma? Dumma lilla mig!!
    Ingen fattar ju?

    Jag har inte riktigt kopplat det till förlossningen innan men det är ju efter att jag fick barn som jag har "blivit" sån här.. Det är så tråkigt bara att inte kunna ventilera det med någon utan att man stoppar in allt tillsammans med allt det där andra jobbiga som man inte orkar tänka på längst där inne där man sparar allt. Ja, ni om några vet ju vart jag menar?

  • ia mia
    kalskulan skrev 2009-05-26 13:57:01 följande:
    Nä, det måste dom väl ordna? Det behövs ju hjälp året om!
    Ja, folk slutar ju inte må dåligt under semestern..
  • Kalinka

    Jag har faktiskt läst någonstans att en del kvinnor som klassas som förlossningsrädda efter en traumatisk förlossning i själva verket lider av post-traumatiskt-stress-syndrom (PTSD). Jag är rätt säker på att jag inte skulle klassas som att ha det, eftersom ett av kriterierna är att man ska ha flash backs från förlossningen, och det har inte jag. Men ett annat av kriterierna är att man ska ha varit med om ett UPPLEVT hot mot livet, och det har jag definitivt varit.

    En liknelse är tex en person som jobbar på ett bankkontor och blir utsatt för ett rån. Hon blir hotad med en pistol, och är helt övertygad om att hon kommer dö. När rånaren grips visar det sig att pistolen aldrig var laddad, eller att det kanske tom bara var en leksakpistol. Det fanns egentligen aldrig ett hot mot livet, men det UPPLEVDA hotet för den personen som blir utsatt för rånet är lika traumatiskt.

    Det är en av de saker jag blev så besviken på den Aurora-bm jag varit hos för. Hon bara avfärdade min upplevelse med att det är ju SÅ ovanligt att kvinnor blöder ihjäl i samband med förlossningen i Sverige.

  • kalskulan

    isåfall har jag haft flashbacks för när jag skulle op. min gallblåsa skrev jag hejdå brev till mina kära, i hemlighet, och jag skakade och grät jättemycket. det tråkiga är att mannen också bär på mycke minnen och jag får alltid "bära" honom, vilket gjorde att jag fick "ta mig samman" mer än vad jag borde...
    visst är det hemskt vilken skräck man kan ha för döden det sätter spår...

  • Madelenin

    Nu vill jag bara lägga mig ner och avlida.

    Jag ringde KS Auroraklinik och frågade om jag skulle få en tid snart. Då sa tanten att jag inte kan få en tid hos dem då jag har valt danderyds sjukhus. "Vi kan inte bolla runt personer mellan sjukhusen, desssutom tillhör du dem eftersom du bor på Gärdet".

    Hm, vad hände med det fria vårdvalet för förlossningar? Dessutom har jag aldrig någonsin sagt till någon att det är Danderyd jag vill föda p. Min remiss skickades dit bara.

    Jag förklarade att jag istället vill välja KS och tillhöra dem och föda där. Jag berättade även att jag fick tillbaka min remiss då Danderyd hade fullt. Vad fick jag för svar?

    "Det är inte vårt problem. Du tillhör Danderyd och kan inte de ordna en tid åt dig så är det bara så. Vi har andra patienter på kö. Dets pelar ingen roll att du vill välja oss nu eftersom du först skickade en remiss till Danderyd."

    WHAT!? Så det var alltså upp till mig att ringa alla sjukhus innan remissen skickades av min bm för att kolla köer? och eftersom remissen skickades till ett sjukhus där det var fullt är det alltså jag som får skylla mig själv nu. Jag kommer inte att få någon hjälp.

    Gör de samma sak med en patient som behöver en pacemaker. "nej din remiss skickades till Södersjukhuset först så vi tänker inte hjälpa dig här på KS. Föga troligt.

    Jag har PANIK!

  • Kalinka
    Madelenin skrev 2009-05-26 16:52:59 följande:
    Nu vill jag bara lägga mig ner och avlida. Jag ringde KS Auroraklinik och frågade om jag skulle få en tid snart. Då sa tanten att jag inte kan få en tid hos dem då jag har valt danderyds sjukhus. "Vi kan inte bolla runt personer mellan sjukhusen, desssutom tillhör du dem eftersom du bor på Gärdet". Hm, vad hände med det fria vårdvalet för förlossningar? Dessutom har jag aldrig någonsin sagt till någon att det är Danderyd jag vill föda p. Min remiss skickades dit bara. Jag förklarade att jag istället vill välja KS och tillhöra dem och föda där. Jag berättade även att jag fick tillbaka min remiss då Danderyd hade fullt. Vad fick jag för svar? "Det är inte vårt problem. Du tillhör Danderyd och kan inte de ordna en tid åt dig så är det bara så. Vi har andra patienter på kö. Dets pelar ingen roll att du vill välja oss nu eftersom du först skickade en remiss till Danderyd." WHAT!? Så det var alltså upp till mig att ringa alla sjukhus innan remissen skickades av min bm för att kolla köer? och eftersom remissen skickades till ett sjukhus där det var fullt är det alltså jag som får skylla mig själv nu. Jag kommer inte att få någon hjälp. Gör de samma sak med en patient som behöver en pacemaker. "nej din remiss skickades till Södersjukhuset först så vi tänker inte hjälpa dig här på KS. Föga troligt. Jag har PANIK!
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det är helt dj-la otroligt. Ring din bm och prata med henne. NÅGON måste ju ta emot dig.
  • Kalinka

    Min tolkning av situationen är att de har många patienter, inte resurser att ta emot alla både på KS och Danderyd, och därför använder olika svepskäl för att "bli av" med patienter.

Svar på tråden Aurorasamtal för omföderskor?