Aurorasamtal för omföderskor?

ia mia> hoppas samtalet gick över förväntan idag

ia mia - du måste berätta!

Ringde mvc idag på grund av att jag har haft ont i en punkt i höger vad ett tag. De sa att det kunde vara blodpropp och att jag skulle åka in akut.

Sagt och gjort. Fick åka in och vänta,vänta och vänta. Sen stängde akuten på DS och de flyttade ner oss väntande på förlossningen. FÖRLOSSNINGEN! Gah. Hann bara sitta ner tre minuter på en soffa så dök gick en vinna förbi med påsar fulla med blodiga grejer i.

Sambon försökte kolla om vi fick vänta någon annanstans, men det gick inte för sig. Tillslut kom en snäll kvinna fram och visade oss runt på förlossningen. Var rätt jobbigt.

Fick sedan träffa en läkare och hon konstaterade att det inte var en blodpropp. Passade på att ställa frågor om aurorasamtal och vad hon trodde om igångsättning och så. Hon sa till mig att det till och med kan vara att föredra att sätta igång i vecka 39 eller 40 så att man inte riskerar att barnet blir för stort. Hon sa också att en igångsättning med barn nr 2 går snabbare och bättre.

Jag sa att jag ville ha snitt annars och hon tyckte absolut att det var bättre att jag födde vaginalt och lite innan bf. Med epidural satt då.

Det kändes väldigt skönt att höra. Ska nog kunna få min vilja igenom.

Madelenin> va härligt att du fick så bra råd av läkaren, jag tycker oxå att det låter bäst att satsa på en igångsättning istället för snitt så det får gå så naturligt som möjligt så länge allt går som det ska. skönt att det inte var någon blodpropp oxå

Japp - nu jävlar ska det krävas igångsättning!

Vi fick vänta i ett gäng timmar, men när det sen var min tid så mätte de och klämde på benet ett tag. Fanns inget som de inte tyckte var normalt. Men jag ska avvakta och se om det gör mer ont eller svullnar och så.

Men är det inte lustigt hur olika sjukhus behandlar sånt här... Jag trodde nog mer på ett rejält pådrag igår.

Hej, hej!!
Första samtalet avklarat.. och fy vad jobbigt det var!! Glöm "duktiga flickan"-syndromet för här sprutade både tårarna och snoret..

När vi kom dit och hade satt oss i väntrummet så kom det först ingen och ropade upp oss, efter en halvtimme så ledsnade jag och traskade in i ett rum där och frågade vad som pågick för om vi inte får komma in idag så kan vi ju lika gärna få en ny tid och få åka och hämta dottern på dagis istället! det visade sig att hon som skulle ta emot oss tjabblat till sin lista och missat att vi skulle komma, första gången hon någonsin gjort det sa hon och med tanke på hur många gånger hon sa förlåt så tror jag på det.. Men vi fick komma in ändå och tjejen som egentligen skulle in efter oss fick vänta.

Väl inne så läste hon igenom remissen, alltså vad min barnmorska skrivit, och sen bad hon mig att berätta om vad som hänt. Jag kom väl en fyra fem meningar och sen sprutade tårarna. Trodde aldrig jag skulle reagera så.. Men hon var väldigt bra och fattade precis när man beskrev hur det var, speciellt det med hur det kändes när de tog blodprov på bebisen när jag var så lite öppen och det var så kränkande att de inte lyssnade på mig utan bara "körde upp" instrumenten mitt under en värk och hur utelämnad jag kände mig då jag somnade av lustgasen precis efter.. Hon beskrev det som ett övergrepp av en mycket klumpig läkare och lät mig prata ut ordentligt (även om det mest var snörvlingar vid det här laget).

Det som hon däremot inte fattade var att vi inte fått någon hjälp efteråt, att det inte blev uppföljt, och just det med att omgivningen inte förstår hur man mår efter något sånt "för allt gick ju bra tillslut".

Nä, gud vad nyttigt detta var! Nu ska vi dit igen den 9:e, vi fick en snabb tid igen eftersom vi inte hann gå igenom allt som hon ville och både jag och min sambo ska skriva ner varsinn förlossningsberättelse innan dess. Kan vara bra det med, det har jag aldrig gjort. Insåg igår att jag har inte tänkt på det alls utan bara stoppat undan allt för att det varit för jobbigt och igår bara sköljde det över mig igen när jag skulle berätta. Läskigt hur man fungerar.

Oj, nu blev det långt det hära.. Men sammanfattning: Skitjobbigt men bra! .-)

ia mia> fasen va skönt att du inte satt och var duktig, det blir du ju inte hjälpt av direkt utan fram med tårarna och allt skit som ligger där längst in nu! det låter underbart att du känner att mötet var bra och att du känner att de lyssnar på dig, hoppas att fortsättningen blir lika bra nu!

Ha ha, jag hade inget val.. Det svämmade över av sig själv..
Jag hoppas oxå att fortsättningen blir bra!

Gud vad skönt att det gick bra tillslut. Jobbigt att hon glömde bort först.

Tror verkligen att det är bra att släppa fram allt sådär, fins ingen mening med att låtsas som att det var en trevlig upplevele sist man födde. Man är ju där av en anledning.

Jag längtar till min tid. Nu när vi var inne på DS sa någon att vi kunde ha med oss journalen från förra förlossningen. Jag förstår ju att det kan vara intressant för dem, men samtidigt vill jag inte lägga för mycket tid i att peta i den. Jag vill ju koncentrera mig på framtiden och de önskemål jag har framöver.

Jag hade en hemsk första förlossning och ffa efterförlopp där jag höll på att dö dagarna efter förlossningen. Var totalt livrädd när jag blev gravid med barn nr 2. Hade turen att få en bm på mvc som tidigare varit just aurora-bm på förlossningen!! Det var som att gå på aurorasamtal varje mvc-besök. Jag skrev inget brev eller så till andra, det enda var att jag var klar över att jag ville ha eda den här gången (vågade inte första ggn). Väl inne på förlossningen fick jag en underbar bm som fångade mig totalt och lotsade mig rätt. Hade mamma med istället för maken (som låg hemma och var livrädd för att jag skulle dö)... det var underbart. En drömförlossning trots att det gjorde lika sjukt ont, hann inte få eda'n och sprack på alla håll och kanter